Harpestutbrottet i Norrbotten växer

Harpestutbrottet i Norrbotten växer
Hararna i Norrbotten minskar i antal i år på grund av ett utbrott av harpest. Arkivbild: Mostphotos

Hittills har 130 fall anmälts — men Folkhälsomyndigheten befarar att det blir fler.

De flesta anmälningarna har skett i Luleå och Boden och nu uppmanar Folkhälsomyndigheten människor i Norrbotten att skydda sig mot myggbett genom att bära täckande kläder och använda myggmedel.

Det senaste större utbrottet av harpest i Sverige var 2012. De flesta fall anmäls i september så Folkhälsomyndigheten befarar att utbrottet i år kommer att växa.

Smittar via myggbett

Harpest orsakas av bakterien Francisella Tularensis. Det är smågnagare och harar som är bärare i naturen och i sommar har ovanligt många döda harar hittats i Norrbotten.

Smitta till människor sker framför allt via myggbett. Även fästingar kan överföra infektion. Man kan också smittas via direktkontakt med sjuka djur eller smittat vatten.

Hög feber och huvudvärk

Symptomen vid harpest är akut insjuknande med hög feber, huvudvärk och illamående. Om man har smittats via direktkontakt med ett sjukt djur eller via insektsbett, uppstår oftast ett sår lokalt, och de näraliggande lymfknutorna förstoras och blir ömma. Personer som har smittats via luftvägarna insjuknar i lunginflammation. Vid intag av smittat vatten insjuknar man även med sår i munnen och svalget.

Risk för laboratoriesmitta

Diagnos ställs genom att man påvisar antikroppar mot harpestbakterien i blodprov eller påvisar bakteriens arvsmassa i prov från sår. Eventuell odling av bakterierna ska ske på ett säkerhetslaboratorium på grund av risken för laboratoriesmitta. Under ett pågående utbrott kan det räcka med klinisk diagnos om patienten har de klassiska symptomen.

Sjukdomen behandlas med antibiotika. Utan behandling tar det flera veckor innan man blir frisk.

Fakta

  • Harpest är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
  • Harpest smittar inte mellan människor.
  • Inkubationstiden från smitta till sjukdomsdebut sägs vara en till tio dagar.

 

Källa: Folkhälsomyndigheten

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida