Chefer övergavs av klinikledningarna
Läkare är dåligt förberedda på vad ett chefsansvar innebär och upplever ofta att de sitter fast i administrativa uppgifter. Om klinikledningarna tog ett större ansvar skulle verksamhetschefen vara mindre ensam.
Helena Öfverström är forskare i företagsekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och har studerat hur läkare har upplevt steget från klinisk verksamhet till en krävande chefsroll. Upprinnelsen till hennes forskning var att det inom Västra Götalandsregionen var svårt att rekrytera läkare som verksamhetschefer.
–?Man undrade varför och bad mig intervjua ett trettiotal verksamhetschefer för att få en bild av deras situation.
1997 genomförde Socialstyrelsen en reform som underströk att det var lämplighet och inte profession som var avgörande i valet av verksamhetschef.
I de allmänna råden gjordes också tydligt att ansvar för personal och ekonomi, uppgifter som tidigare legat högre upp i organisationen, flyttades ner och lades på verksamhetschefen.
–?Det innebar ökat fokus på de administrativa uppgifterna, något som de flesta läkare är relativt ointresserade av och ofta helt oförberedda på, säger Helena Öfverström.
En av anledningarna till att läkarna inte gärna söker sig till posten som verksamhetschef är att de är så inställda på sin egen profession och sällan ser chefsjobbet som en karriärmöjlighet. När de väl kommit dit har de svårt att anpassa sig eftersom de är dåligt förberedda för de arbetsuppgifter som chefskapet innebär.
–?Många läkare blir i början av sin chefskarriär besvikna över att inte kunna ägna mer tid och kraft åt ett renodlat ledarskap. I stället upplever de att de sitter fast i administrativa uppgifter. Detta skapar frustration och känslan av misslyckande. Det tar tid att lära grunderna i ekonomi, juridik och personalfrågor.
De verksamhetschefer som Helena Öfverström har intervjuat upplever att varken förebilder eller det praktiska chefsarbetet lär dem att bli chefer.
–?Däremot anser de att chefsutbildningarna är oerhört viktiga. De fungerar som bryggor mellan deras ideal och den verklighet de möter som chefer. Där har läkarna också möjlighet att träffa andra chefer och inse att de inte är ensamma.
Hur ser skillnaden ut mellan sjuksköterskor och läkare i rollen som verksamhetschef?
–?I?dag är sjuksköterskor mer etablerade som verksamhetschefer, vilket också kan ses som ett hot utifrån ett läkarperspektiv. Sjuksköterskor som väljer att bli chefer är, till skillnad från läkarna, mer inriktade på att göra en chefskarriär och går ofta inte tillbaka till sin enhet för att arbeta inom sin profession igen.
Sjukvården har av tradition varit präglad av en stark professionalism. Men sedan 1990-talet har den blivit alltmer inriktad på management och ett stärkt ledarskap.
I forskningen ställs ofta professionalism mot management. En del menar att lösningen ligger i att anställa så kallade hybridchefer, det vill säga personer som kan förena dessa båda inriktningar. Men Helena Öfverström tror att det är bättre att satsa på att utveckla klinikledningarna så att de tar ett större strategiskt ansvar och lär sig att vara ett stöd för verksamhetscheferna.
–?Om klinikledningarna fungerar som ett stöd blir chefsrollen tydligare och verksamhetscheferna mindre ensamma. Då skulle fler också våga söka sig till chefsbefattningar.
(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/2009.)