De osäkra, de arga, de bittra?— hur klarar chefen dem?
Bokslut och budgetÂsystem knäcker sällan en chef, annat är det med känslor. Att lära sig hantera bittra eller upprörda medarbetare är en rejäl utmaning.
När chefer ska lära sig att klara av personalens alla känslor har de väldigt lite att ta stöd i. Mia von Knorring kallar det ”ett vitt fält på utbildnings- och forskningskartan”. Hon är psykolog och doktorand vid medical management på Karolinska institutet i Stockholm och är en av författarna till boken Chef med känsla och förnuft. ??
Både hon och medförfattarna, Christer Sandahl och Erica Falkenström, träffar chefer i handledning och utbildning och de har ofta fått höra att det är känslorna som cheferna har svårast att hantera på arbetsplatsen.?
— Bokslut, budgetsystem, arbetsmiljölagstiftning — allt sådant går att lära sig på kurser. Det cheferna verkligen brottas med är den känslomässiga problematiken. Och i vården pågår verkligen många processer, både inom arbetsgrupper, mellan olika professioner och kring patienter.?
Allt laddat med känslor.??
Det finns ingen formel för det goda ledarskapet, även om det kan verka så ibland. Mia von Knorring citerar en ledarskapsforskare som har gjort en lite ironisk summering av managementtipsen: ”Var bra så går det bra — var ännu bättre så går det ännu bättre.” Däremot går det att säga att självkännedom är en bra grund för ett gott ledarskap. Som chef måste man utgå från sin egen person, och känner man inte sina egna känslor — sina svagheter och styrkor — är det svårt att få syn på andras.?
— Det är bra att känna till sina emotionella tryckknappar. Att veta hur man reagerar på en kränkning, hur ens konflikträdsla visar sig, och om man retar sig på någon bara för att den påminner om någon annan. Utan koll på det är risken stor att chefen oreflekterat lever ut sina känslor i organisationen, säger Mia von Knorring.?
Det kanske går an att göra hemma — men inte på arbetsplatsen. Särskilt inte som chef, med makt över andra människor. Det övertaget över medarbetare innebär att känslor måste hanteras på ett professionellt sätt. ??
Makten innebär också att chefen blir ett slags måltavla för projiceringar. Människor läser in saker hos personer med makt. Man blir någons mamma och någon annans maktfullkomliga despot. En av maktens avigsidor är att man inte får reda på saker. Bästa sättet att inte bli satt i ett elfenbenstorn är att värna takhöjden, råder Mia von Knorring. Det sämsta en maktperson kan göra är att bara omge sig med ja-sägare.?
— Det är lätt hänt som chef att omge sig med medarbetare som liknar en själv. Men det är en riskfaktor. Ju mer homogen gruppen är, och ju trevligare man har tillsammans — desto större är risken att avvikande åsikter och information inte kommer fram. Det är bra att ha trevligt, men en chef måste värna olikheterna i en arbetsgrupp.??
Det är chefen som bestämmer hur högt det får vara till taket. Det är chefen som måste utstråla att ”det är okej att blåsa i visslan här, det klarar jag”.?
Makt följer med chefsuppdraget, men när Mia von Knorring möter vårdens chefer talar de ofta om känslan av maktlöshet. De känner sig begränsade av oklara mandat, brist på resurser, för lite befogenheter och för lite stöd från överordnande chefer. Men eftersom resursbrist nästan alltid är en grundförutsättning i uppdraget måste en chef kunna välja bort det icke-relevanta, för att i stället fokusera på det som verkligen är verksamhetens mål.?
Det är ett exempel på hur man i chefsrollen måste professionalisera sitt beteende. Egna och andras känslor kring resursbrist eller avsaknad av ledningens stöd måste en chef kunna härbärgera och omvandla till handlingskraft. Chefen bör vara tydlig och säga: ”De här resurserna har vi — hur använder vi dem på bästa sätt?”?
— Sedan måste varje chef göra en avvägning så att inte gränsen för vad som är oetiskt passeras. Tror jag inte att verksamheten klarar sig utan en nattsjuksköterska till bör jag säga till mina överordnade att jag inte kan ta ansvaret längre. Att vara chef handlar ofta om svåra avvägningar; att veta när jag ska agera och när jag ska låta bli, säger Mia von Knorring.?
Hon säger att chefens roll lite liknar psykoterapeutens för chefen måste kunna handskas med egna och andras känslor. Men, till skillnad från terapeuten, inte nödvändigtvis gå till botten med dem. ?
— Om det finns en jättekonflikt i en arbetsgrupp är det inte alltid bäst att prata ut om vad som ligger bakom. Kanske det bästa är att visa gruppen: ”Jag ser att det här väcker känslor, det gör det hos mig också, men vårt jobb är att fokusera på att lösa det här på bästa sätt”. Känslor ska inte alltid ageras ut.??
— Känslor är information och en väckarklocka och ska hanteras med känsla och förnuft, säger Mia von Knorring. Sjukvården är en verksamhet som handlar om liv och död och som härbärgerar en mängd känslor: ilska, sorg, stress, oro. Chefens roll är att skapa en verksamhet där man kan hantera alla dessa känslor.