Tar uddenav sticket

Månadens kollega. Riittaleena Korkeavuori-Kvarnström tog barnets behov av att förstå vad som ska hända på allvar. Det resulterade i en bok.

För sitt arbete med boken har hon tillsammans med kollegan Gunnel Sandqvist, båda arbetar på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, fått Vårdförbundets förbättringsstipendium på 100 000 kronor. Pengarna kommer väl till pass:?

— Vi är så glada för att vi som biomedicinska analytiker har fått stipendiet. Pengarna gör att vi kan dokumentera vårt arbete och förverkliga vår dröm att göra en riktig bok av vår prototyp. ?

Riittaleena och Gunnel har tagit prover på barn i många år. I mötet med autistiska barn såg de att barnen förstod bilder och tänkte att det gör ju alla barn. De var noga med att bilderna skulle visa hur det ser ut i verkligheten; riktiga kanyler, riktiga stick och riktiga barn — inga teckningar eller dockor. De la fokus på preanalysfasen. Alla barnprovtagningar inleds med en liten pratstund.?

— Vi lyssnar på barnet och om det visar tecken på oro eller rädsla förbereder vi barnet inför provtagningen. Bäst går det när vi med bilder visar hur det går till.

Tillsammans tittar de på bilderna som beskriver varje moment i processen. De anpassar orden så att barnet förstår och säger till exempel att huden kommer att sova och att det därför inte känns så mycket. ?

När de har tittat på alla bilderna frågar de: tror du att vi kan göra så här? Två procent är då tveksamma och 98 procent säger ja, berättar Riittaleena. ?

— Vi frågar barnet vad det inte förstod och får svaret ”det där stasbandet var inget och plåstret var inget, men den där nålen…?” ??

Eftersom hon är noga med att inte lura barnet säger Riittaleena aldrig att det inte kommer att kännas alls. På olika sätt försöker hon i stället att lindra och avleda. När det är dags att ta bort bedövningsplåstret drar hon av det i hårets växtriktning och ber barnet att samtidigt blåsa i hårets riktning. Därefter måste huden och cirkulationen hämta sig en stund innan det går att ta blodprovet. Genom att föräldern läser något, sjunger eller visar någon pling-plong-leksak, kan barnet avledas under själva provtagningen. Det fungerar bra på barn upp till cirka fyra år.?Större barn vill ibland se hur det går till på riktigt, då brukar Riittaleena visa hur till exempel vakuum fungerar med nål, provrör och rödfärgat vatten.?

Förutom en ny version av förberedel­seboken Inte bara ett stick, väntar nu även en lärobok på att bli skriven. Den riktar sig till personal som tar blodprover på barn. ??

Riittaleena och Gunnel har tidigare uppmärksammats för sitt arbete. Barn och föräldrar gav dem högsta betyg för deras provtagningsmetod i en enkätstudie som publicerades 2004, och på Vårdstämman 2007 fick de pris för bästa poster.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida