Leder med skratt och raka puckar

Trädgårdsmästaren Christer Fällman leder en arbetsgrupp där tydlighet är extra viktigt. Han säger stopp när han måste, och pushar på när det behövs. En sorts stabiliserande faktor för sitt arbetslag.

Entusiasten
Christer Fällman är trädgårdsmästare på Sinnenas trädgård och börjar varje arbetsdag med att äta kaviar- och leverpastejsmörgås med Felix Carlsson. Felix är en tio år gammal katt som har varit hemlös och nu funnit en fristad på Stockholms äldreboende vid Sabbatsberg. Han är bra för de boende, säger Christer. ”Djur och champagne ska hyllas i vårdsammanhang”, slår han fast. Han vill ha bäggedera när han blir gammal. Ett av Christer Fällmans senaste projekt är ett trygghetsboende för äldre hbt-personer. Ett profilboende för homo- bisexuella och transpersoner som ska vara öppet för alla.

–?Vi har fått brev och mejl från ett par hundra intresserade redan nu – överraskande många är kvinnor så det kommer att bli ett riktigt matriarkat där. Det är härligt, säger han glatt.

Christer Fällman är en entusiastisk och kreativ ingångsättare. Ett tomt rum på äldreboendet fick inte stå tomt så länge. Tillsammans med långtidsarbetslösa unga vuxna från Spånga skapade han ett trivselrum som döptes till Folkets park. Och Sinnenas trädgård är inte längre ett projekt utan en permanent verksamhet.

–?Kanske beror det på att drottning Silvia har varit här med studiebesök från Tyskland, säger Christer – fast mest som ett skämt.

Han blev färdig trädgårdsmästare i slutet av 90-talet och började strax därpå arbeta som sådan i Mariestads kommun, samtidigt som han var projektledare för en hantverksskola inom kommunens rehabilitering. Han tycker inte om när det händer för lite. Då kliar det i kroppen. Och får han en idé gör han allt för att genomdriva den – motstånd får honom att kämpa ännu hårdare. Särskilt svårt har han för byråkrati och beslut som ska dras i långbänk.

Kämpen
Utanför arbetstid gäller entusismen och kampen parkerna i närförorterna. Varför dra in på underhållet och bara satsa på stadens parker? frågar han sig. Det ökar bara segregeringen. Han skriver oförtröttligt till beslutsfattare och har inte för avsikt att ge sig förrän han har fått svar.

–?Besvikelsen över att det inte satsas tar sig destruktiva uttryck, bland annat hos förortens ungdomar. Det är när de upplever att ingen bryr sig som de börjar klottra och skräpa ned.

Arbetsledaren
Christer Fällman har god hjälp i trädgården. Anders Berglund har 40 års erfarenhet av trädgårdsarbete och utan hans insats skulle inte Sinnenas trädgård vara det den är i?dag.

–?Vi två är ett bra team, säger Christer.

Kari, Max och Johan ingår också i det permanenta arbetslaget. Sinnenas trädgård erbjuder arbetsgemenskap för personer med funktionshinder. Vilken diagnos de har är inte särskilt viktigt för Christer. Han arbetsleder dem med samma respekt som han skulle arbetsleda en ”normalstörd” arbetstagare, och säger att de kan åstadkomma lika mycket som vilken anställd som helst.

–?Jag ser hela människan – inte de skadade delarna, och jag kör samma race med alla. Det är så jag jobbar och det tror jag är ett vinnande koncept.

Möjligen tänker han på att vara väldigt tydlig – att ta en sak i taget. Men också att delegera. Det är medarbetarna som ska utföra jobbet.

–?Jag vill att våra arbetstagare ska vara självständiga. Jag vill inte bre ut mina vingar för mycket utan ser mig som en ledande arbetskamrat som säger stopp när det behövs, och pushar på när det behövs.

