Vårdförbundet och arbetsgivarorganisationerna Sveriges kommuner och landsting och Sobona står fortfarande långt ifrån varandra och strax före påsk tog parterna hjälp av medlare. Nu är det de båda som leder processen, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

– Efter att medlarna har fått underlag och yrkanden från både oss och arbetsgivarna fick vi i uppdrag att sätta oss och jobba vidare med ett antal frågor. Men fortfarande återstår viktiga frågor att lösa. Därför fortsätter medlingen.

Ska bevara arbetsfreden

Medlarnas uppgift är att bevara arbetsfreden genom att få till en överenskommelse mellan parterna. Det är Gunilla Runnquist, tidigare förhandlingschef på Lärarförbundet, och Göran Gräslund, före detta generaldirektör för Datainspektionen, som har uppdraget att hjälpa Vårdförbundet, SKL och Sobona att komma fram till en lösning.

– När vi har tagit del av allt material gör vi en hemställan som riktas till parterna, med förhoppning om att båda ska vara nöjda. Säger en part nej, vilket det alltid finns möjlighet att göra, då finns ingen överenskommelse, säger Göran Gräslund.

Mer vill han inte säga om den pågående medlingen.

Vill ha garantier för löneutveckling

Vårdförbundets viktigaste fråga är fortfarande 10 000 kronor mer i månaden till särskilt yrkesskickliga. Lönespridning och löneutveckling är nödvändigt för att hejda bemanningskrisen, enligt Sineva Ribeiro.

– Vi har inte fått några löften alls, varken från arbetsgivarorganisationerna eller från politikerna, och därför behöver vi garantier för att vi får en ordentlig löneutveckling, säger hon.

Vårdförbundets ordförande har varit på medlemsmöten runt om i landet. Bland annat i Västra Götaland där mötte hon alltför många erfarna medarbetare som sa sig vara beredda att lämna vården. Det oroar henne. Liksom den uppgivenhet hon mötte – och inte känner igen sedan tidigare.

– Det är illa att arbetsgivare är beredda att göra allt utom att höja våra medlemsgruppers löner. Ta Sahlgrenska universitetssjukhuset till exempel, där de försöker lösa bristen på operationssjuksköterskor genom att åka ut i Europa för att rekrytera operationsbiträden. Det oroar mig att vårdgivare på det här sättet är beredda att sänka kompetensen och därmed kvaliteten i vården.

Möter uppgivna medlemmar

Under sina möten med medlemmar har Sineva Ribeiro också lyssnat på uppgivna sjuksköterskor i hemsjukvården. Att det är bemanningskris inom akutsjukvården får återverkningar på annan vård. Multisjuka, redan sköra, äldre får inte den omvårdnad och de behandlingar de bäst behöver och hos personalen skapar det en etisk stress.

– Att tvingas prioritera bort patienter eller arbetsuppgifter på grund av tidsbrist och att inte få förutsättningar att utöva sitt yrke enligt beprövad erfarenhet skapar stress och uppgivenhet, säger hon.

Vårdförbundets ordförande anser att arbetsgivare i kommuner och regioner avsäger sig möjligheten att kompetensförsörja. Möjligheten att bemanna genom att betala höga summor till bemanningsföretag visar att det finns personal – men de vill inte vara anställda av kommuner och regioner.

– Jag tycker att politikerna avsäger sig möjligheten att kompetensförsörja vården. Det går genom att erbjuda högre lön. Jag håller inte med Karolinska universitetssjukhusets nya sjukhusdirektör när han säger att det framför allt är en bättre arbetsmiljö som kan få sjuksköterskor att stanna i vården.

Ovillig arbetsgivarpart

Vårdförbundet håller fast vid sitt yrkande på 10 000 kronor mer i månaden för särskilt yrkesskickliga. Arbetsgivarparten håller fast vid sin ovilja att gå med på det. Sineva Ribeiro är besviken och oroar sig för att det här blir en avtalsrörelse som ytterligare sänker personalens tillit för sina arbetsgivare.

– Våra medlemsgrupper lämnar sina yrken. När de upplever att arbetsgivarna gör allt utom att höja deras löner tappar de tilliten. Det är förödande för sjukvården. Och det är förödande om det leder till att befolkningen inte får den vård de behöver, säger hon.

När Vårdförbundet gick ut i strejk 2008 var det för att medlemmarna hade haft en lägre löneutveckling än andra tjänstemän. Den gången sa kongressen nej till medlarnas hemställan. Numera tar förbundsstyrelsen sådana beslut, efter att ha rådgjort med avtalsrådet, som består av tolv förtroendevalda, och förbundsrådet där samtliga avdelningsordföranden ingår.

Vad händer nu?

– Vi håller fast vid våra yrkanden och medlarna fortsätter sitt arbete. Utifrån utgångsläget, SKL:s och Sobonas mål- och inriktningsdokument och deras första bud, ser vi en förflyttning, men den är inte tillräcklig.