”Jag älskar att läka sår”
Sårsjuksköterskan Malin Tuvesson blir lycklig när sårläkningsprocessen går framåt. Nu lär hon även andra att läka sår.
Att från ett omläggningstillfälle till nästa se hur den friska granulationen har vuxit, hur epitelceller skapar små öar i såret, det gör Malin Tuvesson lycklig. Hon följer sårläkningen med sin kamera. Då kan hon också visa patienten hur såret har förändrats.
Redan under sjuksköterskeutbildningen var hon intresserad av sår. Hon såg fram emot den halva dag i utbildningen som ägnades åt sår och blev lite besviken över att den tiden framför allt ägnades åt att linda ben — även om även det är viktigt.
Under en stor del av sitt yrkesliv har hon utvecklat sitt kunnande om sår och läkning av sår. I brist på specialistutbildning i ämnet har det blivit olika kortare kurser. Sina kunskaper delar hon med sig av så mycket hon hinner.
Malin Tuvesson arbetar halvtid som kommunsjuksköterska i Kungsbacka. På den andra halvtiden är hon konsult i sårbehandling hos kolleger och utbildar hemtjänstpersonal i att lägga om sår. Arbetet som sårsjuksköterska i kommunen har precis förlängts året ut. Det är hon väldigt glad för, då det viktigaste är att hemtjänstpersonalen blir säkrare på att använda produkterna rätt.
En god sak i sammanhanget är att rätt förbandsmaterial och att lägga om på rätt sätt sparar mycket pengar.
Det som fascinerar henne är att följa ett sår och med hjälp av rätt material och information till patient och personal se förändringarna mellan omläggningarna. För de flesta är sår ett lidande. Det för med sig smärta och oro, och en del patienter blir socialt isolerade då de inte vill gå ut med ett lindat ben. En patient på ett korttidsboende tog inte emot sina närstående för att hans sår luktade så.
— När jag var där första gången kändes lukten långt ut i korridoren. Jag rengjorde såret och gav förslag på omläggning, och bad personalen köpa en påse grillkol som de la i en skål på hans rum, berättar Malin Tuvesson.
Tre veckor senare kom hon tillbaka för uppföljning. Lukten var borta och patienten hade haft besök av barn och barnbarn.
— Då är det inte svårt att förstå att jag älskar mitt jobb. Personalen fick dessutom en bättre arbetsmiljö.
När ett sår försämras innebär det ett detektivarbete att förstå varför. Det kan bero på att patienten har rört sig mindre, ätit eller druckit för lite eller att det är fel omläggningsmaterial.?
— Det är viktigt att vi sjuksköterskor inser att vi inte kan läka alla sår. Har vi en patient som är multisjuk eller har näringsbrist i palliativt skede, kan vårt mål kanske inte vara att läka såret utan att minska obehaget, till exempel att minska smärtan vid omläggning och risken för läckage.