Terese Wahlroos arbetar inom rättspsykiatrin i Öjebyn i Norrbotten. Nu har hon belönats med 2019 års stipendium till minne av den förre landstingsdirektören Elisabeth Holmgren, som var känd för att bygga broar mellan sjukvården och universitetet.

Terese Wahlroos forskning vid Luleå tekniska universitet visar att patienternas upplevelse av vården kan sammanfattas med orden ”Jag vet vad jag behöver, men jag får det inte”, som är det övergripande temat i studien.

Återgå till livet utanför

Hennes forskaruppgift var att titta på hur vilka erfarenheter och upplevelser patienter har av den rättspsykiatriska heldygnsvården.

– När de berättar om sin upplevelse av vården och sin återhämtning kan vi lära oss hur vi bäst kan finnas där för dem och ge stöd för att de ska tillfriskna och kunna återgå till livet utanför avdelningen.

Studien gjorde hon tillsammans med studiekamraten Lisa Marklund under deras specialistutbildning förra året. Den är nu publicerad i den vetenskapliga tidskriften International journal of mental health nursing.

– Man kunde bara söka stipendiet ensam. Men vi ska dela på det. Jag hoppas att vi kan använda pengarna för att åka på den internationella konferensen inom rättspsykiatri. Det är nästan omöjligt annars för sjuksköterskor att få åka iväg på konferenser utomlands.

Enformiga dagar

I studien intervjuades elva patienter. De berättade hur de upplevde tiden och vården inom rättspsykiatrin. Tre kategorier kom fram i analysen: att behöva mening och sammanhang men känna tomhet, att behöva få vara sig själv men ses som en patient i mängden, att behöva få påverka sitt liv men tvingas leva underordnad lagar och regler.

– De upplever att det är enformigt, dagarna är långa, tiden bara tickar på. De känner att de inte kommer framåt. Men det finns också tillfällen när de känner att vården mötte upp. Det kan vara med aktiviteter och riktiga möten med personalen. Kontakt med familj och vänner är också viktigt.

Tillåts vara i en känsla

Patienterna vill inte behöva passa in i en mall.

– De ville få vara sig själva. De kunde säga att de måste få uttrycka sig på sitt sätt och visa känslor. Jag tror mycket på att om de tillåts vara i sin känsla, kan de genom till exempel ångest och ilska, se vad som finns bakom, vad känslan egentligen representerar.

Hon menar att fokus inte kan vara att miljön i rättspsykiatrin ska vara lugn och trygg för personalen.

– Då har man ett personalperspektiv. Jag vill vända det och säga att om man har en trygg personal som vågar möta patienten där personen är så går oftast starka känslor snabbt över. Om man har en tillitsfull relation så förstår man vad de visar och hittar rätt strategier.

Våga möta lidande

Terese Wahlroos låter inte rädd för att situationer ska spåra ur.

– Det är viktigt att vi vågar möta lidandet. Det kan väcka känslor i mig, men det ska inte påverka den terapeutiska processen. Vi kan också lära oss av varandra i arbetsgruppen. Om jag blir otrygg i en situation och kollegan inte, kan jag fråga vad kollegan såg och förstod, som inte jag gjorde.

Hon tycker att specialistutbildningen stärkt henne i att ha fokus på patientens perspektiv. Hon menar att personalen inte ska utgå från sig själva, utan vill alltid fråga personen som vårdas: Varför? Hur tänker du?

Sitta kvar och fråga

Hon försöker ta sig tid till samtal och att bygga relationer. Då försöker hon ge mycket av sig själv, sitta kvar och ställa extra frågor.

– Patienterna har så mycket kloka tankar om sig själva och sin vård. De reflekterar om varför de är där de är. Det ger mig så mycket mer att förstå och se behov. När de lider vill jag att de känner tillit till mig och vågar vara ärliga, för att de vet att jag vill lära känna och förstå.

Den tredje kategorin i studien visar att patienterna vill kunna påverka sina liv inom rättspsykiatrin, men tvingas leva underordnade lagar och regler. De förstod ofta att reglerna behövdes, med tanke på vårdformen och att det fanns brott i deras sjukdomshistoria.

– Men de behöver veta varför reglerna finns. Det är skillnad på att förstå meningen med en regel eller att exempelvis tro att någon i personalen hänvisar till regler för att utöva makt. Det går att vara tydlig med regler, men ändå vara en närvarande människa som möter dem utifrån deras behov.

Jobb på universitetet

Efter specialistutbildningen blev Terese Wahlroos erbjuden att börja jobba 30 procent med sjuksköterskeutbildningen vid Luleå tekniska universitet. Nu håller hon i psykiatrikursen på grundutbildningen och håller på att arbeta fram en ny kursplan för kommande termin.

– Nu har mina tidigare handledare blivit mina kolleger. Det är jättekul att jobba vårdnära och samtidigt träffa studenter. Psykiatrikursen har blivit en ny bro vi byggt mellan slutenvården och universitetet.