Sen diagnos för yngre med Alzheimers

Yngre patienter får sin Alzheimerdiagnos senare än äldre. Det skiljer ett år mellan grupperna enligt en ny studie.

Forskare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö har under tre år följt 1017 patienter som behandlas med bromsmediciner för Alzheimers sjukdom.

De yngre patienterna, under 65 år, hade haft sjukdomssymtom mer än ett år längre än de äldre patienterna innan de fick sin diagnos. Därmed försenades starten av behandlingen, något som enligt forskarna kan försämra behandlingsresultatet. Enligt tidigare studier kan en tidig behandlingsstart ge en långsammare försämring av tankeförmågan och möjligheten att klara sin vardag.

Ytterligare ett resultat från studien visar att yngre patienter inte hade längre vårdtid på särskilt boende. Den genomsnittliga vårdtiden för både yngre och äldre var 4-5 år.
– Detta är viktig information till kommunala beslutsfattare eftersom vi vet att det finns farhågor om att yngre personer med Alzheimers sjukdom som placeras på ett särskilt boende kommer att bo där under ”många, många år”. Det stämmer inte för de flesta Alzheimerpatienter med tidig debut, säger Carina Wattmo, en av forskarna, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap.

Stress-inte demens

I en avhandling vid Sahlgrenska akademin har patienter som söker för minnesproblem studerats. Där har forskaren kommit fram till att yngre patienter som söker sig till minnesmottagning sällan lider av demens.

Patienterna som studerats har sökt för självupplevda kognitiva problem i 50-60-årsåldern till Sahlgrenska universitetssjukhusets minnesmottagning. De är ofta högutbildade och fortfarande yrkesverksamma.

Bara en av tio av dessa får en demensdiagnos. I stället pekar forskaren på orsaker som stress, depression, ångest och höga krav att lära nytt i arbetslivet.

– Vi fann att stressproblematik var väldigt vanligt. De berättar att de lever eller levt länge under allvarlig stress och att det påverkar de kognitiva funktionerna så till den grad att de uppfattar sig som sjuka och och oroar sig för det, säger forskaren, psykologen Marie Eckeström. Kanske har de också en nära familjemedlem med demenssjukdom och därmed mer kunskaper och oro.