Riksrevisionen kritiserar Ivo för ineffektivitet
När Ivo skapades var det för att tillsynen över hälso- och sjukvården och socialtjänsten skulle bli effektiv, strategisk och enhetlig i hela landet. Det har man inte lyckats fullt ut med, vilket delvis är regeringens fel, konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport. UPPDATERAD KL 16.40
För sex år sedan, den 1 juni 2013, inrättades Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Den nya myndigheten tog då över den tillsyn över hälso- och sjukvården och socialtjänsten som Socialstyrelsen fram till dess hade ansvarat för.
Tanken var att Ivo skulle komma tillrätta med en rad av de problem som fanns när Socialstyrelsen ansvarade för tillsynen. Tillsynen skulle bli effektivare, mer strategisk och bedrivas på ett enhetligt sätt i landet.
Sjuksköterskor är inspektörer
På Ivo arbetar i dag cirka 375 inspektörer, som oftast är sjuksköterskor eller jurister. Tillsammans bedriver de tillsyn över cirka 50 000 verksamheter och omkring 225 000 legitimerade yrkesutövare. En av de viktigaste uppgifterna är att på eget initiativ skapa tillsynsärenden som baseras på riskanalyser. Det var ett av de områden där Socialstyrelsen inte hade lyckats särskilt bra.
Riksrevisionens granskning visar visserligen att den egeninitierade tillsynen har ökat något under senare år, men klagomålen på vården tar fortfarande mest resurser i anspråk.
Regeringens ansvar
De problem som identifierats av beror enligt Riksrevisionen delvis på regeringens styrning. Delar av de anslag som myndigheten fått har varit tillfälliga och beviljats ett år i taget, vilket gjort det svårt för Ivo att anställa tillräckligt med personal.
– För att kunna utveckla verksamheten, samt rekrytera och behålla personal, behöver Ivo ha stabila ekonomiska förutsättningar. Men regeringens ekonomiska styrning har varken varit konsekvent eller långsiktig, säger riksrevisorn Helena Lindberg i en kommentar till rapporten.
Undermåliga it-system
De it-system som ska stödja inspektörerna i deras arbete ärvdes från Socialstyrelsen och togs fram för andra uppgifter än de som Ivo har i dag. Inspektörerna måste därför lägga ner mycket tid på att söka manuellt och för att kontrollera olika källor. Sju av tio inspektörer uppger att it-stödet inte är särskilt användbart i deras tillsynsarbete.
Enligt Riksrevisionen saknar Ivo dessutom lättillgängliga bedömningsstöd för att kunna fatta enhetliga beslut i hela landet.
Systematiska uppföljningar av hur Ivos tillsyn påverkat de verksamheter som granskats av myndigheten efterlyses också av Riksrevisionen.
Tidigare kritik mot Ivo
Det är inte första gången Ivo:s arbete kritiseras. I början av 2018 presenterade narkosläkaren Jonas Wrigstad en avhandling om det svenska tillsynssystemet – The inside of a paradigm.
En av slutsatserna var att det saknas ett fungerande organiserat minne inom Ivo och hos de vårdgivare som utsätts för tillsyn. Minnet finns på individnivå och sprids inte, vilket leder till att identiska vårdskador kan inträffa om och om igen.
Region Skånes tidigare chefläkare Else Ribbe och professor emeritus Johan Pontén framförde liknande kritik i en debattartikel i Göteborgs-Posten några månader senare. De skrev att ”Ivo:s eget diariesystem är så dåligt att den som en gång fått kritik kan känna sig ganska trygg i att bli bortglömd i det ögonblick den inspektör som granskat ärendet har slutat på Ivo”.
Nytt system för klagomål
I dag kom även en rapport från Statskontoret som rör Ivo:s tillsyn och det nya klagomålssystemet.
Den 1 januari 2018 infördes ett nytt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. Patienter som vill klaga på vården ska numera vända sig till vårdgivaren i första hand. Ivo utreder bara allvarligare klagomål. Det nya systemet har utvärderats av Statskontoret på uppdrag av regeringen.
Det nya klagomålssystemet har gjort hanteringen av klagomål mer effektiv, men det har ännu inte lett till förväntade effekter för patienterna och patientsäkerheten, konstateras det i rapporten.
Det beror på att lärdomar från klagomålen ofta stannar på lägre nivåer inom vårdverksamheterna och att det saknas system och strukturer för att sammanställa, analysera och dra lärdom av klagomålen på högre nivåer inom vårdgivarnas organisationer samt på nationell nivå.