Hallå där…

Elisabeth Renvall, sjuksköterska. Du säljer spökprästgården i Borgvattnet. Har andarna skrämt bort dig?

– Nej, det är ett kul jobb. Jag guidar runt sovgästerna i huset och gör dem lite halvskraja, tar betalt – för man vet ju aldrig om de stannar hela natten – och så åker jag hem. Och jag betalar inga arbetsgivaravgifter eller andra omkostnader för andarna så de är de bästa anställda man kan tänka sig. Men jag driver byns butik också och orken tryter.

Hur går spöken ihop med kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet i sjuksköterskeyrket?

– Jag känner dem. Som en tryckt stämning eller som väldigt otrevliga fält i rummen. Men det går inte ihop och jag tror att det är just det oförklarliga som lockar folk. För mig räcker det att vara i huset på dagarna. Dörrar stängs, möbler flyttas, knarrande fotsteg över golvet på övervåningen och urrivna sängar.

De tycks behöva lite omvårdnad.Du har inte prövat din expertis på dem?

– Nej, sådant sköter jag på kontoret i affären; tar hand om hjärtinfarkter, avhuggna fingrar och pk-provtagningar. En gång var ett barn på väg att födas inne på lagret. Dessutom kör jag ut varor till många gamla och då är jag lite omvårdnadskonsulent.