”Att jobba med röntgen har jag användning av i tecknandet”

Att arbeta som röntgensjuksköterska har hjälpt David Henson att förstå kroppens anatomi och hur folk är och samspelar med varandra. Det har han haft användning av när han illustrerat barnböcker. I år fick han Lennart Hellsing-priset för sina fantasifulla bilder.

Krakel Spektakel, Kusin Vitamin och Herr Gurka. Någon hänger i en gardin, en annan dansar vals och mazurka. I Lennart Hellsings värld är allt lite upp och ner, lekfullt och färgsprakande. Hans böcker skapade en ny form av barnlitteratur där barnets perspektiv är i fokus och där det är tillåtet att ta ut svängarna. För att hylla hans minne delas varje år ut ett pris till personer som fortsätter att verka i hans anda.

Självlärd illustratör

Årets mottagare av Lennart Hellsing-priset är David Henson. Han är en självlärd illustratör med närmare ett trettiotal böcker på sitt cv som varvar tecknandet med jobbet som röntgensjuksköterska.

– Det är lite svårt att ta in, men jag är så tacksam. Även om jag inte hade så bra koll på Lennart Hellsing från början eftersom jag inte är uppväxt i Sverige, förstår jag nu hur stor han är och hur viktig han har varit för svenskt kulturliv, säger David Henson när vi träffas hemma i villan i Värnamo efter prisutdelningen.

Pengar och diplom

Blomsterbuketten från ceremonin har fått följa med från Stockholm och står nu på bordet i vardagsrummet. Själva priset består av ett stipendium på 100 000 kronor och ett vackert diplom.

Medan familjens 15-åring förbereder kvällens middag i köket med lite assistans från mamma Emma Henson, visar David Henson sin studio i källaren. Familjens finska lapphund Debbie och katten Mimmi slår följe ner för trappen.

Det är här, bland målarpenslar, färgburkar och kamerautrustning, som David Hensons figurer får liv. Förkylda kor, nyfriserade duvor, bestämda barn och ängsliga pappor, alla i starka färger och med en underfundig humor. De flesta böckerna bygger på manus från författare som förlagen väljer ut och skickar till David Henson. Några har han skrivit själv och flera av böckerna har blivit storsäljare, som Nu cyklar vi och Läs-serien.

Ny bok tillsammans med hustrun

Den senaste, Var bor Sara?, har David gjort tillsammans med hustrun Emma.

– Jag får mycket inspiration från mina barn och min egen barndom. Och från att vara förälder – det är många vuxna som hamnar i böckerna. Jag tänker att om jag känner igen mig i karaktärerna så gör andra det också.

Studion, som egentligen är ett ganska litet rum intill gillestugan, rymmer tre arbetsstationer. En för datorn och två för teckning med papper och pensel.

– Det kan bli ganska många timmar här nere när jag kommer i gång och jag försöker röra mig så mycket som möjligt under tiden. Jag har lätt för att fastna i samma position annars.

Jag var inte så duktig i skolan, inte ens i bild. Men jag fick uppmuntran av alla som såg mina teckningar, själv kände jag att det inte var tillräckligt bra.

David Henson arbetar främst med akvarell och gouache, som är en mer täckande vattenfärg. Många jobb görs också digitalt, även om han på senaste tiden drar åt att arbeta mer analogt.

– Det känns roligare och är mer uttrycksfullt. Det är lättare att göra fel för hand och jag tycker det är en bra träning att acceptera att allt inte är perfekt.

Från Zimbabwe till Sverige

David Henson föddes i Zimbabwe där han växte upp med sina föräldrar och två bröder. Barndomen spenderades mycket utomhus med lek och trädklättring. Men också vid skrivbordet. Att teckna och måla var tidigt ett stort intresse.

– Jag var inte så duktig i skolan, inte ens i bild. Men jag fick uppmuntran av alla som såg mina teckningar, själv kände jag att det inte var tillräckligt bra.

Vid sju års ålder flyttade familjen till England, en stor omställning för den unga David.

– Jag har alltid känt mig som en zimbabwier, det är mitt hemland. Jag älskar naturen där och folket är väldigt snälla. Det är en öppen kultur, lättsam och glad på något sätt.

David Henson

Ålder: 41 år.

Bor: I Värnamo.

Familj: Gift och har tre barn.

Utbildning: Röntgensjuksköterskeutbildning i England.

