Frågor och svar om inflytande: Har chefen inget att säga till om?

Första linjens chefer måste ta ansvar för att arbetstiden förläggs så att medarbetarna finns på plats där och när deras kunskaper behövs. Det ska inte vara rättvisetänkandet som styr — utan vad som bäst gynnar verksamhetens utveckling.

Finns det regler som hindrar första linjens chef från att bestämma över arbetstiden?

–?Nej, varken allmänna bestämmelser eller arbetstidslagen hindrar första linjens chefer från att bestämma hur arbetstiden ska förläggas. Inte heller den EU-anpassning av arbetstidslagen som kom för några år sedan. Den är en rättighetslagstiftning; rätt till vila och därmed ett säkert arbetsliv – och för patientens del – rätt till säker vård. Om något så visar lagen ännu mer hur viktigt det är att cheferna hittar lösningar som passar verksamheten.

Vården behöver ett nytänkande när det gäller synen på arbetstid.

På vilket sätt?

–?Man har fastnat i ett gammaldags sätt att se på arbetstiden. I stället för att chefen ser den som en möjlighet att utveckla verksamheten, ses den som något som ska fördelas rättvist. Lön och arbetstid är chefens viktigaste instrument för att nå målet med verksamheten. Vårdens utövare ska arbeta på de tider då deras kunskaper behövs bäst.

Men kvälls- och helgarbetet – bör inte det fördelas rättvist?

–?Vårdförbundets utgångspunkt är att chefer måste se och ta tillvara medarbetares olika kompetenser. Om någon är mer teoretiskt intresserad och passar bättre för metodutveckling borde det vara möjligt, på tider som passar den typen av uppgifter. Medan de som ska vårda måste finnas på arbetet när patienterna behöver dem. Arbetstiden ska ses som ett instrument för att skapa kunskapsutveckling. Det borde vara en självklarhet att kunskapsutveckling kräver tid.

Varför är det ingen självklarhet?

–?Kanske för att utbildningarna har en sådan kort historia av att vara akademiska. Men Vårdförbundet har 1?000 disputerade medlemmar, och man kan fråga sig hur all den kunskapen kommer patienterna tillgodo. Chefer har strukturer för att arbeta med budget och med löner – men inte för kunskapsutveckling. Hur omsätts teori till praktisk vård och hur vet man att man uppnår bästa resultat? Cheferna måste skapa tid till det.

Hur får man medarbetare att vilja arbeta kvällar och helger?

–?Det behövs nya bestämmelser som är bättre anpassade till dagens krav på tjänstgöring dygnet runt – året runt. Dessutom kanske det skulle vara lättare om var och en känner att deras kunskap tas tillvara. Då är det mer stimulerande att arbeta – och mindre viktigt vilken tid på dygnet man gör det.

Vad hindrar chefer från att ta inflytande över arbetstiderna?

–?Jag vet inte – kanske är de för dåliga på att ta för sig. Jag saknar chefernas röst om hur de ser på sitt inflytande över arbetstiderna. Första linjens chefer borde markera att det är deras sak att besluta om och säga: ”Det här är min fråga – vi har för lite tid till kunskapsutveckling och till att utvärdera våra arbetsmetoder.” Jag håller med forskaren Liselotte Rooke som har sagt: ”Det är oetiskt att veta att det finns kunskap och sedan inte använda den.” Dessutom – vetskapen om att det finns kunskap som man inte hinner använda kan leda till etisk stress.

Är det bra att arbetstidsmodellerna nedmonteras?

–?När vi utvärderade arbetstidsmodellerna 2004 konstaterades att de motverkade verksamhetsutvecklingen. De om något gjorde medarbetarna mer utbytbara med varandra. Dessutom abdikerade cheferna från sitt ledarskap genom att låta personalen bestämma över arbetstidens förläggning. Och när personalgruppen bestämmer – då blir det rättvisetänkandet som styr. Det är bra att arbetstidmodellerna ifrågasätts – men det är synd att det sker ur ett ekonomiskt perspektiv.

(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/09.)