De tar röntgen till Kumlaanstalten – och höjer arbetsglädjen

Förbättrad säkerhet och miljontals sparade skattekronor. Det är resultatet av ett uppskattat samarbete mellan röntgenavdelningen i Örebro och Kumlaanstalten, som kan komma att bli förebild för resten av landet.

Kyliga vindar dansar över Universitetssjukhuset i Örebro i den tidiga morgontimmen. Sandra Nyberg hämtar slätröntgenmaskinen i akutröntgens lokaler på andra sidan vändplan och börjar förbereda arbetspasset. Bara kollegan Ing-Marie Karlsson och en handfull andra vet vad dagens uppdrag är.

– Jag lägger in patienternas uppgifter först på morgonen för att minska risken att utomstående får reda på vart vi ska. Det skadar inte att vara försiktig, säger Sandra Nyberg.

Hon jobbar som röntgensjuksköterska i Örebro sedan tio år, varav de senaste som modalitetsansvarig för skelett och lungor. Hon bokar in resorna till Kumlaanstalten och är den som oftast åker, men ytterligare fem kollegor roterar. Det blir cirka sex besök per år samt några akuta uttryckningar.

Tillbaka till hantverket

Lastbilen från kriminalvården anländer och utrustningen packas in. En halvtimme senare passerar de flera gallergrindar och en personlig säkerhetskontroll. De kör in på innergården intill sjukvårdsbyggnaden. Solen reflekteras i den rakbladsförsedda concertinatråden högst upp på stängslen.

Anstaltssjuksköterskan Ann-Marie Edvardsson kommer ut och hälsar glatt. Det är hon som sätter upp internerna på röntgenlistan, hon är också initiativtagare till hela samarbetet. Idén är sprungen ur ett tidigare upplägg där blodprov togs på anstalten och läkare från infektionskliniken kom för provsvar och behandling, i stället för att de intagna skulle åka in till sjukhus.

De första röntgenundersökningarna gjordes i april 2018. Då var Ing-Marie Karlsson med.

– Jag nappade direkt när vi blev tillfrågade. Slätröntgen är alltid ett hantverk, men här på Kumla är det lite som att gå tillbaka till grunden eftersom vi inte har samma tekniska förutsättningar. Det verkade som en rolig utmaning.

Mer omfattande undersökningar

Utrustningen som användes då var tidskrävande. Det gav en begränsning på högst tio patienter per omgång och främst enkla undersökningar av händer och fötter.

I dag används en modern slätröntgen med digitala bildplattor, som möjliggör upp emot 25 patienter på några få timmar. I stort sett hela kroppen, utom huvudet, kan undersökas. Det är även möjligt med belastade undersökningar där patienten står tack vare ett reglerbart stativ för bildplattorna som Kumlaanstalten köpt in.

När Sandra Nyberg och Ing-Marie Karlsson ställer i ordning utrustningen i ett ledigt läkarrum upptäcker de att stativet slutat fungera. Samtidigt har kriminalvårdarna börjat hämta interner som står på vänt i separata rum i sjukvårdsbyggnaden.

– Den första var en fot, eller hur? Den kan vi köra ändå, vi lägger honom bara på britsen, säger Sandra Nyberg.

Kreativa lösningar på teknikstrul

En man i 20-årsåldern kommer in. Han uppger sitt personnummer och får sedan peka var på foten det gör ont. Ing-Marie Karlsson lägger ut bildplattan och instruerar hur mannen ska lägga sig. Samtidigt har Sandra Nyberg klickat sig fram på pekskärmen för att ange typ av undersökning. De går bakom en flyttbar skyddsvägg och tar bilden.

Allt flyter på smidigt trots att det krävs kreativa lösningar med stativet fastlåst i ett läge. En patient som ska röntga lungorna får ställa sig på skumgummikuddar och böja på knäna för att komma i rätt läge. ”Nu får du lite benträning på köpet”, säger Sandra Nyberg.

Sjuksköterskan Ann-Marie Edvardsson står vid dörren, redo att ingripa. Hon öser beröm över röntgensjuksköterskorna.

– De löser alla problem blixtsnabbt. Jag har ringt till deras chefer flera gånger och sagt hur duktiga de är och att de förtjänar högre lön, säger hon.

Mycket beröm ger glädje

Uppskattningen är en del av tjusningen med att komma till Kumla, tycker Sandra Nyberg. Hon beskriver det som att ”röda mattan är utrullad”.

– Ber vi om något är det fixat på nolltid, säger hon.

Som den gången en intern i högsta säkerhetsklassen skulle undersökas på sin avdelning, med armen utstucken genom celldörrens lucka. Det var långt att gå med röntgenapparaten och på flera ställen var trösklarna höga. Då letade anstaltspersonalen fram brädor till enkla ramper.  

Även de intagna visar sin uppskattning. En muskulös man säger ”tack så mycket flickor” när undersökningen är klar, vilket får Ing-Marie Karlsson att dra på smilbanden.

– Det var smickrande, de är artiga och vänliga. Samtidigt blir jag illa till mods, de är så unga. Jag undrar hur de har hamnat här.

Sparar mycket pengar

Till skillnad från på sjukhus har internerna inga hand- eller fotfängsel på anstalten vilket gör bildtagningen betydligt enklare.  

Men den stora fördelen är att säkerheten kan hållas på minimal nivå. När högriskfångar ska in till sjukhus kan insatsstyrka och polishelikopter behövas för att stoppa eventuella fritagningsförsök (se faktaruta). 

Kumla vill gärna sprida modellen till andra anstalter runt om i landet. Det skulle kunna ge besparingar i mångmiljonklassen för flera myndigheter.

Samtidigt utvecklas samarbetet hela tiden. Sedan 2024 görs även ultraljud på Kumla vid väl valda tillfällen. När det kombineras med slätröntgen kan det i vissa fall ersätta skiktröntgen på sjukhus.  

– Vi prövar oss fram för att se om bildkvalitén håller, säger Sandra Nyberg.

Ser fram emot besöken

Innan klockan ens har blivit lunch är röntgensjuksköterskorna tillbaka på sjukhuset och har lagt in allt bildmaterial i systemet. Den stora variationen i uppgifterna ger arbetsglädje.  

– På sjukhuset har vi mycket spännande teknik, det är många patientmöten där man har kort om tid att bygga förtroende. Arbetet på Kumla adderar något, där jobbar vi mer i team, vi måste klura tillsammans och hitta lösningar. Det är utvecklande. Jag ser redan fram emot nästa besök, säger Sandra Nyberg.