Vårdchefer om vägen mot toppen

En laddad regiondirektör som vårdar sitt mod och ett stridbart styrelseproffs som står ut med att inte vara älskad. Här berättar de om sin utveckling och sina karriärval.

Åsa Himmelsköld, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Uppsala:

En gång i tiden var hälso- och sjukvårdsdirektören i Uppsala operationssjuksköterska. Hon gillade när helikoptern hovrade ovanför sjukhustaket, när teamet samlades kring britsen och alla blev helt fokuserade på det som väntade. Åsa Himmelsköld gillar fortfarande när det ”bränner till” — fast det, som hög chef i en region, är på ett helt annat sätt.

— Det kan vara att ta över en upphandlad verksamhet i egen regi och jag måste lägga bort allt annat, jobba intensivt med vårdförvaltningschefer, ha kontakt med andra chefer, med medarbetare, lugna oroliga politiker. Då bränner det till och det är då jag kommer mest till min rätt, säger hon.

Lite som inför en fotbollsmatch

När Åsa Himmelsköld åker till regionkontoret på morgnarna känner hon sig laddad. Lite som inför en match när hon var ung fotbollsspelare. För henne betyder känslan av att göra nytta mycket. Utmaningen nu är att göra det genom att förändra regionens hälso- och sjukvårdssystem. Ingen småsak precis.

Det handlar om att införa en effektiv, nära och därmed jämlik hälso- och sjukvård. Sjukvården måste göras mer tillgänglig och resurserna måste användas på ett nytt sätt. Som på hälsocentralen i Övertorneå där avancerade kliniska sjuksköterskor har tagit över en del av läkaruppgifterna.

— Det är överfullt på akuten, medarbetarna går på knäna och man ropar ”fler vårdplatser” och ”bygg ut”. Nej, säger jag. Det är som att sätta på ett plåster precis där det blöder. Vi måste tänka nytt så att gamla och kroniskt sjuka får den vård de behöver utan att behöva åka till det stora sjukhuset, säger Åsa Himmelsköld.

Ny vårdnivå ska byggas upp

Hon är mitt i arbetet med att göra just det. Ser över hur länets resurser — både ekonomiska och personella — kan användas på ett nytt sätt. All kompetens finns, men inte överallt, konstaterar hon. En ny vårdnivå mellan vårdcentraler och sjukhus ska byggas upp. Digitala verktyg måste utvecklas och e-hälsa bli en del av tillgängligheten.

En av hennes viktigaste uppgifter är att se till att kommuner och region arbetar över gränserna. Hon tar barn och ungas psykiska hälsa som exempel. Säger att den är en av vår tids största utmaningar och att den kräver både förebyggande insatser och mer samverkan. Bara i Region Uppsala erbjuds stöd och vård av 20 olika verksamheter. —

Vi måste se till att synkronisera så att vi får ut maximalt av de resurser vi har. Vi har inte mer resurser utan måste använda det vi har mer effektivt och utifrån behovet hos dem vi är till för.

Dela på kostnad

Tron på att det går att förändra är viktig i Åsa Himmelskölds ledarskap. Hon tycker att regionen och länets kommuner har visat att det går. Som när barn med svåra funktionsnedsättningar riskerade att förlora sin personliga assistans. De löste det tillsammans och lyckades förhindra att familjer föll mellan stolarna.

— I två år har vi delat på kostnaderna. Kanske är det inte precis enligt lagstiftningen, men hellre det än att lämna barnen i sticket. Dessutom, vi måste leva som vi lär och visa att samverkan är bra. Och så hade jag en regiondirektör som sa ”kör!”.

Efter tre år som hälso- och sjukvårdsdirektör konstaterar hon att det kanske blev lite mer möten och förberedelser inför möten än hon hade trott. Och mindre kontakt med verksamheterna än hon hade hoppats.

Hon har insett att hon gör mest nytta genom att hålla huvudet kallt och driva förändringsarbetet. Och genom att få medarbetare och chefer i verksamheterna att tro på att det går.

Åsa Himmelsköld är inte den som planerar karriären fem år framåt. Hittills har hon styrts av vad som verkar vara roligt, av nyfikenheten att lära sig nya saker och av lusten att få bolla ofärdiga tankar tillsammans med andra.

Till dem som säger ”det kommer aldrig att gå” säger hon: ”det är klart det gör.”

Hennes viktigaste chefsegenskap just nu är mod. Den största rädslan är att tappa det modet.

