”Att vara ledare på fritiden kan man ha mycket nytta av på jobbet och tvärtom”

Ledarrollen på jobbet hade barnsjuksköterskan Lena Matsson nytta av när hon blev ledare för en grupp mountainbike-cyklister. Numera är hon pensionär men älskar fortfarande att cykla i skogen.

Hur startade ditt intresse?

– Det började med att min man skaffade en mountainbike samtidigt som vi köpte en till vår sons sjuårsdag 1990. Han tyckte att jag också skulle prova – och efter en enda tur blev jag helt besatt! Det var så roligt och samtidigt svårt och lite lagom farligt. Jag kände att jag bara måste ha en egen cykel.

Genomspolad med ny energi

Vad är det som är så roligt med mountainbike?

− Det är som en vuxenlek, det killar i magen, svänger till och är spännande. Det bästa är att du kommer ut i skogen och får följa naturens växlingar. Kan man ha det roligare? Nej, det går inte.

Efter en dag på jobbet kan man vara alldeles utschasad och känna att man inte orkar någonting. Men när du sticker ut och cyklar kan du absolut inte tänka på något annat utan måste vara fokuserad på det du gör och när du kommer hem är hjärnan helt genomspolad och du har fått ny energi.

Feedbacken stärkte henne som ledare

Vad har sporten betytt för dig?

− Jag gick kurser för att bli MTB-ledare och när våra barn blev lite större kände jag att jag ville ha cykelkompisar. Det fanns ingen sådan grupp här i Falun så jag startade en egen inom Friluftsfrämjandet. Första träffen var i maj 2001 så vi har nyss haft 25-årsjubileum.

I början var jag ledare för alla turer. Jag hade stor nytta av sådant jag lärt mig i min roll som utvecklingsledare på jobbet: att lyssna, sammanfatta, fråga, fatta beslut. Som ledare för cykelgruppen fick jag väldigt mycket bra, snabb feedback som gjorde mig starkare både som person och som ledare. Att vara ledare på fritiden kan man ha mycket nytta av på jobbet och tvärtom.

Cykla i grupp ger glädje

Vad är grejen med att cykla i grupp?

− Dels är det en säkerhetsfråga, det finns alltid någon som kan hjälpa till om man ramlar eller något händer med cykeln. Sen blir vi också peppade av varandra, det är ju roligt att vara i grupp! Vårt fokus är att cykla för att det ger glädje, inte för att tävla. Sedan några år tillbaka har jag lite krämpor så jag leder inte numera, men är med i gruppen ibland och fungerar som mentor. Dessutom cyklar jag själv lugnare turer på lite enklare skogsstigar två till tre gånger i veckan.