Personalflykt spär på hot från antibiotikaresistens
Multiresistens är en av vår tids största utmaningar. Sverige är framgångsrikt på att hålla nere antibiotikaanvändningen och att förebygga infektioner, men omsättningen på sjuksköterskor är ett problem.
Trots ett internationellt uppvaknande på senare år tyder det mesta på att antibiotikaresistensen kommer att öka i framtiden. Sverige har på många sätt varit ett föregångsland med ett brett samarbete i frågan och låg antibiotikaanvändning. Men det hjälper inte när vi reser allt mer och de farliga bakterierna enkelt korsar nationsgränser. Redan nu sker dödsfall på grund av resistenta bakterier.
Frågan belystes under ett seminarium i Almedalen med exempel från två särskilt utsatta områden: neonatalogi och cancervård. Det är två patientgrupper som vårdas långa tider på sjukhus och som har nedsatta immunförsvar, det gör dem extra känsliga för att smittas av allvarliga infektioner som behöver behandlas med fungerande antibiotika.
Miljö som bakterierna gillar
– Det är trångt på många avdelningar, med mycket apparater och många människor i rörelse. Bakterier trivs i den miljön, inte minst i kuvöser. Samtidigt är barnen i stort sett sterila när de kommer till oss så de plockar upp det första de stöter på – och det kan vara så kallade mördarbakterier, säger Erik Normann, sektionschef på neonatologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Ungefär 500 nyfödda barn smittas i Sverige per år. De kommer att få stora problem om det inte finns något skydd. Dessutom drabbas hälften av alla gravt underburna barn av en infektion.
– Dem kommer vi inte kunna rädda om det inte finns fungerande antibiotika, säger Erik Normann.
Svårt att isolera patienter
Ett stort bekymmer redan i dag är att lokalerna på många håll i landet inte är optimala för att bedriva isoleringsvård, vilket är ett sätt att hålla isär anhöriga och patienter för att minimera risken för smittspridning.
– Om lokalerna skulle tillåta isoleringsvård tillkommer ett annat problem: det kräver mer personal och det har vi brist på i dag, säger Erik Normann.
En liknande bild av läget ger Hans Hägglund, verksamhetschef för onkologi och hematologi på Akademiska sjukhuset. Personalbristen har lett till ett minskat antal vårdplatser, överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter. Omsättningen på personal leder också till minskad erfarenhet och lägre vårdkompetens, vilket riskerar att försämra det arbete som görs i vården för att hålla nere infektionerna.
Mer personal och utbildning
Så vad behöver göras för att hålla nere de farliga infektionerna?
– Det är så klart en ledarskapsfråga. Vi diskuterar det här ofta i sjukhusledningen. Vi behöver ta ner det i verksamheten och hålla vår personal uppdaterad. Vi har exempelvis två sjuksköterskor som ansvarar för vårdkvalitet och patientsäkerhet, de har ett särskilt uppdrag att utbilda personal och bevaka dessa frågor, säger Hans Hägglund.
Erik Normann berättade att det har hänt mycket inom neonatalvården under årens lopp. Förut sågs det nästan som en självklarhet att barn födda innan vecka 24 fick en infektion inom de första sju dagarna.
– När vi ändrade attityden och sa oss ”nej de ska inte ha en infektion” började saker att hända. Givetvis var det kopplat till en massa åtgärder, som handhygien och hur infarter skulle hanteras. Vi har gjort stora förbättringar men har en lång resa kvar – vi skulle kunna halvera antalet infektioner. Men för att klara det behöver vi rätt bemanning.