— Jag är inte rädd att misslyckas — det kan alla som försöker göra. Det ingår. Men att tappa modet, eller orken, det vore fatalt.

Åsa Himmelskölds råd till dig som vill göra chefskarriär:

• Var öppen för att vara med i utvecklingsprojekt.
• Gör det där lilla extra — även om det ligger utanför ditt uppdrag.
• Ta initiativ till att träffa nyttiga kontakter. Nätverk är bra.
• Våga ta en utmaning när du får möjligheten.

Eva Fernvall, facklig räv och styrelseproffs:

Sin första tuffa debatt tog hon som 27-årigt kongressombud i Vårdförbundet. Stegade upp på podiet och argumenterade för en restriktivare alkoholpolitik inom förbundet. Inte för att någon var direkt emot, men precisa förslag om hur mycket som fick intas applåderades inte.

Nu är Eva Fernvall ålderspensionär och i det närmaste styrelseproffs. SOS Alarm, Karolinska sjukhuset, GIH och E-hälsoinstitutet är bara några av uppdragen hon har eller har haft. Viljan att påverka växte i en politisk tid där fackliga lokalavdelningar var stridbara och sammanhållningen stark. Det är den miljön — och lusten att lära nytt — som har präglat hennes karriärval.

Eva Fernvall är biomedicinsk analytiker till professionen, men har inte jobbat på labb sedan hon valdes till ordförande i Vårdförbundets Stockholmsavdelning 1986. Det fackliga engagemanget väcktes i ilskan över att arbetsgivaren bara lät ingenjörerna komma till tals när laboratoriet på Danderyds sjukhus skulle datoriseras.

— Arbetsgivaren lyssnade inte på oss, trots att det var vi som skulle arbeta på det nya sättet. När man ville lära oss att använda datorer genom att spela enkla spel, då blev vi kränkta. Det kändes som om vår kunskap inte var något värd. Vilket också märktes i lönesättningen.

13 år som direktör

Drygt tio år som ordförande i Vårdförbundet och ytterligare 13 år på olika direktörsposter inom Apoteket har lärt henne mycket. Bland annat att det är omöjligt att vara älskad av alla.

— Jag minns när jag som ordförande i Stockholm klev in på en avdelning med ilskna iva-sjuksköterskor. Jag var 33 år, hade jodpurs och modejeans och de var förbannade, både på hur jag såg ut och på att jag inte tyckte som dem, säger hon med ett skratt.

Hon tror själv att det var hennes förmåga att enkelt uttrycka det många kände som gjorde att hon valdes till olika förtroendeposter. Eva Fernvall har haft lätt att nå ut. Och hon har varit orädd.

Att vara ordförande kräver mer än att vara någons megafon, säger hon. Att sluta avtal om höjd pensionsålder, eller ersätta löneklasser med individuella löner kräver både mod och förmåga att nå ut.

— Jag står ut med att inte vara omtyckt av alla och kan skilja på Eva och min yrkesroll. Jag vill kunna gå fram till spegeln, se mig själv i ögonen och säga ”det där gjorde du bra”. Det är viktigt att vara sin egen bästa vän — utan att blunda för misstagen. Då gäller det att vara förlåtande och säga: ”du gjorde så gott du kunde”.

Modig och nyfiken

Modet och nyfikenheten fick henne att säga ja till att bli varumärkesdirektör på Apoteket, i en tid då monopolet var kraftigt ifrågasatt. Det fick henne också att säga ja till att bli kommunikationsdirektör inom samma Apotek, trots att hon inte var kommunikatör. Engagemanget har lett henne till utmanande styrelseuppdrag, som att bli ordförande för SOS Alarm.

I juni valdes Eva Fernvall till ny styrelseordförande för Inera, där hon ska vara med och driva utvecklingen av vårdens digitalisering.

— Inför mötena förbereder jag mig genom att läsa, läsa och läsa. Och tänker igenom vilken kunskap jag kan bidra med. Jag tycker fortfarande att det är otroligt roligt att jobba i grupp och går i gång på att tillsammans hitta lösningar på problem.

Eva Fernvalls råd till dig som vill göra styrelsekarriär:

• Skaffa dig föreningskunskap — kommuner och regioner är bra plantskolor.
• Mingla och bygg nätverk.
• Dra dig inte för att ta kontakt med personer som kan hjälpa till.
• Tacka inte nej till erbjudanden — det går att avgå om det inte passar.