Snabb och stor insats krävs i Pakistan

Läkare utan gränser samlar sig nu för en större insats i det översvämningsdrabbade Pakistan. Den svenska sjuksköterskan Katrin Kisswani är på plats som fältkoordinator från och med idag.

Vi får tag på Katrin på telefon när hon precis har kommit fram till Pakistans huvudstad Islamabad. Därifrån ska hon sedan bege sig vidare till provinsen Charsadda, en bilresa på cirka två timmar.

– Vattenbrunnar och avlopp har blivit förstörda, så det mest akuta just nu är att få fram rent vatten, säger hon.

Risk för spridning av kolera

Risken för att vattenburna sjukdomar som kolera sprids är stor. Dessutom drabbas många av tarmsjukdomar, diarré och kräkningar när många människor samlas på samma plats och det är svårt att sköta hygienen. Bristen på mat är stor och barnen är särskilt utsatta.

Läkare Utan Gränser har börjat dela ut kit med hygienartiklar, köksutrustning och vattenreningstabletter och förbereder sig för att dela ut tusentals kit i de drabbade områdena. I Hangu-distriktet finns ett koleracenter och dessutom startar Läkare Utan Gränser upp tre tillfälliga behandlingscenter för kolera i Swat, Lower Dir, Charsadda och Dargai-distrikten.

Flera områden är isolerade

Katrin Kisswani berättar att det är flera områden som man ännu inte har kunnat ta sig fram till och därför är det svårt att få en överblick över katastrofens omfattning. Bland det första som ska göras nu är att gå upp med en helikopter för en kartläggning och för att nå isolerade områden.

Insatsen i Pakistan är en av de större operationer som Läkare utan gränser har gjort på länge. Sammanlagt 1 000 personer är involverade, både pakistanier och hjälparbetare utifrån.

– Översvämningarna omfattar så stora delar av landet att vi har fått dela upp vår insats i olika områden och jag ska vara fältkoordinator för insatserna i Charsadda, berättar Katrin Kisswani.

Känns alltid lite nervöst

Katrin är narkossjuksköterska och har arbetat för Läkare utan gränser sedan 2009. Hennes uppdrag är att hon ska vara redo att snabbt åka ut vid akuta katastrofinsatser på olika håll i världen.

– Jag har gjort det ett antal gånger nu, men varje katastrof är speciell. Man kan aldrig vara helt förberedd så visst känns det lite nervöst. Det gäller att vara flexibel och anpassa sig till situationen på plats, säger Katrin.

Hon vet inte hur länge hon kommer att behöva stanna i Pakistan. Insatsen pågår så länge som det behövs, men sannolikt handlar det om minst en-två månader.