ICN 2011: Två av tre distriktssköterskor använder omvårdnadsforskningen
Distriktssköterskorna är generellt sett positiva till omvårdnadsforskning och en majoritet av dem använder forskningsresultaten i sitt eget arbete. Men en tredjedel gör det inte alls eller i väldigt liten utsträckning. Eller rättare sagt, de är inte medvetna om att de gör det.
Det visar en svensk studie som presenterades på världskonferensen för sjuksköterskor på Malta.
Det är lördag och därmed sista dagen för den internationella sjuksköterskekonferensen ICN som i år har hållits på Malta. I vanliga fall arbetar Ulla Falk som ombudsman på Vårdförbundets centrala kansli i Stockholm och det är också förbundet som hon har representerat under större delen av konferensen, som har hållit på sedan i söndags, om man räknar in de möten som ICN:s beslutande församling har haft på ön.
Men i dag, med bara några timmar kvar till avslutningsceremonin, representerar hon sig själv och sin profession som distriktssköterska. Tillsammans med sjuksköterskor från världens alla hörn befinner hon sig i posterhallen för att svara på besökarnas frågor kring sin egen forskning. Bakom henne hänger en poster med rubriken ”District nurses use research if…”
Representativ studie
Ulla Falk har via en enkätundersökning som skickades till samtliga cirka 1 200 distrikts- och mottagningssköterskor inom primärvården i Stockholms läns landsting försökt att ta reda på vilken inställning de har till forskning och i vilken grad de använder sig av forskningsresultaten i sitt arbete.
Svarsfrekvensen var hög, hela 83 procent svarade på enkäten. Det tillsammans med att Stockholms län spänner över en stor region med en blandning av såväl storstad som landsbygd gör att resultaten är tämligen generaliserbara.
Huvudresultatet är att en majoritet är positiva till omvårdnadsforskning och att det finns ett starkt samband mellan kunskap och inställningen till forskning och hur den används.
Var tredje läser inte
Men var tredje distriktssköterska uppgav att de över huvud taget inte läser forskningsartiklar, eller i väldigt liten utsträckning. Därmed drar de också slutsatsen att de inte använder sig av forskningsresultaten i sitt arbete.
Men det är, enligt Ulla Falk, en missuppfattning från dem själva. Alla sjuksköterskor använder sig av forskningsresultaten i sitt dagliga arbete, oavsett om de vill det eller inte. Många är bara inte medvetna om det.
– Det innebär att omvårdnadsforskningen är osynlig för dem och att de inte har ett kritiskt vetenskapligt förhållningssätt till all den kunskap som ständig svämmar över oss.
Men det räcker inte med att ha gått en akademisk utbildning för att tillägna sig det kritiska förhållningssätt till forskning som Ulla Falk anser att alla inom professionen bör ha om de vill kunna ge en evidensbaserad vård eller omvårdnad. Det krävs träning för att utveckla och hålla forskningskunskaperna vid liv.
Kräver träning
– Det bör ingå som en del i arbetet. Ska vi kunna arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet måste vi hålla oss uppdaterade – hela tiden. Det innebär inte att alla ska forska, eller att du som ensam sjuksköterska ska sitta och läsa 15 artiklar på engelska. Det finns det andra som redan har gjort, säger Ulla Falk som då bland annat syftar på SBU, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Läkemedelsverket och andra myndigheter som har till uppgift att granska vetenskapen och dra slutsatser av den.
En viktig förutsättning för att sjuksköterskor ska ta del av forskningen är att de tillåts och uppmuntras att göra det, vilket inte alltid är fallet. Bara 30 procent av de distrikts- och mottagningssköterskor som deltog i Ulla Falks studie kände att de hade arbetsgivarens – och kollegernas – stöd i sin ambition att följa med i vad som händer inom omvårdnadsforskningen.