Kvinnan hade haft oklar torrhosta i drygt sex veckor innan hon i januari 2018 besökte vårdcentralen, där läkarna och sjuksköterskorna arbetar i team. Den som träffar patienten först är i regel en sjuksköterska.

Sjuksköterskan tar emot

Så var det även i det här fallet. Efter att ha pratat med kvinnan och konstaterat att hon tidigare hade behandlats för bröstcancer lät sjuksköterskan en läkare lyssna på patientens hjärta och lungor. Prover togs och patienten fick gå hem med ett recept på hostmedicin.

Några veckor senare kom kvinnan tillbaka till vårdcentralen där hon fick träffa en annan sjuksköterska. Patienten berättade att hostan var kvar men att den hade blivit lösare än vid förra besöket. Den här gången kontaktade sjuksköterskan inte en läkare utan konstaterade bara att blodproverna var normala. Någon uppföljning planerades inte in.

Vid ett nytt besök på vårdcentralen en dryg månad senare skrev den läkare som undersökte kvinnan en remiss för lungröntgen. Förutom en liten atelektas (sammanfallna lungblåsor) sågs inget onormalt på röntgen. Ingenting talade för att patienten hade cancer.

Efter ytterligare en tid sökte kvinnan vård på akutmottagningen på grund av kräkningar. En ny röntgen gjordes. Denna gång visade bilderna att hon hade drabbats av en tumör i lungan och matstrupen samt att hon hade en lunginflammation. Någon månad senare avled patienten

Klagade hos Ivo

En släkting till kvinnan har i ett klagomål till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ifrågasatt hur kvinnans symtom tolkades och handlades av vårdpersonalen.

Vid det första besöket togs patienten emot av en sjuksköterska och undersöktes sedan av en läkare. Trots det kritiseras båda av Ivo för att inte ha sett till att patienten röntgades.

Men om både sjuksköterskan och läkaren träffar patienten är det väl läkarens uppgift att skriva remiss till röntgen?

– Sjuksköterskan var ansvarig både för dokumentationen och anamnesen. Läkaren var enligt journalanteckningarna inte med vid mottagningsbesöket utan lyssnade bara på hjärta och lungor. Vi säger inte att sjuksköterskan borde ha skrivit en remiss, utan att hon skulle ha ombesörjt att patienten fick en röntgen, säger Ivo:s inspektör Madeleine Posten som varit med och fattat beslutet.

Hon betonar att det var sjuksköterskan, inte läkaren, som tog anamnesen på patienten och som konstaterade att kvinnan tidigare hade behandlats för bröstcancer.

– Det vet vi inte ens om läkaren blev underrättad om. Att patienten hade haft cancer tidigare borde ha fått både läkaren och sjuksköterskan att tänka till, säger Madeleine Posten.

Chefen har annan åsikt

Verksamhetschefen för vårdcentralen tycker dock att Ivo har misstolkat situationen.

– I och med att läkaren lyssnade på patienten tog han över det medicinska ansvaret. Vi tycker inte att sjuksköterskan var ansvarig i det här läget. Sjuksköterskan tar aldrig ansvar för röntgen, det är doktorns ansvar, säger hon till Vårdfokus.

Även den sjuksköterska som tog emot patienten vid det andra besöket på vårdcentralen kritiseras. Sjuksköterskan borde enligt Ivo ha kontaktat läkare för att aktualisera frågan om lungröntgen. Dessutom borde sjuksköterskan ha planerat in en uppföljning, anser myndigheten.

– Det är en mer korrekt bedömning av Ivo. Det borde ha gjorts, säger verksamhetschefen.

”Otydlig ansvarsfördelning”

Ivo anser att vårdcentralens teambaserade arbetssätt har patientsäkerhetsbrister eftersom ansvarsfördelningen mellan läkare och sjuksköterska är otydlig när det gäller den medicinska bedömningen och dokumentationen.

– Det vi har sagt är att de äldre och sköra patienterna kanske inte ska hänvisas till teamet, utan att det bokas en tid hos läkare direkt för dem, säger verksamhetschefen.

Trots att Ivo kritiserar handläggningen på vårdcentralen anser myndigheten inte att patientens cancerdiagnos fördröjdes på grund av detta, eftersom den första lungröntgenundersökningen inte hade talat för cancer.

Diarienummer hos Ivo: 8.2.1-28057/2019-10.