Så stärker du en våldsutsatt kollega

När de kvinnliga anställda på Akademiska sjukhuset svarade på en enkät visade det sig att 24 procent av dem var eller hade varit utsatta för våld i en nära relation. Det fick Nationellt centrum för kvinnofrid att utforma ett handlingsprogram om hur chefer kan stödja utsatta medarbetare.

Sjukvården har under senare år fått en nyckelroll när det gäller att avslöja och åtgärda våld mot kvinnor.

–?Fokus har hittills legat på patienterna, men våldet är en utbredd företeelse som vi kan möta bland både patienter och personal, säger Åsa Witkowski, verksamhetschef för Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, i Uppsala.

När NCK utbildade sjukvårdens chefer i bemötandet av våldsutsatta kvinnliga patienter kom frågan upp: Men personalen då, hur många av våra anställda kan vara utsatta? För att få svar genomfördes en enkät bland 1?000 kvinnliga anställda på Akademiska sjukhuset i Uppsala. 24 procent av dem var eller hade varit utsatta för våld i sin nära relation.

–?Det är en mycket hög siffra, men tyvärr är den inte unik. Flera både svenska och internationella undersökningar visar på siffror över 20 procent. Vi insåg genast vikten av att uppmärksamma frågan och erbjuda cheferna vägledning.

Statistik visar att omkring var tionde kvinna är utsatt för våld och hot om våld av den partner hon lever med när frågan har ställts. Mäns våld mot kvinnor förekommer överallt, oavsett samhällsskikt, bakgrund, ålder och etnicitet, understryker Åsa Witkowski. Och kvinnor i vården är lika utsatta som kvinnor i samhället i övrigt. Det innebär att nästan alla arbetsgrupper har en medarbetare som är drabbad.

–?Trots att det är så vanligt pratar vi sällan om det. Kanske för att det är ett känsligt ämne och för att det kan kännas som att tränga sig på om man ställer frågan. Men att ingripa i tid och lägga sig i är att bry sig om. Där har arbetsgivare och arbetskamrater ett gemensamt ansvar.

Bland personalcheferna på Akademiska sjukhuset finns ett stort intresse för NCK:s nya handlingsprogram, som kan komma att ingå i chefsutbildningarna framöver.

– Vi är mycket imponerade av NCK:s arbete och är mycket angelägna om att frågan tas upp i verksamheterna, säger Ingrid Persson, personaldirektör vid Akademiska sjukhuset.

I Uppsala läns landsting pågår även diskussioner om att ta upp frågan om våld i nära relationer vid medarbetarsamtalen.

Att aktivt och respektfullt fråga en medarbetare om hon är utsatt för våld kan hjälpa till att bryta våldsspiralen och förhindra fortsatt lidande. Men skam, skuld och rädsla gör att en kvinna som blir slagen inte talar om sin problematik och ofta utvecklar strategier för att dölja vad som pågår.

–?Trots det kan man ha en diffus känsla av att det inte står rätt till med en medarbetare, säger Åsa Witkowski.

Hon kanske aldrig vill byta schema. Aldrig gå med ut och äta en kväll, vilket många gånger ger upphov till irritation bland kollegerna: Varför kan hon aldrig vara med när arbetslaget ska göra något roligt?

Däremot kanske hon alltid finns tidigare än alla andra på jobbet för att kunna klä om utan att blotta sina blåmärken för arbetskamraterna.

–?Chefer har givetvis inte samma ansvar för sina anställdas fysiska och psykiska hemmiljö som för deras arbetsmiljö, säger Åsa Witkowski. Fritid är fritid, men den påverkar också hur vi klarar av vårt arbete. Chefer har inga juridiska skyldigheter att ta reda på vad som händer de anställda hemma, däremot etiska och moraliska skyldigheter. Den kvinnliga medarbetare som ständigt är utsatt för våld eller hot om våld orkar inte hur länge som helst. Det påverkar hennes hälsa och hennes arbete. Ja, hela hennes liv.

Hur går man tillväga om man bär på en misstanke?

–?Skriv ned konkreta händelser som du tror kan vara orsakade av hemsituationen, så att du är väl förberedd när du får tillfälle att prata ostört. Boka ett samtal under arbetstid. Hitta en lugn plats där ni kan samtala. Var noga med att betona att du frågar av omtanke: ”Jag har funderat en del över hur du har det hemma”.

Ett omtänksamt bemötande är en förutsättning för att kvinnan ska känna tillit och våga berätta hur det är. Det är viktigt att lyssna och tro på hennes berättelse. Visa ett ärligt engagemang, så att hon känner att hon har ditt stöd, är Åsa Witkowskis råd. Var noga med att inte skuldbelägga eller ifrågasätta.

–?Att någon ställer frågan betyder att någon har sett och bryr sig om. Genom att fråga har man sått ett frö och i bästa fall väckt medarbetaren ur den dvala som hon lever i.

Det är inte säkert att kvinnan är beredd att berätta om sin situation vid ett första samtal. Då gäller det att komma ihåg att ett nej är ett nej, även om man vet att hon är utsatt. Men även om hon far ut i vrede, avvisar och förnekar eller tystnar och stänger dörren för vidare kommunikation är det viktigt att inte ge upp.

–?Våga fråga igen. Följ upp samtalet och bestäm tid för ett nytt möte. Motivera och uppmuntra henne att ta kontakt med Kvinnofridsmottagningen.

Kanske får frågan ett svar när hon är beredd att tala om vad som hänt. Många berättar långt senare att de innerst inne hoppades på en reaktion från omgivningen: Hur kunde ni tro att jag ramlade i trappor och gick in i dörrar? Varför frågade ingen rakt på sak vad som egentligen hade hänt?

Men om medarbetaren inte tar tag i sin situation och mår så dåligt att hon inte kan sköta sitt jobb och det i sin tur påverkar verksamheten på ett negativt sätt. Hur ska då chefen agera? Fortsätt att prata med henne, råder Åsa Witkowski. Även om du som chef eller medarbetare vill ha en snabbare utveckling är det aldrig lämpligt att tvinga fram ett resultat, till exempel i form av en polisanmälan. Erbjud i stället samtalsstöd via företagshälsovården för att hon ska få möjlighet att mogna i sitt beslut tillsammans med en professionell samtalspartner utanför arbetsplatsen. Kvinnor i den här situationen behöver stöd för att återta kontrollen över sina liv. Därför är det viktigt att inte pressa på. Säg att hon har rätt att välja om hon vill ha den erbjudna hjälpen, men också att även om hon tackar nej kommer du att fortsätta att ta upp frågan med henne.

Även om det är vanligt att mötas av ett förnekande måste en chef också vara beredd på att kvinnan berättar hur det är.

–?Då gäller det att vara förberedd att sätta igång en process med medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Motivera och uppmuntra kvinnan att polisanmäla våld eller hot och erbjud henne stöd under rättsprocessen. Betona också att hon inte behöver berätta om det hon upplevt för sina arbetskamrater.

Chefer kan få råd och stöd från Nationellt centrum för kvinnofrid.

–?Ibland kan man behöva få hjälp att komma ur sitt dilemma och stämma av om man tänker rätt. Ring eller mejla oss gärna, säger Åsa Witkowski.

LÄSTIPS:
Heimer G. & Sandberg D. Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar. Studentlitteratur 2008.
Stenson K. Våldsutsatta kvinnors hälsa och livssituation. Rikskvinnocentrum 2006.

(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/2009.)