Karriär: Har i Sverige jobbat på Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö. Debuterade med sin första bok Rex och Rut – sjukhustjuven skriven av Eva Salquist 2016 och har därefter illustrerat tjugonio böcker och skrivit fem.

Aktuell med: Mottagare av Lennart Hellsing-priset 2026

Började rita tidigt

Skoltiden var kämpig och i dag kopplar han ihop det med de två diagnoser han fick i vuxen ålder – autism och adhd. Det var krångligt med sociala interaktioner och David höll sig mycket för sig själv som barn.

– Jag var ganska nöjd med det. Jag var ändå mer intresserad av att rita och måla än någonting annat.

Samtidigt har David alltid varit nyfiken på människor och det fanns en längtan efter att arbeta i vården. Som 19-åring sökte han in på röntgensjuksköterskeutbildningen.

– Yrket passar mig väldigt bra, det är väldigt strukturerat. Jag får träffa människor, men det är ganska korta kontakter och tydligt vad som ska hända i mötet.

David beskriver sig själv som ”ganska bokstavlig” och har lättare för att se detaljer än helheten. Det passar bra både som illustratör och röntgensjuksköterska, menar han.

Gift med en sjuksköterska

I början av 2000-talet träffade David svenska Emma när han studerade i Bristol. Några år senare flyttade han till henne i Malmö där de bodde tillsammans i närmare tjugo år. Numera bor trebarnsfamiljen i en ljus tegelvilla i Emmas hemstad Värnamo.

På promenadavstånd från hemmet ligger Värnamo sjukhus där både Emma, som är sjuksköterska inom psykiatrin och diakon, och David arbetat i flera år.

Innan David kunde börja jobba som röntgensjuksköterska i Sverige arbetade han som undersköterska på röntgen i Lund. Han behövde lära sig svenska vilket inte var helt enkelt eftersom alla kunde, och gärna ville, prata engelska med honom.

– Men jag var envis. Som tur är, är det mycket upprepning i allt man säger på röntgen. I början hade jag lättare för att tala om pleuravätska än vanligt småprat.

Lärde sig svenska med Bamse

På rasterna kunde kollegorna hitta David med en Bamsetidning framför sig. Att läsa serietidningar och barnböcker blev en naturlig väg in i språket. Astrid Lindgren och Tove Jansson är två av hans nordiska favoritförfattare.

– Jag har alltid gillat barnböcker Det är mycket fantasi blandat med verklighet. Jag tycker också om retroperspektivet på livet som de ger – allt är så stort och viktigt när man är liten.

Att kombinera tecknandet med jobbet som röntgensjuksköterska har flera positiva effekter, tycker David.

– Att jobba med röntgen har hjälpt mig att förstå kroppens anatomi och hur folk är och samspelar med varandra. Det har jag användning av i tecknandet. Samtidigt kan jag ta med mig min nyfikenhet och mitt intresse för berättelser och människor till sjukhuset.

Främjar fantasin

I samband med Lennart Hellsings 100-årsdag år 2019 instiftade barnboksförlaget Rabén & Sjögren ett årligt stipendium på 100 000 kronor som en bestående och återkommande hyllning till hans gärning.

Syftet med stipendiet är att lyfta intresset för bilderboken och uppmuntra nya intressanta barnbokskreatörer.

Juryns motivering till David Henson som 2026 års pristagare lyder:

”David Henson är en bilderboksskapare med ett egensinnigt bildspråk, stor mångsidighet och suverän iakttagelseförmåga. Hans bilder kombinerar en respektfull respektlöshet med en gnistrande humor. Med en befriande skevhet och en noga kalibrerad färgpalett ger han liv åt alla karaktärer – från förkylda kor och nyfriserade duvor till bestämda barn och ängsliga pappor. Med lätt hand och fullständig oräddhet vidgar han berättelsen, som en regissör på en teaterscen, där flera saker tillåts hända samtidigt. Resultatet blir något som talar till människor oavsett ålder, precis som Hellsings egna verk.”

Ska satsa på tecknandet

De senaste åren har David haft en deltidstjänst som röntgensjuksköterska på natten. Resten av tiden har gått till att jobba med illustrationer och skrivande som inte bara är ett arbete utan också hjälper David att återhämta sig utifrån sina diagnoser.

Nu har David sagt upp sig från röntgenavdelningen och i höst ska han satsa fullt ut på tecknandet. Tack vare Hellsingstipendiet har han en ekonomisk grundplåt för det.

– Men jobbet som röntgensjuksköterska finns alltid kvar och jag kommer säkert återvända en dag, det är jag övertygad om.