Tiden tycks vara mogen för öppna prioriteringar

När Östergötland för några år sedan presenterade sin "svarta lista" över sådant som skulle prioriteras bort i vården blev kritiken massiv. När Västerbotten i slutet av förra året lade fram sin betydligt mer omfattande prioriteringslista uteblev kritiken nästan helt.

Den femte nationella prioriteringskonferensen hölls i Malmö i mitten av oktober. Där berättade representanter för några av de landsting – Västerbotten, Jämtland och Kronoberg – som har kommit längst med att ta fram öppna prioriteringslistor om sina erfarenheter.

I november i fjol lade Västerbottens läns landsting ut sin lista på Internet med nära 350 olika punkter på sådant som inte längre ska utföras eller betalas av landstinget. Exempelvis att ta bort vårtor eller ge hemsjukvård till patienter som själva kan ta sig till en hälsocentral. Ett annat exempel var att man bestämde sig för att halvera förbrukningen av de teststickor som patienterna använder för att själva mäta blodsockret vid typ 2-diabetes.

När Östergötland för sex år sedan presenterade en liknande, men betydligt kortare, lista blev det ramaskri. Medborgarna protesterade och medierna fylldes av svarta och känsloladdade rubriker. Så har det inte blivit i Västerbotten. Även i Jämtland, som presenterade sin prioriteringslista i våras, har mediestormen uteblivit.

–?Reaktionerna har varit väldigt beskedliga. Ett läkemedelsbolag protesterade, men det är inte riktigt samma sak. Jag har inte uppfattat att patienterna känner sig förfördelade eller tycker att det här är ”tossigt”. De få kommentarer som har getts i medierna har varit ganska neutralt hållna, säger Susanne Waldau, prioriteringsstrateg i Västmanlands läns landsting.

Hennes förklaring är att tiden den här gången är mogen, att det här är någonting som alla egentligen bara har gått och väntat på. Så var det inte 2003, då något liknande aldrig tidigare hade presenterats.

En annan förklaring är att politikerna i ett tidigt skede involverades i prioriteringsprocessen och tillsammans med professionen och tjänstemännen var de som vaskade fram vad som skulle kunna prioriteras bort. Så var det i såväl Jämtland som i Västerbotten.

I Västerbotten var man dessutom överens om vikten av att värna själva prioriteringsproceduren och testa modellen i lugn och ro, det vill säga att inte spräcka den genom att på eget initiativ gå ut och diskutera enskildheter i medierna.

Harriet Hedlund (S) är ordförande i folkhälsonämnden för Umeåområdet. Hon var en av dem som satt med och diskuterade vilka prioriteringar som skulle göras, långt innan den slutgiltiga listan klubbades i landstingsfullmäktige.

–?Eftersom vi var överens i de olika politiska partierna om att respektera spelreglerna har vi kunnat prata med medierna utan att behöva göra utspel. Medierna har skrivit mycket om prioriteringsprocessen, men de har framför allt informerat.

En annan faktor som hon tror har lett till förståelse för behovet av prioriteringar är att landstingspolitikerna tidigt var ute hos olika patient- och anhörigorganisationer för att berätta varför processen görs och hur den går till.

–?Det var något vi lärde oss från den gången Östergötland hängdes ut för sin lista. Vi måste vara tydliga gentemot medborgarna varför vi måste prioritera.

Till skillnad från Östergötland var man dessutom noga med att förklara att prioriteringar inte görs i syfte att spara, utan framför allt för att fördela om resurserna. Så i den prioriteringslista som finns på landstingets hemsida står inte bara beskrivet vad som ska bort, utan också vad som ska bli bättre, tack vare prioriteringarna.

(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/09.)