Bild & funktion. Strid flod av teknisk utveckling
Röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker står mitt i strömmen. Vart ska de ta vägen?
De nya teknikerna gör det möjligt att inte bara avbilda människans inre utan också att se flöden och funktioner, organ i arbete, ochatt dra slutsatser av det. Utvecklingen har i högsta grad också påverkat och påverkar utbildningarna. För några år sedan fanns ett förslag om en gemensam utbildning på grundnivå för biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor, vilket spetsade till frågan om behörighetskrav, yrkestitel och innehåll. Den diskussion som följde orsakade en hel del oro i leden och gjorde att yrkesstoltheten hos de inblandade professionerna skakades om. Röster för att slå ihop utbildningarna höjdes och i Jönköping gjordes ett sådant försök för några år sedan. Men nu verkar någon sådan modell inte längre vara aktuell.??
De allt fler bild- och funktionsmedicinska centrumbildningar som nu skapas ställer stora krav på samarbete mellan alla inblandade yrkesgrupper, var och en specialist inom sitt område. Den tekniska utvecklingen kräver breddad kompetens. De båda yrkesföreningarna, Svensk förening för röntgensjuksköterskor och Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap, IBL, har inlett samtal kring gemensamma vidareutbildningar på avancerad nivå. Mer av det kommer det säkert att bli framöver, eftersom fysiologi och radiologi har många beröringspunkter och båda utbildningarna kommer att bli föremål för förändring både vad gäller utbildningsinnehåll och personalstrukturer.??
Frågan är om det finns några hinder för de tekniska innovationerna. Ekonomin är förstås ett aber. Varje maskin kostar tiotusentals miljoner. Det betyder att de dyraste apparaterna kommer att samlas på några få ställen i landet, vilket innebär långa resor för patienterna — som ibland också kan behöva ha personal med sig. Personaltillgången är en hake i flera avseenden och inte så lätt att förbättra i en hast. ?
Röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker är flaskhalsarna. Det kommer att behövas många fler både grundutbildade och med kompetens på avancerad nivå. En del utbildning kan huvudmännen stå för — och gör det redan; i Lund finns till exempel en fempoängskurs i MR.?
En gemensam påbyggnadsutbildning på avancerad nivå skulle fylla sin plats, det håller både Ulla-Britt Lindholm, ordförande i IBL, och Gunnela Örnberg, ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor, med om. ?
Efter den senaste rapporten från Högskoleverket, där bland andra yrkesföreningarna har medverkat, verkar det som om den kris som båda utbildningarna har suttit fast i har börjat släppa. Men det kommer att ta tid innan tillräckligt många biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor examineras. Det var ett hårt slag mot både utbildningarna, professionerna och vården när flera lärosäten för några år sedan fick sin examinationsrätt indragen. Det faktum att det inte heller har varit någon större rusning till de utbildningsplatser som finns, gör inte saken bättre. ??
Dock finns ljuspunkter. Sedan slutet av 1980-talet har det stått ganska stilla på det akademiska området för röntgensjuksköterskorna, men nu händer flera saker. Professionen har enats om att huvudområdet ska kallas radiografi och en mindre explosion av röntgensjuksköterskor som lägger fram sina avhandlingar är på gång. En sådan kunskapsutveckling är nödvändig för både utbildningen och yrket. En artikel skriven av en av dem har också utnämnts till årets bästa i världen i ämnet informatik. ?
Även biomedicinska analytikerutbildningen har tagit ett steg framåt. Många, bortåt 200, har disputerat. För dem handlar det om huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap med inriktningarna klinisk fysiologi och laboratorievetenskap. Det löser dock inte den brist som kommer att vara ännu några år.??
Men den kanske kan minska med invandrad arbetskraft. Studenter från Portugal gör en del av sin praktik i Sverige. Och även färdigutbildade från Portugal och Venezuela är intresserade av att arbeta här. Många har en utbildning som motsvarar de svenska kraven och behöver bara läsa svenska för att få svensk legitimation.?
Bild- och funktionsmedicin kräver flera olika kompetenser som förväntas jobba ihop. Är det alltid konfliktfritt att vara så många yrkeskategorier runt patienten, och i detta fall med avancerad teknik? Den nya bildtekniken skapar samarbete, inte konkurrens, hävdar Freddy Ståhlberg, som är professor i medicinsk strålningsfysik och chef för Bildcentrum vid Lunds universitet.?
— De flesta begriper att så här svåra maskiner kräver samarbete, utmaningen är den tekniska delen och den är lika svår för de flesta i arbetsgruppen. Tekniken avancerar lavinartat och den är så kraftfull att den måste mötas av utbildning.??
I sådan verksamhet skulle omvårdnaden kunna hamna i skuggan, men den risken ser han inte. Freddy Ståhlbergs uppfattning är att omvårdnaden är mycket viktig; dels är genomströmningen av patienter stor och var och en ska ha ett personligt omhändertagande. Dessutom kan en del av undersökningarna vara ansträngande för patienterna att gå igenom. MR tar lång tid och patienten måste ligga stilla, vilket ger en del personer klaustrofobi, något som kan lindras av god, mänsklig omvårdnad. Där är röntgensjuksköterskorna oslagbara, anser Freddy Ståhlberg. I Lund har antalet patienter som tackar nej till den för en del lite skrämmande maskinen minskat betydligt tack vare röntgensjuksköterskorna. ”Tekniker kan ju inte det”, säger Freddy Ståhlberg. ”Röntgensjuksköterskans förberedelse med patienten måste få ta tid — då vinner vi tid i slutänden.” ??
Nu är det inte bara teknikstinna centrumbildningar som använder bild- och funktionsdiagnostik. På kvinnokliniker och mödravårdscentraler sitter barnmorskor tillsammans med blivande föräldrar och gör ultraljudsundersökningar. Vad betyder det för föräldrarna? För det mesta att de får bekräftat att det barn de väntar ser ut att vara friskt och må bra. Men så är det inte alltid. Något syns på ultraljudet som inte ska vara där. Hur det beskedet tas emot och hur det påverkar föräldrarna beforskas också. ?
Här krävs att utvecklingen inte tillåts rusa i väg, utan att det också finns tid och möjlighet att stanna upp och ge utrymme för reflexion, etiska diskussioner och vetenskapliga studier.