Yords Österman är en av tre röntgensjuksköterskor som sköter den högteknologiska kameran som sedan i våras tronar i det nya forskningshuset Bioclinicum intill Nya Karolinska sjukhuset i Solna.

Han och kollegan Alexandra Ramolli är ännu ganska ensamma i de nya lokalerna där de sitter framför skärmarna. På andra sidan skyddsglaset står den gigantiska maskinen och flåsar rytmiskt. Det är den tredje PET/MR-kameran i Sverige och den ser ut som en vanlig magnetkamera.  PET-kamerakomponenten är dold inuti tunneln. Enligt Yords Österman är den känsligare och snabbare än alla vanliga PET-kameror. MR-kameran har fältstyrka 3 tesla. 

Tumörerna lyser upp 

Hybridkameran har kallats ”juvelen i kronan”. Den delas mellan Karolinska institutet och universitetssjukhuset i Solna och ska användas både kliniskt och för forskning. I stället för två undersökningar räcker det med en. Vid bildtagning med PET injiceras patienten med radioaktivt märkt sockerlösning som framför allt tas upp av vävnad med hög ämnesomsättning, exempelvis tumörer. En livskraftig tumör tar upp mer socker och lyser starkare. 

– Med MR kan man se små detaljer som inte syns med ögat men inte bedöma tumörcellernas livsduglighet. Med PET-kameran ser man till exempel om en tumör käkar mycket socker och kan avgöra hur effektiv behandlingen är, förklarar Yords Österman.

Entusiastiskt demonstrerar han och Alexandra Ramolli bilderna på skärmen. De pekar ut MR- respektive PET-bilden och den stora, perfekt sammansmälta 3D-bilden i mitten. Den går att vrida och vända, zooma in i och zooma ut. Röda upplysta områden avslöjar tumörernas läge och storlek.

Yords Österman har jobbat med MR i över 30 år. Patientkontakten är det roligaste han vet.

– Min uppgift är att göra patientens timme i tunneln så dräglig som möjligt, så de kan ligga stilla och bilderna bli bra. Jag kan lugna och spela musik som patienten vill lyssna på. Den som  har klaustrofobi kan behöva lugnande eller kanske en duk över ansiktet, precis som när man ligger och solar, säger han.

Ovant med strålning

Alexandra Ramolli har en annan bakgrund, hon är från nukleärmedicin. Hon lyssnar och lär och påpekar särskilt hur hon uppskattar att jobba med Yords Österman. Han kontrar med att han minsann har mycket att lära av henne också. I arbetet med MR har han inte alls behövt tänka på joniserande strålning.

– Jag är ju van att vara nära patienterna, att ta i dem om de är spända och säga att det är lugnt. Nu får Alexandra spänna ögonen i mig så jag håller avståndet eftersom patienterna strålar, säger han och rör vid dosmätaren som är fastklämd på bussarongen.

Än så länge testkörs hybridkameran bara på patienter med spårämnen kvar från tidigare undersökningar i PET/DT-kamera, så radiologerna ska lära sig att tolka bilderna. Som tack för hjälpen för att de ställer upp får patienterna bryta fastan med en bjudlunch i personalmatsalen.