”Avtalet verkar väldigt diffust”

Vid landets största akutmottagning, den på Södersjukhuset i Stockholm, har de flesta sjuksköterskor ännu inte hunnit förstå vad det nya avtalet innebär. Eller hur de särskilt yrkesskickliga ska definieras på en så varierad arbetsplats.

– Jag tittade på presskonferensen två gånger när det blev klart i torsdags men blev inte mycket klokare. Vi har inte riktigt fattat vad det blev, säger Cecilia Norin, förtroendevald för Vårdförbundet, som nu, fyra dagar senare, samlat ihop några kolleger i ett personalrum på Sös-akuten för ett samtal med Vårdfokus.

”Svagt fack”

Anne-Marie Roos, distriktssköterska med 38 år i yrket, hade inga stora förväntningar på avtalet ens från början, säger hon.

– Vi har ett svagt fack och vi sjuksköterskor är ringaktade. Jag tycker att avtalet verkar väldigt diffust, inga ”ska”, inga siffror. Det bygger på hur starkt facket är lokalt, men i Stockholm har man inget för om man är stark. Här finns inga pengar – allt har gått till det svarta hål som kallas NKS, säger hon och syftar på Nya Karolinska sjukhuset.

Läs också: ”Bra i teorin – men kommer det att fungera?”

Vem som är särskilt yrkesskicklig ska enligt det nya avtalet definieras i dialog med arbetsgivaren lokalt. Cecilia Norin påpekar att Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro under presskonferensen vid flera tillfällen nämnde ålder och tid i yrket som kriterier.

– Problemet är att det här är en så stor arbetsplats och att alla har vidareutbildningar inom olika områden. Så vad är särskilt yrkesskicklig, vad ska vi förespråka? undrar hon.

Avfärdar resonemang

Patrik Westerberg, omskolad ekonom och helt nybliven sjuksköterska, inflikar att han sällan träffat sjuksköterskor som jobbat i 15–20 år. De flesta som handledde honom under studietiden hade bara jobbat några år.

Anne-Marie Roos avfärdar resonemanget om påslag för särskilt yrkesskickliga med 3 300 per år i tre år, som ”snömos” men Cecilia Norin invänder:

– Tanken är ju att skapa ökad lönespridning så du får högre lön även när du är på väg att gå i pension. Om du fick 10 000 kronor mer i lön skulle det visa alla andra, att dit kan man nå.

Läs också: De välkomnar satsningen på särskilt yrkesskickliga

Det finns samtidigt en oro hos medlemmarna kring resonemanget om lönespridning och ett rejält lönelyft för en fjärdedel av dem, poängterar Cecilia Norin.

– Vi säger att vi vill ha ökad lönespridning, men vem betalar priset? Jo, det gör 75 procent av oss som inte får det lönelyftet. Alla vill ju ha högre lön men kassan är begränsad.

Ingångslönen central

Cecilia Norin berättar att hon såg till att få en hög ingångslön när hon kom till Sös för ett år sedan eftersom hon visste att det sällan blir några större löneökningar senare. Så efter tolv år som sjuksköterska och en specialistutbildning i bagaget klev hon in på 37 000 kronor i månaden. Men det har inte alla lyckats med. Paulina Heinonen, tills helt nyligen egenföretagare inom hemtjänsten, anade inte hur viktigt det var med ingångslönen.

– Nu tampas jag med om jag ska gå in i bemanningsbranschen, samtidigt som jag tycker att det här är världens bästa jobb. Men jag måste höja lönen, det här går inte, jag har inte haft någon löneutveckling alls, säger hon.

Patrik Westerberg konstaterar:

– Jag tjänade mer på att sitta på ett kontor och nu har jag mer ansvar och tuffare arbetstider.

Hade strejkat

Är det skönt att det inte blev någon strejk eller hade ni velat det?

– Jag skulle alla gånger ha strejkat om förbundet sagt åt mig att göra det, säger Anne-Marie Roos.

Sen blir det bråttom, det är dags för uppstartsmöte och ett nytt kvällspass för de anställda på Sös-akuten.