Hallå där…

Hallå där…
Marita Tenggren.

...Marita Tenggren, ny ordförande för Vårdförbundets avdelning i Västra Götaland.

3 januari 2012

Du har bytt rollen som förtroendevald för chefer mot att själv vara ledare. Hur kom det sig att du blev chefernas förtroendevalda??

— Det började med att jag och en facklig kollega träffade en första linjens chef som ville lämna Vårdförbundet. När vi frågade vad hon saknade svarade hon att hon ville ha förtroendevalda som hon kunde få stöd av, utan att nästa gång behöva möta dem som motpart på andra sidan bordet.?

Kändes det aldrig som ett dilemma att stödja cheferna??

— Nej aldrig. Snarare har det lärt mig att det alltid finns två sidor av samma mynt. Jag kan ha hört om medlemmars missnöje med chefer, och sedan kunnat få en mer nyanserad bild av vad som hänt när jag pratat med chefen.?

Förändrade uppdraget din syn på första linjens chefer??

— Ja, jag har sett hur ansatta de är av krav från olika håll, hur mycket ansvar som läggs på dem och hur otydliga deras överordnade chefer är. Och när det gäller deras egna villkor har det funnits mycket att göra. Första linjens chefer är ambitiösa och håller lönesamtal och har lönekriterier. Men, särskilt tidigare, blev de dåligt behandlade själva. I början av vårt uppdrag hade de sällan egna lönesamtal med sina chefer. Det har utan tvekan blivit bättre under de här åren.?

Vad tyckte cheferna om att ha en särskild förtroendevald från Vårdförbundet??

— Vår trovärdighet testades då och då. Cheferna ville vara säkra på att vi inte förde vidare sådant som de hade berättat i förtroende, vilket vi heller inte gjorde. Vi höll måttet och lyckades under åren som följde också vinna tillbaka chefer som hade lämnat förbundet. ?

Vad tar du med dig för lärdom nu när du är ledare själv??

— Att en ledare måste vänta in sin omgivning. Det är bra att ligga ett steg före när det gäller idéer — men det gäller att inte ligga så långt före att andra står kvar på perrongen när tåget går.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida