Under Vårdgalan i fredags delade Vårdförbundet student ut ett pris till årets handledare – Pernilla Bengtsson, sjuksköterska på Centralsjukhuset i Karlstad.

Här har en akutvårdsavdelning för äldre varit hennes arbetsplats ända sedan hon tog sjuksköterskeexamen 2013. Fyra år senare blev hon färdig specialist.

Framtida kolleger

Innan Pernilla Bengtsson påbörjade sin specialistutbildning inom vård av äldre skrev hon en utbildningsplan tillsammans med studierektorn. En lista över saker som hon skulle vilja använda sin nya fördjupade kunskap till. Att utveckla och arbeta med studenter blev en självklar punkt på hennes lista.

- Det är viktigt. Oavsett var studenterna väljer att jobba senare så ser jag dem som mina framtida kolleger, säger en glad Pernilla Bengtsson.

Sedan två år tillbaka jobbar hon som huvudhandledare. Hon ägnar hälften av sin arbetstid åt studenter och har läst två kurser inom handledning, som gett henne en viktig teoretisk bas att stå på. Men hon har också tagit med sig många egna erfarenheter in i uppdraget.

Tuff start på yrket

Pernilla Bengtsson vill att studenter verkligen ska lära sig något och få ta eget ansvar under handledning för att bli så förberedda som möjligt inför den verklighet som väntar. Själv var hon inte alls beredd på det ansvar hon fick axla som ny sjuksköterska. Tanken att lämna yrket var högst närvarande ett halvår efter examen, berättar hon.

– Jag hade ett tufft först år. Inte för att det inte gick bra, men jag hade svårt att släppa jobbet, sov dåligt och kände mig inte förberedd på att stå där själv med åtta patienter och ansvara för liv.

Helt förberedd går det kanske inte att bli, men en bra VFU-placering är en viktig förutsättning. Pernilla Bengtsson fokuserar på att studenterna ska känna sig välkomna och trygga för att kunna ta mycket eget ansvar. Ingen ska känna att de bara går bredvid eller blir lämnade vind för våg.

Eget ansvar

Innan praktiken får studenterna sitt schema i god tid för att hinna planera sitt liv på ett bra sätt. De får mejla en beskrivning av sina tidigare erfarenheter och får under introduktionsveckan berätta om sig själva i ett målsamtal, där Pernilla Bengtsson intervjuar varje student individuellt för att få en tydlig bild av deras förväntningar och behov.

Första veckan får studenterna huvudansvaret för en egen patient som de ska lära sig i princip allt om. Vilka läkemedel står patienten på och varför? Hur går det med mat och dryck? Har patienten anhöriga som ska hållas underrättade? Behövs mer insatser i hemmet när patienten går hem? Sekretesslagen, samverkanslagen, specifik omvårdnad, grundvård. Det handlar om att få ett helhetsperspektiv och få ihop de medicinska behoven med rätt omvårdnadsåtgärder, berättar Pernilla Bengtsson.

Viktigt att öva

Ofta väljer hon patienter med komplexa behov, både medicinskt och omvårdnadsmässigt. Studenterna får ronda själva med handledning och läkarna vet vilka de är. Pernilla Bengtsson brukar alltid kontakta avdelningsläkarna och berättar när det kommer nya studenter, så att läkarna vet att det är dem de ska vända sig till med frågor om patienterna.

– Jag upplever att man gör en personlig resa i detta med att bli sjuksköterska. Jag hade inte alls lika mycket skinn på näsan när jag började, men man behöver kunna föra en annan persons talan när de själva inte orkar eller kan. Och känner man att något är fel utan att det finns något konkret att gå på så gäller det att kunna stå på sig, säger hon.

En förebild för livet

Det är inte bara med ny kunskap och nya erfarenheter som studenterna lämnar VFU-placeringen på den geriatriska akutvårdsavdelningen på Centralsjukhuset i Karlstad. I motiveringen som ligger till grund för utnämningen av Pernilla Bengtsson som årets handledare beskriver studenterna som nominerat henne hur de fått en viktig förebild, som funnits med dem under hela utbildningen och som kommer att vara betydelsefull under resten av deras yrkesliv.

"Även i senare VFU-placeringar kan jag känna Pernilla Bengtssons närvaro där jag kan urskilja situationer där hon hade velat att jag ska ta kommandot och visa framfötterna. Jag känner mig enormt privilegierad, stärkt och tacksam för att ha henne som förebild inom sjuksköterskeyrket", står det i motiveringen.