Efter åtta månader som socialminister har Lena Hallengren hunnit resa runt och se en hel del av vården. Så när hon får frågor om hur hon ser på förlossningskrisen eller sjuksköterskebristen svarar hon att det ser väldigt olika ut.

– Jag är lite försiktig med att ge en generell bild av hela Sverige och alla sjukhus eller alla förlossningar. Det kan vara tillfälliga kriser och situationer man behöver hantera. Jag förstår också att det finns många barnmorskor som har det tufft och kvinnor som inte har fått den förlossning de hade förväntat sig eller som kanske fått bestående problem, så visst finns det mycket kvar att göra.

Mer pengar till sjukvården

Men det finns också goda exempel, framhåller Lena Hallengren. Som BB på Södertälje sjukhus, som hon besökte nyligen och där man genomför ett omfattande utvecklingsarbete med fokus på att minska bristningarna och ge bättre eftervård.

– Det här har de kunnat göra med hjälp av den statliga satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa.

Socialministern påpekar att regeringen i budgeten för nästa år lägger ytterligare tre miljarder på vården. Men pengar till ett lönelyft för sjuksköterskor blir det inte.

En halv miljard till specialistutbildning

– Det finns inga sådana planer, utan det är parterna som förhandlar löner. Däremot har vi ju satsat på betald specialistutbildning för sjuksköterskor, vilket gör att de inte behöver ta studielån för att ta ett steg vidare och utveckla sig i yrket. Vi lägger nu 500 miljoner per år på det.

Men det är inte alltid så att en specialistutbildning automatiskt ger högre lön. Om staten inte gör någon lönesatsning och regionerna hänvisar till att det inte finns pengar, då kanske det inte blir högre löner trots att man utvecklar sig i yrket?

– Sjuksköterskor har ökat sina löner mer än andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden de senaste åren, det tror jag är viktigt att slå fast. Nu har vi ändå gett sjuksköterskorna möjligheten att specialistutbilda sig utan att behöva ta kostnaden själv. Sen är det regionernas ansvar att bestämma hur de vill ersätta specialistsjuksköterskornas ökade kunskap och ansvar.

Löner är inte statens ansvar

Kan regionerna använda de ökade statsbidragen som vården får nästa år till löneökningar?

– Det är som sagt inte statens ansvar att sätta löner för vårdpersonal i landet, utan det är parterna som gör det. Men tack vare de pengar som vi skickar med har ju regionerna möjligheter att göra ett utvecklingsarbete inom till exempel cancervården, psykiatrin, kvalitetsregister och förlossningsvården. Jag utgår ifrån att det är sådant som regionerna vill göra och med statliga pengar till det så konkurrerar inte det med regionens egna resurser.

Det frigör andra pengar i regionerna som kan användas till lönesatsningar, menar du?

– Så kan det absolut vara, sen ser det ju lite olika ut i regionerna.

Läs också: SKL: Regeringens satsning kan inte användas till höjda löner

Vårdkompetensråd utan professionerna

Hur bekymrad är du för sjuksköterskebristen och konsekvenserna det får?

– Det är klart att det är en av de viktigaste frågorna jag ägnar mig åt och jag är väldigt fokuserad på hur vi ska klara av välfärden i framtiden. Vi har ett ständigt arbete, dels med att se till att utbilda tillräckligt många, men också att få sjuksköterskor att stanna. Jag tycker det är väldigt bra att vi nu skapar ett nationellt vårdkompetensråd som kommer att kunna arbeta med de här frågorna.

Läs också: Nytt nationellt råd för vårdens kompetensförsörjning

Både Vårdförbundet och Läkarförbundet och flera av yrkesorganisationerna har kritiserat regeringen för att de inte ingår i det nya vårdkompetensrådet – utan där finns bara plats för representanter för regionerna, kommunerna, lärosätena och myndigheter. Vad svarar du på det?

– Om alla skulle vara representerade skulle det bli ett väldigt stort råd. Det finns väldigt många olika specifika behov, inte bara professionerna utan även olika vårdaktörer och privata vårdgivare till exempel. Deras synpunkter kan fångas upp i de regionala råden, men meningen är att det på nationell nivå ska vara ett mindre råd som faktiskt har förutsättningar och möjligheter att arbeta och få en överblick.

Att klara framtidens vårdbehov

Hur ska regioner och kommuner kunna klara framtidens ökade vårdbehov?

– Det är en fråga om vi kan avhålla oss från att sänka skatter och i stället lägga pengar på välfärden framöver. Jag tror inte heller att vi löser framtidens vårdproblem genom att stycka upp, ha fler vårdval och fler privata vårdgivare, utan det handlar om samarbete och samverkan. Att vården blir kunskapsstyrd, som på BB i Södertälje, att bli så mycket bättre att behovet av eftervård minskar. Jag tror det handlar mycket om att förebygga.

Vore det bättre om sjukvården styrdes av staten i stället för 21 olika regioner, som Moderaterna nu vill utreda?

– Jag har svårt att se att en väldigt stor omorganisation ska lösa de utmaningar vi talat om: att få resurserna att räcka till, att personalen ska stanna kvar, att fler ska vilja arbeta i vården. Jag tycker inte att det löser några problem och dessutom finns det ett värde i att det finns olikheter mellan Kalmar och Skåne och Stockholm. Varför skulle det blir enklare att möta de framtida utmaningarna vi har för att vården skulle styras från Stockholm? Jag tror det är viktigt att möta behoven nära patienter och medarbetare och ta hänsyn till de lokala förutsättningar som finns.