Hon har arbetat på neuroradiologen i 50 år

Röntgensjuksköterskan Annika Ström kom till avdelningen 1975. Den intensiva tekniska utvecklingen, det intressanta med hjärnans alla funktioner och kollegorna har hållit henne kvar i alla år.

– Efter ett vikariat på röntgen visste jag att jag hade hittat rätt i livet. Jag kom till neuroradiologen på Karolinska universitetssjukhuset 1975. Den första datortomografen hade nyligen kommit, vilket var banbrytande.

– Varje patient tog då en timme att undersöka. Nu gör vi tredimensionella bilder av blodkärl på tio minuter. Då var undersökningarna jobbigare, ibland plågsamma, för patienterna. Vi hade mörkrum där bilder framkallades, på jourtid kunde vi få göra det själva.

Röntgensjuksköterska rätt yrke i livet

Vad har gjort att du stannat så länge?

– Hjärnan och ryggmärgen är så fascinerande. Det är kroppens huvuddator. Den tekniska utvecklingen har varit enorm. Jag har inte behövt byta arbetsplats för att utvecklas.

– Sedan har jag alltid gillat patientkontakten. Omvårdnaden och bemötandet är viktig. Många är rädda för att åka in i magnetkamerans tunnel. Då har jag haft en förmåga att lugna. Jag har ibland stått vid britsen och kramat patientens fot så att de har fått sällskap.

Hoppar in extra på sommaren

Hur orkar du?

– Numera jobbar jag en dag i veckan. Vissa tillfällen, speciellt på sommaren, hoppar jag in lite mer. De andra två här har småbarn, så jag kan stötta upp om det behövs. Jag jobbar i tidsbokningen och trivs med det.

– Fram tills förra året jobbade jag kväll ibland som support vid magnetkameraundersökningar. Jag hämtade in patienter, satte nål när det behövdes och placerade patienten. Man berättar hur undersökningen går till och kontrollerar att patienten inte har något inopererat som kan vara farligt i magneten. Vissa är rädda, andra koncentrerade. Men själva tekniken har sprungit ifrån mig nu.

Pensionen har blivit bra

Har du några äldre kollegor kvar?

– Inte längre. Den som jobbat längst innan mig hade varit här i 43 år. Vi var ett gäng som stannade länge och trivdes ihop år efter år. Numera är det snabbare omsättning på personalen. Min bästa kompis jobbade på thorax tills hon var 70 och skulle byta höft.

Några andra fördelar med att fortsätta jobba så länge?

– Jag jobbar i vården för att hjälpa andra. Jag har fortfarande något att ge. Jag tror att det hållit mig ung att fortsätta. Det här ger också en rytm, annars blir alla dagar i veckan lika som pensionär. Den sociala biten med både arbetskamrater och patienter är viktig.

– Jag har fått jättebra pension. Jag kan skämma bort mina barn. Jag går ut och äter med väninnan från Thorax. Jag unnar mig, det är jätteskönt att kunna göra det.