Asylvård

Vård på ”dödens hav”

Vård på ”dödens hav”
Astrid Börjesson tycker att det känns bra att se människorna bakom siffrorna. Foto: Marta Soszynska

Undsätter. I drygt 20 år har barnmorskan Astrid Börjesson haft en enda sak i sikte — att få jobba för Läkare utan gränser. Nu hjälper hon flyktingar som kommer med båt.

Det är mitten av oktober, cirka 30 sjömil från Libyens kust. Barnmorskan Astrid Börjesson sitter i styrhytten på Läkare utan gränsers fartyg Dignity 1 och spanar ut över det intensivt blå Medelhavet. Solen gassar, men höstvädret är i antågande och vågorna har vuxit i styrka de senaste dagarna. Det betyder förmodligen att det inte blir några flyktingbåtar den närmaste tiden. Även människosmugglare har någon form av heder, enligt Astrid. De skickar inte ut människor i en tvärsäker död på ett stormigt hav. ?

Under de mer väderstabila sommarmånaderna kommer sjöodugliga båtar med jämna mellanrum, till bredden fyllda av desperata män­niskor på flykt undan krig, tortyr och förföljelse. Båtarna är inte ämnade att för egen maskin nå tryggheten i Europa, färden är för lång. Väl på internationellt vatten använder flyktingarna satellittelefonen de fått av smugglarna för att kontakta sjöräddningen i Rom, som omgående skickar hjälp.?

— Det är trångt och eländigt ombord, det är en lättnad för dem när vi kommer. Den stora faran då är att folk ställer sig upp. I tumultet riskerar allt att tippa omkull, säger Astrid Börjesson.??

På eftermiddagen den 5 augusti kom Dignity 1 fram till platsen där en träbåt med 600 personer hade kapsejsat. Astrid var tvungen att springa till fartygets sjukstuga för att förbereda för eventuella skadade. På vägen dit hann hon som hastigast kika ut över relingen. En bit bort susade helikoptrar fram för att undsätta skräckslagna människor. På ytan guppade plånböcker, skor och kläder. ?

Astrid visste det inte då, men under dagen sjönk över 200 människor mot djupet under hennes fötter. Efteråt berättade kollegerna som gett sig ut i snabbgående gummibåtar om hur människor drunknat mitt framför deras ögon.??

Bland dem som klarade sig fanns ett ungt par. Kvinnan, som var gravid i sjätte månaden, hade träffats av den kapsejsande båten och svimmat. Hennes man hade lyckats hålla båda över vatte­n­ytan till dess att hjälpen var framme. ?

Hon fördes ombord på Dignity 1 nedkyld och chockad. Astrid försökte få av de blöta kläderna, men kvinnan förmådde inte att göra något annat än att skrika ut sin oro — ”my baby, my baby”.

?— Vi tog ner henne till sjukstugan och lyssnade efter barnets hjärtljud. Motorernas buller överröstade allt, jag fick leta ett tag men till slut hörde jag det där pickandet. Hon blev så lycklig och överöste oss med tacksamhet, säger Astrid.

?I samma olycka förlorade en 17-årig flicka från Syrien sin pappa. Astrid ser ofta ensamma minderåriga, som antingen skickats i väg själva eller som kommit ifrån sina anhöriga. ?

— Jag tänker mycket på dem, och hoppas att de möter bra människor under sin resa.

Besättningen fick senare träffa psykologer för att bearbeta händelsen, som hittills är den värsta Astrid varit med om på Medelhavet.

?I det dagliga livet ombord kan även humor fungera som en motkraft till allt elände, den är nödvändig för att orka.

?— Vi är här för att politikerna inte gör sitt jobb. Man kan inte stänga gränserna för personer som söker ett drägligt liv. De hittar bara andra — ibland dödliga — vägar till Europa. För mig känns det bra att få se människorna bakom siffrorna, och kunna dela med mig av mina erfarenheter när jag kommer hem. ??

Dignity 1 har plats för sammanlagt 350 personer. När nödställda tagits ombord påbörjas en 40 timmar lång resa till Italien. De flesta mår under omständigheterna bra. Det medicinska teamet, som förutom Astrid består av en sjuksköterska och en läkare, behandlar främst vätskebrist och enkla sår. Vanligt förekommande är frätskador från bensin som läckt ut på botten av båtarna.

?De få med större skador som plockas upp skickas med helikopter till sjukhus. Men ombord finns hjärtstartare, syrgas och en mängd mediciner, som smärtlindrande och antibiotika. ?

Förutom omvårdnad hjälper sjukvårdsteamet till med mat och andra förnödenheter. Astrid och ytterligare en besättningsmedlem håller även i kvinnogrupper, där det pratas om allt från övergrepp till säkert sex. ?

— Vi delar inte ut preventivmedel eftersom vi träffar dem så kort tid och inte kan göra uppföljningar. Men vi har graviditetstest, dagen- efter-piller och läkemedel mot könssjukdomar. Dessutom undersöker jag alla gravida. 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida