Här är mitt liv-kortskapar gemenskap
Stämningen bland de boende var dålig, och samarbetet mellan personalen gnisslade. Då fick chefen idén att skapa en kortlek som får de gamla att berätta om sina liv.
På Frösunda äldreboende i Solna utanför Stockholm var stämningen bland de gamla inte bra. Det var prat bakom ryggen och förutfattade meningar som att ”den och den är nog allt lite fin av sig”. Omvårdnadspersonalen slog larm om problemet och verksamhetschefen Eva Abrahamsson tog med sig det på semestern till Kreta. Där i solskenet kom hon på lösningen: ett kortspel — en sorts ”Här är mitt liv” som lockar till samtal.?
Projektet blev så lyckosamt att de förra året förärades Solna stads kvalitetspris.?
— Vilket lyft det var för personalen att få en sådan bekräftelse utifrån på att de gör ett bra jobb, säger sjuksköterskan och verksamhetschefen Eva Abrahamsson.??
Frösunda äldreboende är en av det privata vårdbolaget Attendos 300 verksamheter. För några år sedan togs ett nytt grepp på kvalitetsarbetet i bolaget. Eva Abrahamsson ser kvalitetsutveckling som en utmaning, och tilltalas av tävlingsmomentet i det hela. I de utvärderingar som görs varje månad, och som ingår i vårdbolagets kvalitetsverktyg, syns tydligt vad de har lyckats — eller inte har lyckats — uppnå.?
På Attendos kvalitetsavdelning beskriver de Frösunda äldreboende som ett av sina flaggskepp. Annat var det när Eva Abrahamsson tillträdde på chefsposten 2007. ”Då fanns en stor utvecklingspotential”, uttrycker hon det försiktigt. Brukarundersökningen var också en nedslående läsning. Solna stad, de gamla på boendet och närstående var missnöjda med vården, chefsomsättningen var hög och samspelet mellan sjuksköterskor och omvårdnadspersonal fungerade dåligt. ?
Men det är historia nu, och förändringen började med projektplanerna.?
En av delarna i Attendos verktyg, Kvalitetsindex, heter ”innovationer och projekt”. Det är den delen som ger poäng för förbättringsarbetet i verksamheterna. Rapportering av händelser, granskningar och brukarenkäter är bra för att mäta kvaliteten, men det som driver utvecklingen framåt är projektplanerna. Inom ramen för dem föds idéer om vad som ska utvecklas, hur det ska göras, när man ska börja och när det ska vara klart.??
Ett av projekten på Frösunda äldreboende, faktiskt det enda där de inte har nått önskat resultat, handlar om läkemedelshantering.?
— Händelserapporteringen visadeatt läkemedelsutdelningen, som omvårdnadspersonalen sköter på delegation, inte fungerade som den borde. Patienternas läkemedelsskåp ska öppnas vid varje medicinutdelning, men trots våra tydliga rutiner missades en del utdelningar.?
Det handlar om rent slarv, säger Eva Abrahamsson. Någon glömmer att titta i skåpen vid varje tidpunkt som medicin ska delas ut, och fortsätter att glömma trots påpekanden. Eftersom varje missad utdelning redovisas vet kvalitetsgruppen vem som inte följer rutinen. Men trots återkommande samtal har det inte blivit bättre.?
— Det här har hållit på i ett år och vi kommer inte tillrätta med det, så nu har vi beslutat att dra in delegeringen. Vi provar så i någon månad och sedan utvärderar vi igen.?
Andra projekt har lyckats betydligt bättre, som att förbättra samspelet mellan personalen till exempel. Eva Abrahamsson berättar om en pratglad personalgrupp vars sociala förmåga kanaliserades åt fel håll. När de fick tid över ägnade de sig åt varandra i stället för åt de boende. Lösningen blev handledning av praktikanter.?
— På varje våningsplan fick de ansvar för två studenter vilket innebar att omvårdnadspersonalen blev handledare. Ett sådant ansvar förpliktigar. Den som ska lära ut god omvårdnad förutsätts också utöva god omvårdnad.
Den största succén, och det som gav äldreboendet kvalitetspriset, är projektet med spelkorten som får de boende att samtala mer med varandra. Diplomet, och de 50 000 kronorna, från Solna stad är en viktig bekräftelse. Men viktigare ändå är att brukarundersökningarna efter 2008 visar att både stad, boende och närstående numera tycker att de gör ett mycket bra jobb.?
— Innan vi började med kortspelet var vi rädda för att de boende inte skulle vilja prata, men det har snarare visat sig att vi försiktigt får hjälpa dem att runda av sina berättelser. Det var som att öppna en damm. Men de pratar inte bara själva — att de lyssnar på varandra är en viktig aspekt, säger Eva Abrahamsson.?
Personalen på äldreboendet lyfte problemen till ytan och tog itu med dem. Det ledde till bättre stämning och mer aktivitet bland de boende, och numera är deras största bekymmer att de boende inte hinner med, eller orkar, så mycket egen hobbyverksamhet. Kortspel, utflykter, bingo, bowling och en och annan musikant tar all tid och kraft. Att stå vid en snickarbänk eller att måla sig en korg är det inte tal om.?
I personalgruppen märks däremot inga tecken på projekttrötthet.?
— Vi ser att det ger resultat och efter priset är det ännu roligare att jobba. Strukturen och uppföljningarna — vi har listor för allt — gör att personalen vet att de gör det de ska. Vi har nått långt, men det finns mycket kvar att göra. Det tycker jag är roligt, säger Eva Abrahamsson.