Strid om engångsartiklar
På flera radiologiska enheter i Skåne används en och samma påse med koksalt och kontrastmedel till flera patienter. En uppenbar smittrisk, anser Socialstyrelsen.
I maj förra året smittades en man i 70-årsåldern med hepatit C efter att ha genomgått en skiktröntgenundersökning på Skånes universitetssjukhus i Malmö. En timme tidigare hade en annan man i 62-årsåldern och med känd hepatit C genomgått samma undersökning.
Händelsen lex Maria-anmäldes och Socialstyrelsens utredning visade att så kallad storvolymsenhet hade använts vid undersökningen. Det betyder att behållare med koksalt och kontrastvätska används till flera patienter i rad.
För att undvika smittoöverföring sker upptagningen av vätskan med hjälp av ventilförsedda slangar, vilka byts mellan varje patient, liksom de sprutor med injektionsslangar som använts. Personalen byter också handskar och tvättar påsarna med sprit mellan varje patient.
Trots säkerhetsrutinerna och det faktum att man inte helt lyckats utreda om mannen smittats av hepatit C på grund av återanvändning är Socialstyrelsen skarpt kritisk. Tillsynsmyndigheten anser att förfarandet innebär ”en ökad risk för undermålig vårdhygien samt ett försämrat skydd mot smittspridning”.
Därför vill Socialstyrelsen att alla radiologiska verksamheter som använder flergångsprodukter ska redovisa planerade åtgärder för att minska risken för smittspridning, och ser gärna att engångsartiklar används vid dessa typer av undersökningar.
Peter Leander, regionöverläkare i bild och funktionsmedicin för Region Skåne, håller i arbetet kring hur Socialstyrelsens beslut ska hanteras. Han berättar att alla röntgenavdelningar i Skåne har använt storvolymsenheter de senaste åren och gör så fortfarande, förutom Malmö som åtminstone under utredningens gång slutat med det.
— Företagen som tillhandahåller dessa artiklar säljer mycket av storvolymsenheterna. Så Skåne sticker inte ut från övriga landet på något sätt, säger Peter Leander.
I internationell litteratur finner han inget stöd för att storvolymsenheter kan leda till ökad smittspridning. Att så skedde i det aktuella fallet kan lika gärna bero på den mänskliga faktorn, och då spelar det ingen roll vilken typ av utrustning som används, menar Peter Leander.
Samtidigt medger han att motståndet till engångsartiklar grundar sig i en kostnadsfråga. Resurserna är inte oändliga, därför måste alltid risker vägas mot kostnader.
Adam Holmström, inspektör vid Socialstyrelsen, svarar att en säker hantering av storvolymsenheter förutsätter att personalen går igenom en rad moment. Vid avsteg från dessa finns uppenbara risker för smittspridning mellan patienter.
— Just eftersom det räcker att någon glömmer sprittvätta påsen för att risken ska öka kan förfarandet anses vara osäkert. Det behövs inga studier som bevis, säger han.