Det går fort nu. Nyligen kom det första bekräftade fallet av corona bland flyktingarna i Grekland. En gravid kvinna som var i Aten för att föda barn testades positivt för viruset. Ett par dagar senare var de bekräftade fallen i lägret på det grekiska fastlandet uppe i 23.

Än så länge har inga coronafall registrerats inne i Moria på ön Lesbos. Men trängseln och smutsen i kombination med bristen på bland annat näringsrik mat, rent vatten och grundläggande sjukvård gör att alla förutsättningar för en epidemi finns där.

– Många av de boende i lägret är dessutom undernärda eller har andra underliggande sjukdomar, vilket gör att de har ett dåligt immunförsvar sedan tidigare, berättar Marianne Karlsson.

Reser som volontär

Marianne Karlsson arbetar till vardags som intensivvårdssjuksköterska på akuten i Helsingborg. Det är flera år sedan hon nådde pensionsåldern, men kärleken till yrket gör att hon inte kan tänka sig att gå i pension än.

Den fasta inkomsten ger henne dessutom de ekonomiska förutsättningar som krävs för att kunna resa ut som volontär. Uppdrag som hon inte kan tänka sig att vara utan, men som hon får bekosta själv.

– Kostnaderna för resa, mat och boende brukar hamna på runt 10 000 kronor, berättar hon.

Första gången Marianne Karlsson besökte Lesbos för att jobba bland flyktingarna var år 2015. Sedan dess har hon återvänt åtskilliga gånger, både för organisationen We Act Sweden och tyska Medical Volonteers International.

Vanligt med infektioner

Nyligen hemkommen från sitt senaste besök i Moria kan hon konstatera att situationen förvärrats avsevärt på bara några månader.

– I mars 2019, när jag var där förra gången, bodde det runt 8 000 migranter i lägret. I dag räknar man med att det finns mellan 22 000 och 23 000 personer där.

Sår och infektioner är vanligt bland de boende i lägret, berättar Marianne Karlsson. Många lider dessutom av andningsbesvär och olika hjärt- och kärlsjukdomar. Lägg sedan all stress och oro på det och du förstår ungefär hur problematisk situationen är, säger hon.

Även till synes banala åkommor som vattkoppor, skabb och loppor förekommer frekvent.

– Det är saker som är väldigt enkla att behandla hemma, men de här människorna har inga möjligheter till egenvård. De kan inte ens byta lakan.

Ingen testutrustning

Enligt Marianne Karlsson är förutsättningarna för att bedriva effektiv sjukvård i flyktinglägret begränsade. Testutrustning saknas och behandlingen handlar till stor del om att dela ut olika slags läkemedel, som smärtstillande och antibiotika.

Någon möjlighet att testa de boende i lägret för corona finns inte. Misstänkta fall kan remitteras till den grekiska sjukvården, men även den är satt under extremt hård press just nu, konstaterar Marianne Karlsson.

Ett av skälen till att Moria vuxit så mycket det senaste året är de hårda striderna i Idlibprovinsen i Syrien. Man räknar med att närmare en miljon syriska flyktingar har tvingats lämna sina hem de senaste månaderna. Samtidigt kommer många av de boende i Moria från andra delar av världen, till exempel Afghanistan, Irak och Nordafrika.

”Omänskliga förhållanden”

Marianne Karlsson kallar förhållandena i flyktinglägret för omänskliga. Familjer på 6–8 personer, ibland ännu fler, delar på några få kvadratmeter. Tälten är gjorda av pinnar och tunna presenningar och de flesta har vanliga lastpallar som golv.

Men det mest beklämmande är ändå att se barnen som springer omkring och leker bland smutsen och soporna, tycker Marianne Karlsson.

– FN:s barnkonvention innehåller över femtio artiklar. De handlar bland annat om rätten till trygghet, näringsrik mat, sjukvård och skola, men inte en enda av dessa artiklar uppfylls i lägret.

”Lösningen är politisk”

Så vad gör då myndigheterna för att lösa den akuta situationen?

I ett försök att hindra smittspridning i lägret har de grekiska myndigheterna beslutat att de boende inte längre får lämna sina tält mer än max en åt gången, och då bara för att uträtta de mest nödvändiga behoven – som att hämta mat eller gå på toaletten.

Från EU-håll har man bestämt sig för att försöka köpa ut migranterna. Alla som återvänder hem frivilligt erbjuds motsvarande 2 000 euro per person.

Det är en urusel idé, menar Marianne Karlsson. 

– Många av de här människorna har upplevt saker som vi inte ens kan föreställa oss. Att erbjuda dem pengar för att de ska återvända hem löser inte de problemen.

Vilken lösning ser Marianne Karlsson?

– Lösningen är politisk, rakt av. Europas regeringar måste ta sitt ansvar. De måste tömma lägret och dela upp migranterna mellan sig, annars kommer de här människorna inte att överleva.