Det skulle vara enklare utan sparbeting. Christer är kritisk mot att beslutsfattare, i sin iver att spara pengar, klumpar samman människor med fysiska och psykiska handikapp – som om det vore självklart att de fungerar tillsammans. Det är det inte. Han tycker inte att politikerna alltid ser till arbetstagarnas behov. Inte till verksamhetens heller. Som projektledare måste han försöka skapa trygghet och social acceptans i gruppen. Han vet av tidigare erfarenhet att sådant tar tid.

–?Om vi fastnar i ett mönster som inte känns bra bryter jag av med en ny aktivitet. Ser till att arbetstagarna får byta arbetsuppgifter, eller – om det är soligt och varmt – bjuder på glass i Vasaparken. Det skapar god stämning och får var och en att känna sig sedd som person.

Så, kanske mot alla odds, konflikter i arbetsgruppen förekommer knappast.

–?Det skulle förekomma ofta om jag inte såg vilka förutsättningar var och en har. Jag försöker att anpassa mig efter deras behov, och fösöker hjälpa även dem att förstå och anpassa sig efter varandra. Det är vad jag menar med social acceptans i gruppen.

Kari Räsänen, som hjälper till både i trädgården och i vaktmästeriet, säger att han tycker om att ha Christer som chef. Christer ger raka besked och Kari vet vad han ska göra: kratta, klippa gräsmattan eller gräva upp stubbar. Det är bra att ha ett arbete att gå till och det är bra att få ta en sak i taget.

Omklädning
När smörgåsen är uppäten och katten har avvikit är det dags att planera veckans arbete. Vad ska planteras, vad ska tas bort, rensas eller vårdas på annat sätt? Vilka studiebesök väntas den här veckan? Och vilka aktiviteter ska ordnas för de boende?

I omklädningsrummet har trädgårdsmästaren och hans stab fullt upp med att inte knuffa omkull varandra. När de, som i?dag, bara är två går det an, men när alla är där samtidigt och försöker få på sig kläderna – då gäller det att vara redo att ducka. Dagen till ära tar Christer på sig sin fina trädgårdsjacka – den han bär när drottningen kommer på besök.

Trädgården
Utrustade med krattor tar de sig an trädgården. Sinnenas trädgård ligger alldeles intill Vasaparken i Stockholm och är specialdesignad för de gamla på Sabbatsbergsbyns vård- och omsorgsboende. Här kan de sitta och njuta av solen. Känna grus under fötterna: stenmjöl med 0,8 fraktion – precis rätt för att det ska upplevas som en grusväg från förr. Njuta av ängsblommorna: malva, midsommarblomster och prästkragar – och av det mjuka oklippta gräset. Fundera över guldfisken i dammen. Lyssna till vattnets porlande eller till regnets smattrande mot växthusets tak.

Allt i Sinnenas trädgård är noga genomtänkt för att stimulera de fem sinnena: syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Och balans brukar Christer lägga till. Balansen ser han som vårt sjätte sinne. Här finns en vackert smidd gångbarr för gångträning och jämna ytor som passar såväl ostadiga fötter som rollatorer och rullstolar.

Planteringarna, som omgärdar dammen och lusthuset från 1700-talet, är på en höjd som passar de rullstolsburna. Så att de någon gång får uppleva blomstring nära ansiktet och så att de kan sträcka ut en hand och känna blommor och blad mellan sina fingrar. Skaparna av Sinnenas trädgård har till och med tänkt på att tvätt – gamla broderade dukar som fladdrar i vinden – kan skapa en känsla av sammanhang och igenkänning. Fast en gång var alla dukarna borta, berättar Christer. Han trodde att någon hade tagit dem med sig, men lite senare hittade han dem fint hopvikta på en bänk. Någon tyckte att de nog hade torkat vid det laget.

De gamla
Christer har sett vad naturen kan göra med de gamla. Han berättar om hur arbetsterapeuten Yvonne Westerberg, som är idégivare till Sinnenas trädgård, en gång stod och pratade med en grupp gamla med demenssjukdom. En av damerna var ganska sur och vresig och hade svårt att följa med i samtalet. Hon lutar sig mot en stor planteringsurna för att vila, och plötsligt börjar hon klappa på de mossiga stenarna som ligger där. Så säger hon med liten röst: ”Ronneby, Ronneby”. Känslan av de mossiga stenarna under fingrarna tog henne tillbaka till barndomens stengärdsgård.

–?Det är svårt att sätta fingret på vad naturen betyder för hälsan – men den är?… livsuppehållande. Den gör att vi kan andas – att vi känner oss trygga. Alla borde ha rätt att komma ut i naturen varje dag, säger Christer.

Det tog honom ett och ett halvt år att förstå hur välplanerad trädgården är. På den relativt lilla ytan – 2?500 kvadratmeter – ryms så mycket. ”De gamla tycker att det är underbart”, säger han. Allra viktigast är solen. Att bara sitta och njuta med ansiktet vänt mot solen gör gott. För några år sedan var de boende mer aktiva i trädgården – i?dag är de äldre och sjukare och har svårare att röra sig.

–?Gamla och demenssjuka tappar så mycket av sina funktioner när de kommer till den statiska miljö som ett sjukhem är. De blir oroliga – då är det extra viktigt med den stimulans som trädgården ger. Den får dem att röra sig mer, äta bättre, må bättre och därmed slippa några av sina mediciner.

Christer visar oss trädgården och eftersom det är en solig dag sitter många här och njuter. En av dem är Irma. Hon var sjuksköterska en gång i tiden, och hon blir lycklig när hon får syn på Christer. Det blir han också. ”Mon amour”, säger han och går fram och pussar henne på kinden. Att pussarna betyder mycket för Irma går inte att ta miste på. Hennes döttrar skrattar och säger att när mamma har fått pussa på Christer – då är hennes helg räddad.

Andra besökare
Att Sinnenas trädgård ligger granne med den stora Vasaparken gör att den lockar till sig fler än de gamla på äldreboendet. I en undanskymd hörna alldeles intill redskapsskjulet finns en tvättho med rinnande vatten. Ibland letar sig parkens uteliggare dit för att dricka – eller för att tvätta sig så gott det nu går. Christer har stött på dem, men inte kört bort dem. Deras närvaro har en poäng: ”Vi kan vakta här på natten”, sa en hemlös kvinna som var tacksam över möjligheten att sköta sin hygien.

I ett annat lummigt hörn av trädgården stojar ungdomar från närliggande skolor för att fira att veckan är slut. När de blir alltför högljudda går Christer dit för att be dem dämpa sig – annars låter han dem vara. För det får han deras respekt.

Efter en arbetsvecka
Christer börjar sina dagar tidigt och när veckan närmar sig sitt slut och det är fredag eftermiddag kan det hända att han lämnar trädgården för att njuta av stadens asfalt. Vila för honom kan vara att gå inne i staden och titta på folk. Att smita in på Operakällarens bakficka och äta en bit mat. Och att sedan bege sig hem till förorten – där parker och trädgårdar skulle behöva så mycket mer omsorg – för att ”krascha” i soffan. Fredagsmys.

CHRISTERS BROKIGA BAKGRUND:
1984-2001 Administratör på STIM (Svenska tonsättares internationella musikbyrå).
1989-1990 Scenförman på Oscarsteatern.
1992-1993 Sociala omsorgslinjen (socialpedagogiskt behandlingsarbete).
1999-2000 Säbyholm utbildningar, trädgårdsmästare, inriktning anläggning.
2001-2002 Mariestads kommun/DaCapo hantverksskola, projektledare ”Vård, stöd och habilitering inom trädgård”.
2003- Norrmalms stadsdelsförvaltning, trädgårdsmästare/projektledare inom Miljö & Service på Sinnenas Trädgård.

(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/09.)