Björnen sover – då flyttar Helena labbet till skogen

Nu vaknar björnarna ur sina iden. Några av dem kommer att bidra till kunskap om bland annat muskelsjukdomar och blodproppar hos människor. Biomedicinska analytikern Helena Isaksson är fältlabbansvarig i det unika forskningsprojektet.

”Hur mäter man blåbär i blod?”

Biomedicinska analytikern Helena Isaksson var van vid udda förfrågningar. Hon jobbade på avdelningen för klinisk kemi på universitetssjukhuset i Örebro och en av hennes arbetsuppgifter var att hjälpa forskare att hitta metoder för provtagning i olika syften. Ändå stack det här mejlet ut.

Det kom från professorn och överläkaren Ole Fröbert, som är engagerad i Skandinaviska björnprojektet. I 40 år har forskare studerat björnens fysiologi, biologi, ekologi, beteende – och likheter med människan. Nu ville han ta reda på om innehållet i blåbär kunde bidra till bättre återhämtning hos patienter efter hjärtinfarkt med påföljande bypass-operation.

Sövs med narkospilar

Det blev början på ett djupare samarbete. I dag är Helena Isaksson ansvarig för Skandinaviska björnprojektets fältlabb under de årliga expeditionerna. Sommar och vinter spåras björnar som försetts med sändare, sövs ner med narkospilar och undersöks.

– Vi tar blod, muskelbiopsi, fettbiopsi, en liten bit skinn samt hår och avföring. Mängderna är väldigt reglerade och min uppgift är att se till att vi håller oss inom de anvisade gränserna och att alla forskare får det material de behöver.

Helena Isaksson

Ålder: 47 år.

Bor: I Kumla.

Gör: Biträdande sjukhusgenetiker och biomedicinsk analytiker inom klinisk patologi och genetik, universitetssjukhuset i Örebro.

Bakgrund: Disputerade 2017 med en avhandling om hur mrna kan användas för att tidigt diagnosticera vissa svåra sjukdomar. Hjälpt till att bygga upp Örebro biobank. Tidigare processansvarig för forskning och studier på laboratoriet för klinisk kemi

Om yrkesvalet: ”Tänkte bli läkare men var för mjukhjärtad för patientkontakt.”

Björnens förmåga att återhämta sig efter idet är den mest intressanta aspekten för humanvetenskapen.

– Om en människa satte sig stilla i soffan hela vintern skulle vi vara som sparrisar när våren kommer. Björnarna, däremot, bygger på sin muskelmassa igen så fort de börjar äta och röra sig, förklarar Helena Isaksson.

Cellerna blir tröga i idet

Den förmågan skulle vara gynnsam för människor som lider av sjukdomar som orsakar muskelförtvining. Och kanske går den att överföra.

– Om man odlar humana muskelceller och tillsätter sommarplasma från björn så växer det bra och fint. Med vinterplasma blir inte tillväxten lika bra. Det verkar som att cellerna blir tröga och sömniga i idet. Den upptäckten skulle kunna leda till läkemedel som bekämpar vissa sjukdomar där musklerna över tid tappar tonus.

Vid exempelvis koma eller tillfällig förlamning får människan förhöjd risk att drabbas av blodproppar. Björnen tycks tvärtom helt oberörd av att ligga stilla i månader.

– Under de första 27 dagarna är risken för blodpropp överhängande. En person som däremot sitter i rullstol större delen av sitt liv får inte blodproppar. Det visar att kroppen klarar av att reglera det här, men vi kan inte själva kontrollera när det ska ske.

Människa och björn är oväntat lika

Genom att studera björnarna har forskare i projektet hittat proteinet som gör att trombocyterna inte vill bilda blodproppar. Det finns nu möjlighet att tillverka medicin som triggar människans normala funktion att förhindra trombos.

Även hjärnan påverkas i idet.

– Studier på alzheimermarkörer hos människor och hamstrar som fått hjärnskador jämfördes med björnarna. Det gav olika utslag på sommaren och vintern. På vintern liknar resultatet en människa som är på väg att få Alzheimers sjukdom, men på sommaren är de effekterna helt borta.

Totalt har 350 vetenskapliga artiklar kopplade till Nordiska björnprojektet publicerats. Fler lär det bli, för det har visat sig att björnen och människan är oväntat lika.

– Det är inte självklart att man kan ta ett Hb på en björn och använda instrument som är anpassade för mänskliga förhållanden. Men det funkar förvånansvärt ofta, säger Helena Isaksson.

En fördel jämfört med annan forskning på djur är att de här björnarna är vilda.

– De flesta har väl hört talas om kanin-, katt-, hund- och musförsök. Men sådana sker i väldigt kontrollerad miljö. Det unika med björnprojektet är att djuren lever sitt bästa liv fritt i naturen, och vi tittar in.

Vandrar i snöskor

Ute i skogen är det veterinärer som gör själva ingreppen. Helena Isaksson ser sedan till att proverna fraktas, förvaras och analyseras på säkert sätt.

– Jag lämnar oftast platsen först för att ta mig tillbaka till fältstationen. Då har jag fickorna fulla av provrör och björnbajs.

Under sommaren används helikopter och bilar för att ta sig ut i terrängen. På vintern, när björnarna fortfarande sover, är det skoter och timslånga vandringar i snöskor som gäller.

– Det är en utmaning att försöka hålla proverna i rumstemperatur när det är 10 minusgrader. Men vi gör så gott vi kan. Hematologivärden är en färskvara så det måste gå ganska fort.

Kontrasten mot vardagen i det sterila labbet är slående:

– I mitt vanliga jobb på klinisk patologi och genetik jobbar vi med pyttesmå mängder i ultraren miljö. Det är ganska stor – men rolig – skillnad att stå i vildmarksbyxor och centrifugera prover vid ett köksbord.

Blåbären, då. Vad hände med dem?

Jodå, blåbär – eller i alla fall mat med mycket antioxidanter – är positivt för läkning efter en bypassoperation, visar Ole Fröberts studie.