Vårdpersonal känner oro för tiden efter pandemin
Tidigare tester, bättre information, men framför allt bättre arbetsmiljö generellt. Det är vad vårdpersonalens önskar av beslutsfattare, enligt en ny forskningsrapport om pandemins första tid.
Erika Wall, sociolog vid Mittuniversitetet, har publicerat en delrapport om hur vårdpersonalen upplevde sin arbetssituation under pandemins första, på flera sätt påfrestande, veckor. Delstudien fokuserar på det som personalen vill förmedla till beslutsfattare utifrån sina erfarenheter.
— De uttryckte ett behov av förbättrade arbetsvillkor och arbetsmiljö. Budskapet är att alla ska se vilket tungt arbetet som görs, och att detta inte bara sker under pandemin. Det förvånade mig att de lyfte de generella problemen så genomgående, trots att frågan specifikt ställdes för pandemin, säger Erika Wall.
Bristande information
33 sjuksköterskor, undersköterskor och läkare runt om i Sverige har djupintervjuats i hennes forskningsstudie, som Vårdfokus tidigare berättat om.
Vårdpersonalen påtalar behovet av mer resurser till vårdsektorn i stort, men även konkreta brister under pandemin lyfts fram. Personalen vittnar exempelvis om oro över bristfällig skyddsutrustning och otydlig information.
— Mycket var oklart gällande skyddsutrustning där i början, när WHO hade definierat smittan som pandemi. En annan del var att informationen, som kunde nå personalen från flera håll, kunde vara så olika. Det skapade osäkerhet.
Borde testat fler i vården
En bredare testning av covid-smittan hos vårdpersonalen borde utförts tidigare, tycker flera i studien. Att personalen inte kunde veta om de sjukskrivna kollegerna var förkylda eller drabbade av covid-19 skapade flera problem, inte minst inom arbetsgrupperna.
— Vissa beskrev att ledningen såg sjukfrånvaro som arbetsvägran. Om någon som varit sjuk kom tillbaka fanns också en oro för smitta på avdelningen. Dessa frågorna uttryckte personalen starkast känslor kring i min undersökning.
Dåligt stöd och framtidsoro
De intervjuade berättade även om positiva upplevelser i arbetet, som snabba beslutsprocesser när det verkligen gäller. Personalen uttryckte samtidigt oro kring framtiden.
— Flera påpekade att det här med krishantering är inbyggd i vården, den delen fungerar. Men de är bekymrade över uthålligheten och villkoren över längre tid med köer som nu bildas, till exempel.
Personalens behov av stöd blev också tydlig i studien, enligt Erika Wall. Men förutsättningarna att få det var sämre.
— De upplevde inte att de hade tid till att söka eller ge varandra stöd på grund av den höga arbetsbördan.
”Ingen har lyssnat”
Enligt Erika Wall är budskapet i hennes undersökning tydligt – vårdpersonalen önskar mer resurser till va?rd och omsorg. Något som påtalats länge, men först nu är det kanske någon som lyssnar. En av deltagarna uttrycker det så här:
”Alltså, jag har jobbat i tio år inom akutsjukvården. Vi har ju sagt det här hela tiden, att vi inte kan nedmontera våra egna förutsättningar på det här sättet, men det är ju ingen som har lyssnat på det. Och nu plötsligt upptäcker man att det var kanske ingen bra idé.”
Forskningsprojektet
Erika Wall, docent i sociologi och universitetslektor vid institutionen för hälsovetenskap vid Mittuniversitetet, har djupintervjuat 33 undersköterskor, sjuksköterskor och läkare i både kommuner, regioner och privatdriven sjukvård runt om i landet.
Analyserna kommer att omfatta vårdpersonalens arbetssituation och behov av stöd i arbetet, smittspridningen och påverkan på arbetet, etiska dilemman, sociala relationer, förutsättningar för ett tryggt arbete under pandemin samt personalens tillit till information.
Projektet beräknas pågå till och med år 2022 och är ett av nio forskningsprojekt om hur covid-19 påverkar arbetsmiljö, hälsa och ledarskap som har tilldelats forskningsstöd av Afa försäkring.