Johanna fick vårda sin svårt sjuka kollega
Att vårda en svårt sjuk kollega var något som infektionssjuksköterskan Johanna Josefsson inte var mentalt förberedd på. Foto: Sebastian Lamotte

Johanna fick vårda sin svårt sjuka kollega

Det blir fuktigt innanför skyddsmask 90 när tårarna kommer. Det vet infektionssjuksköterskan Johanna Josefsson. Efter ett kaotiskt dygn med många dödsfall fick hon ta emot en ny patient — en kollega som plötsligt blivit svårt sjuk i covid-19.

När hon hörde namnet var hennes första tanke att läkaren kom för att skriva in en ny patient. Men när hon fick pappret i handen med namn och personuppgifter förstod hon att läkaren — hennes arbetskamrat — var patienten.

Johanna Josefsson beskriver chocken när hon klev in på rummet. Det var bara två veckor sedan de arbetade tillsammans i team på pandemiavdelningen. Läkaren, i medelåldern och fullt frisk. En kollega som nu var hennes patient.

— Det var jag inte mentalt förberedd på, säger Johanna Josefsson.

Om Johanna Josefsson:

Johanna Josefsson, sjuksköterska

Ålder: 27.
Bor: I Uddevalla.
Jobbar: Som sjuksköterska på infektion på Näl i Trollhättan.
Längtar efter just nu: Att sitta i solen på en uteservering med mina vänner.

Hon har arbetat som sjuksköterska på infektionsavdelning 27 på Norra Älvsborgs länssjukhus, Näl, sedan hon tog examen sommaren 2015. Förra våren var hon en av de första på sjukhuset som tog emot covidpatienter. Då kändes det lite läskigt med ett nytt okänt virus, berättar hon.

Många dödsfall

Hösten, med pandemins andra våg, visade sig bli en svår prövning för Johanna och kollegorna på avdelning 27.

— Vi gick från att ha i princip inga coronapatienter till att det bara eskalerade. Ingen hade trott att det skulle bli ännu värre, säger hon.

Dygnet innan kollegan kom in som patient hade varit tufft med många dödsfall på avdelningen. Att plötsligt få ta emot en svårt sjuk arbetskamrat, som hon nyligen jobbat sida vid sida med, kändes overkligt, berättar Johanna.

Insidan av gasmasken blev fuktig av tårar, men hon gjorde som vanligt. Kände tryggheten i att hon kan sitt jobb — en känsla som växt under pandemin. Hon satte sig nära. Pratade så högt och tydligt som hon kunde. Frågade efter närmast anhörig och förklarade för arbetskamraten att ”vi ska ta hand om dig”.

Ovärderliga pratstunder

Snart uppfattade Johanna att kollegan inte skulle klara av att andas själv och det fattades beslut om intensivvård. Efteråt kom sjukhusprästen och företagshälsovården för att ge stöd. Men framför allt fanns arbetskamraterna på avdelningen där för varandra — så som de gjort under hela pandemin. Ovärderliga små pratstunder om jobbiga upplevelser.

Utsatt yrkeskår

  • Läkare och sjuksköterskor är de yrkesgrupper inom vården och omsorgen med störst andel kollegor smittade av covid-19, enligt Folkhälsomyndighetens beräkningar.
  • Hösten 2020, under perioden 24 augusti till 15 december, hade läkarkåren 2 239 fall och sjuksköterskekåren 5 462 fall.
  • Hur många läkare och sjuksköterskor som behövt intensivvård har Folkhälsomyndigheten inga siffror på. Men sett till antalet fall per 100 000 personer var människor från vård- och omsorgsyrken näst vanligast på iva under våren 2020, efter personer med ”övriga kontakt­yrken” (till exempel restaurang/kafé, lokaltrafik, taxi, kassapersonal).

    Källa: Folkhälsomyndigheten

Att se så många dö, människor som ofta kommit in stabila och klara till avdelningen, det har varit smärtsamt berättar Johanna Josefsson. Hon bär med sig alla telefonsamtal med anhöriga, som frågat henne om råd. Ska de våga sig in till avdelningen för att ta ett sista farväl eller låta bli på grund av risken att själva bli smittade? Hon har lyssnat. Tagit sig tid som hon egentligen inte har. Låtit den anhöriga själv resonera sig fram till ett beslut. Många har levt långa liv tillsammans och funnit någon slags tröst i att det är det viktigaste, berättar hon.

— Det har varit många tårar under det här coronaåret.

Tryggare i sin roll

Johanna Josefsson känner sig sliten, slutkörd, men arbetet under pandemin har samtidigt gett henne en ny styrka.

— Jag har blivit tryggare i min roll, att som sjuksköterska se patienternas behov och stå upp för det. Jag känner stolthet över att jag valde det här yrket — det har varit en pandemi och jag har stått där i centrum och vårdat. Jag tycker också att vi kollegor kommit ännu närmare varandra.

Ett starkt och positivt minne som hon får med sig från pandemin är när läkarkollegan — som hon kört i en patientsäng till iva — kom gående i korridoren med arbetskläder på.

— Det var jättehärligt! Så fint att se dig igen, sa jag, och så stod vi och pratade en stund i korridoren.

Fotnot: Kollegan har gett sitt godkännande till att Johanna delar med sig av den här berättelsen.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida