Slipa kommunikationen

Få läkare att följa fattade beslut är ett stort chefsproblem, slår Lena Sharp fast. Ja, sjuksköterskor också. I sin bok ger hon tips för säkrare vård.

Intervjun med Lena Sharp görs dagen efter att Karolinska universitetssjukhuset har meddelat att 800 tjänster måste sparas in. Hur sjutton gör en chef i sådana lägen för att övertyga medarbetarna om att patientsäkerheten går före ekonomin?

— Jag vet att det är tufft för många chefer att ta den diskussionen i nu­läget. Ändå måste vi alltid sätta säkerheten före ekonomi och effektivitet, säger Lena Sharp.

Själv är hon områdeschef på den onkologiska kliniken, med ett starkt patos för att lära ut hur bättre kommunikation skapar säkrare vård. Nu har hon kommit med en bok som obarmhärtigt avslöjar varför så många misstag och avvikelser i vården är relaterade till bristande kommunikation, och som ger handfasta råd till alla som vill förbättra kommunikationen — och patientsäkerheten — på sin arbetsplats.

Vi hamnar genast i en intressant ­diskussion om hierarkier och hur många misstag som görs på grund av att sjuksköterskor och läkare har svårt att förstå varandra. Forskning har gång på gång visat att man pratar förbi varandra och missförstår viktiga budskap.

Läkarens auktoritära roll och unika ställning kan vara svår att ifrågasätta för sjuksköterskor. Det leder till att de frågar om sådant som de själva skulle kunna besluta — eller tvärtom att de inte vågar störa en jourhavande läkare vid en oklar situation.

— Det är inte ovanligt att sjukskö­terskor inte vågar säga till ens när de ser att läkaren gör något fel. Sjuksköterskor behöver träna på att inta en mer aktiv roll och bli bättre på att tala om vad de kan och vad de gör.

I dag, när allt mer arbete sker i team, behöver ledare i vården hitta verktyg för att utveckla lagets förmåga att kommunicera på ett sätt så att missförstånd inte uppstår. I sin bok beskriver Lena Sharp bland annat hur kommunikationsmetoden SBAR fungerar och hur man som chef inför metoden.

För att kommunikationen ska fungera i ett team måste alla känna att deras kompetens tas till vara och att alla har samma rätt att ifrågasätta och ställa frågor.

— Det här borde egentligen vara självklart, men avvikelserna i vården visar att det fortfarande är ett stort och avgörande problem.

För en ledare inom vården är det viktigt att skapa ett bra säkerhetsklimat med hjälp av olika regler, rutiner och föreskrifter. Däremot kan det vara betydligt svårare att förändra en negativ säkerhetskultur på arbetsplatsen.

Det kan ta sig uttryck i form av tysta protester från en eller flera medarbetare som inte gillar eller accepterar de rutiner som finns. Kanske sjuksköterskan inte säger till eller hämtar hjälp eller väljer att göra saker på sitt eget sätt för ”så har man alltid gjort”.

Det här märks väldigt tydligt inom läkargruppen, tycker Lena Sharp. De ser sig ofta som helt autonoma och anser att de inte behöver följa fattade beslut eller vad chefer säger, utan kan bestämma själva.

— Vi har stora problem med följsamheten till fattade beslut inom läkargruppen och även inom sjuksköterskegruppen, men kanske på lite olika sätt.

Ofta säger man att kulturen inom en organisation ”sitter i väggarna”.

— Men sitter något i väggarna så har någon satt dit det och ledarskapet har stor betydelse för hur kulturen utvecklas på en arbetsplats.

Att skapa en positiv säkerhetskultur med gemensamma målbilder är något av det viktigaste en ledare kan göra för att öka patientsäkerheten och Lena Sharp återkommer till att chefer måste vara tydliga med att säkerheten är viktigare än ekonomin.

— Inget av förslagen i boken kostar pengar och det är dyrt att jobba patient­osäkert, men vi chefer måste också bli bättre på att hävda patientsäkerhetsaspekten uppåt i organisationen, slår hon fast.