Så kan stödet till våldsutsatta kvinnor bli bättre
Genom att vårdpersonal har kunskap och rutiner för hur de ska bemöta och ställa frågor till kvinnor som varit utsatta för våld kan omhändertagandet bli bättre. Hur det ska gå till sammanfattar Nationellt centrum för kvinnofrid i en rapport.
Kunskap, rutiner, uppföljning och samverkan är framgångsfaktorer i arbetet med kvinnor som utsatts för våld. Det framkommer i rapporten om Uppsalamodellen från Nationellt centrum för kvinnofrid som presenteras i dag.
Det är vanligt att våldsutsatta kvinnor söker hjälp inom vården för såväl akuta som kroniska symtom. Det är dock sällan de själva nämner något om våldet om personalen inte ställer direkta frågor och det är inte alltid de fysiska skadorna syns.
För vårdpersonalen kan det vara svårt att veta när frågan om våld ska tas upp, samtidigt som tidigare forskning visar att kvinnor uppskattar att få frågan om den ställs som en rutinfråga.
Dra nytta av andras arbete
Nu hoppas Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, att bemötandet och omhändertagandet av kvinnorna ska bli bättre. Med över 20 års erfarenhet av kliniskt arbete och forskning kring våldsutsatta kvinnor sammanfattar de sitt arbete i den så kallade Uppsalamodellen. Tanken är andra landsting och regioner ska kunna dra nytta av deras erfarenher och använda modellen lokalt och regionalt. Även andra myndigheter kan ha användning av modellen, menar NCK.
Uppsalamodellen bygger på fyra framgångsfaktorer som visat sig göra stora skillnad. Det handlar om kunskap, rutiner, kontinuerlig uppföljning och samverkan.
– Vi vet att det är viktigt att personalen har kunskap om våldets komplexitet och omfattning, men också att de har stöd i form av bland annat rutiner. Det har dessutom visat sig att samverkan mellan de olika instanser som en våldsutsatt kvinna möter kan vara helt avgörande, säger NCKs chef, professor Gun Heimer i ett pressmeddelande.
Vårdprogram och rutiner
Rent konkret handlar det om att det går att upptäcka våldsutsatta kvinnor genom att fler ställer frågor om våld rutinmässigt till patienterna. Men också om att utarbeta handlingsplaner, vårdprogram och rutiner för omhändertagandet. Den kontinuerliga uppföljningen sker genom att sammanställa statistik från de elektroniska journalerna.
Arbetssättet presenteras i dag i rapporten ”Uppsalamodellen – Att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården”. Här sammanfattas även det arbete som Region Uppsala på uppdrag av regeringen bedrivit sedan starten av Rikskvinnocentrum 1994, numera Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.