Sverige efter i utvecklingen
I flera länder finns vidareutbildningar för röntgensjuksköterskor så att de självständigt kan ställa diagnoser. Men i Sverige är den här utvecklingen i sin linda. Frågan diskuterades nyligen under röntgenveckan i Göteborg.
Bristen på radiologer har under flera år drivit på röntgensjuksköterskans yrkesutveckling över hela världen. I mitten av 1990-talet startades flera masterutbildningar i Storbritannien som ger behörighet att diagnostisera standardbilder av hela skelettet.?
Modellen har anammats i Danmark. Flera röntgensjuksköterskor har fått möjlighet att gå en distansutbildning i radiologisk diagnostik vid universitetet i Birmingham. ??
En av dem är svensken Roland Bendroth. Han arbetar som beskrivande radiograf på Hilleröds sjukhus utanför Helsingör, och ser bara fördelar med den vidgade yrkesrollen. Danska sjukhus har konstaterat att produktiviteten ökar, väntetiderna kortas och kvaliteten på bilderna förbättras.?
— Brittiska studier visar att standarden på de diagnoser vi ställer är i nivå med en färdigutbildad specialist inom radiologi, säger han.?
Men många läkare ser utvecklingen som ett intrång på deras kompetensområde. Det är viktigt att dessa motsättningar övervinns innan en förändring genomförs, menar Roland Bendroth. En bra motivering är att radiologerna befrias från arbetsuppgifter de uppfattar som rutinmässiga, vilket frigör mer tid åt att granska exempelvisCT- och MR-undersökningar. För röntgensjuksköterskorna är det en ny uppgift som är spännande och utmanande.
— Vi får en chans att utveckla oss själva och yrket. Samtidigt bygger det broar mellan yrkesgrupperna så att man får en ökad förståelse för andras problem. ??
Att Sverige inte kommit lika långt kan bero på att läkarbristen inte är tillräckligt omfattande. Det menar Imelda Williams, som är docent vid Monash University i Australien och har en masterexamen i radiologisk diagnostik.?
Hon vill i stället lära ut hur man primärgranskar bilder vid traditionell skelettröntgen, med metoden AABCS’s. Den innebär att röntgensjuksköterskorna systematiskt går igenom brosk, bindvävnad och ben för att se om det finns någon fraktur eller dislokation. Därefter lämnas en kort rapport till läkaren. ?
— Det är viktigt att röntgensjuksköterskor både tillåts och lär sig primärgranska bilder. Om det inte finns någon läkare tillgänglig kan de åtminstone ge sin syn på vad nästa steg bör vara. Det kan exempelvis vara en CT-undersökning för att närmare undersöka en eventuell fraktur, säger Imelda Williams.?
Hon tillägger att det även blir säkrare för patienten när ett extra par ögon tittar på röntgenbilderna, eftersom även läkare ställer fel diagnos ibland.