Intervju

Sjuksköterska simmar för final i Paralympics

Sjuksköterska simmar för final i Paralympics
Onsdag den 25 augusti kör Lina Watz sin första tävling i Paralympics 2020, 400 meter fritt. Foto: Karl Nilsson/Parasport Sverige.

I dag går startskottet för Paralympics 2020 i Tokyo. En av de tävlande är Lina Watz som tagit en paus i sin sjuksköterskekarriär för att satsa allt på simningen.

Det är hennes andra Paralympics, men det första med bara ett ben. Sedan Lina Watz tävlade i Rio 2016 har hon amputerat sitt högra ben, vilket har gett henne helt nya förutsättningar inför detta mästerskap.

Lina Watz föddes med diagnosen fibula aplasi som innebär att vadbenet saknas. Hon saknade också flera ben i fotleden och foten och har opererats många gånger. Uppväxten präglades av smärta, operationer och långa sjukhusvistelser, något som hon berättade om i sitt sommarprogram i Sveriges Radio tidigare i somras.

Tufft beslut

Som 20-åring valde Lina Watz till slut att amputera sitt onda ben – hennes livs tuffaste beslut – trots att hon inte visste om hon skulle kunna fortsätta med sitt tävlande inom simningen.

En månad efter operationen började hon på sjuksköterskeutbildningen vid Karlstads universitet – utan protes och fortfarande på morfin. Att Lina Watz skulle bli sjuksköterska bestämde hon sig för redan som liten.

– Jag var ju så mycket på sjukhus och vårdpersonalen var mina stora idoler! Det var ju de som gjorde att jag fick mindre ont, som fick mig att skratta och gjorde min vardag så mycket bättre. Mitt liv hade inte varit lika bra utan dem, säger hon över telefonen från Tokyo.

Porträtt på simmerskan Lina Watz

Under sista terminen på utbildningen fick hon också möjlighet att göra praktik på avdelning 12 på Centralsjukhuset i Karlstad – den barnavdelning som hon själv har vårdats på så många gånger. Hon ville se hur avdelningen fungerade från andra sidan nu när hon inte var patient.

– Det var fantastiskt att se hur personalen gjorde allt för barnen och familjerna. De vred ut och in på sig själva, hoppade över raster och luncher. Det var aldrig något som märktes när jag var inlagd.

Men det var också en väldigt jobbigt upplevelse. För samtidigt som Lina Watz ser tillbaka på sin egen barndom som en ofta ljus och lycklig tid så förstod hon då hur svårt det många gånger måste ha varit för hennes omgivning.

– Att se hur dåligt alla föräldrar och syskon mådde, deras oro och förtvivlan, det var tufft. Särskilt såg jag hur syskonen stod bredvid med stora ögon och visste att de var tvungna att stå tillbaka med sina egna behov. Jag vet ju att min lillasyster Maja inte fick lika mycket resurser som jag, och det kändes svårt att bli påmind om.

Tunga lyften sliter

Som student var det sällan någon lade märkte till Linas benprotes under arbetskläderna och hon pluggade på samma villkor som alla andra.

– Men mitt ben tyckte inte alltid att det var lika roligt. De tunga lyften och springet i korridorerna kändes när jag kom hem. Jag tror att det kan bli svårt att klara avdelningsjobb på geriatriken, till exempel. Men det finns ju så mycket annat man kan arbeta med som sjuksköterska, säger hon.

Vårdpersonalen var mina stora idoler! Det var de som gjorde att jag fick mindre ont, fick mig att skratta och gjorde min vardag så mycket bättre.

Lina Watz om varför hon ville bli sjuksköterska

Under utbildningen var det flera patienter som påpekade att hon verkade förstå dem på ett speciellt sätt, trots att hon inte berättat om sina egna upplevelser som patient.

– Det märktes ändå, jag vet inte riktigt vad det är. Som att jag lättare kan sätta mig in i deras situation på något sätt.

I januari 2020 tog Lina Watz sin examen, men hon har ännu inte hunnit jobba som sjuksköterska. Det visade sig att det gick att fortsätta med simningen med ett ben mindre och hon bestämde sig för att satsa helt på att komma med i truppen för Paralympics 2020. Hur det blir efter det här vet hon inte riktigt i dag.

Smittades av covid-19

Under hela förra året var det alltså hårdträning som gällde – tills hon drabbades av covid-19.

– Jag blev egentligen inte så sjuk, men när jag skulle börja träna igen hade jag väldigt svårt att syresätta mig. Restsymtomen satt i länge och det har ju såklart påverkat min uppladdning inför detta mästerskap.

Trots träningsavbrott, tävlingsnerver och tidsomställning på sju timmar verkar Lina Watz lugn.

– Jag har en bra känsla. Erfarenheterna från Rio hjälper mig mycket, ett sådant här evenemang är en jätteapparat. Det är mycket att ta in – massor av folk, stora arenor och det speciella livet i Paralympicsbyn. Jag ser hur nybörjarna upptas av det, medan jag har lättare att hålla fokus på mig själv.

Hon är imponerad av hur välorganiserat allt är – trots pandemirestriktioner. Alla bär munskydd, håller avstånd och det finns extra ställ för handtvätt i matsalen som liknar de på operationsavdelningar.

– Det är ju så vackert allting också. Den japanska arkitekturen och kulturen genomlyser allt. Det är öppna planlösningar och tofflor att låna i simhallen, berättar hon.

Imorgon kör hon sin första tävling, 400 meter fritt, den gren hon kvalade i när hon blev sjuk i covid-19. Mest peppad är hon på att få tävla i sin starka gren, 100 meter ryggsim.

– Det vore så kul att få komma till final där, då skulle jag bli så himla glad. Mitt mål är att kunna simma lika snabbt som jag gjorde med två ben.

Fotnot: Paralympics i Tokyo skulle egentligen gått av stapeln förra året, men ställdes in på grund av coronapandemin. Därför kallas det Paralympics 2020.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida