Operationssjuksköterskan som vill visa sin vardag

Operationssjuksköterskan Sofie Lennerlund har tröttnat på bilden av sin profession som någon som bara skickar instrument till kirurgen och tillrättavisar kolleger. Häromdagen dukade hon upp en mindre operationssal i huvudentrén på Danderyds sjukhus för att visa vardagen i det yrke hon älskar.
Det är tidig förmiddag på Danderyds sjukhus. I huvudentrén passerar patienter och personal på väg till bokade återbesök eller kanske en rond på avdelningen. Mittemot informationsdisken skymtar något grönt och skrymmande och flera personer stannar upp.
Tekniktungt arbete
Bakom grönklädda vagnar med mängder av instrument i prydliga rader står operationssjuksköterskan Sofie Lennerlund och hennes kollega Angelica. De har dukat upp galler, kompresser och andra förbrukningsmaterial som de använder i sitt arbete. På en brits ligger en docka inklädd i plast och med pilar ritade på buk och ben. Här är det fritt fram att känna, prova och fråga.
– Vi vill visa vad som pågår innanför våra stängda dörrar på operation. Det är nog ganska få som vet vad vi operationssjuksköterskor gör hela dagarna. Många verkar tro att det är precis som i amerikanska tv-serier, att vi bara skickar knivar till kirurgen och torkar svetten från hans panna, säger Sofie Lennerlund.
Våga säga ifrån
Som operationssjuksköterska är hon huvudansvarig för omvårdnaden under själva operationen. Hon har patienterna i fokus från att de kommer in på salen tills de rullas ut. Hon ansvarar för aseptiken – att det som är rent förblir rent och det som är sterilt förblir sterilt. Det innebär att ha koll på att personalen följer de strikta hygienrutinerna och att räkna alla instrument och kompresser så inget blir kvar i patienten efter ingreppet. Om kirurgen eller någon annan råkar nudda något utanför den sterila zonen eller ett instrument faller till golvet är det hon som måste se till att de pausar arbetet och säkrar hygienen.
– Det kunde vara svårt i början som nyutexaminerad att säga ifrån om någon i teamet råkade ta på en oren yta med sterila handskar eller inte var rätt klädd inne på salen. Men jag kom till en punkt där jag tänkte: om det vore min mamma som låg där då skulle jag inte bli glad om hon utsattes för risker bara för att operationssjuksköterskan inte vågade säga ifrån.

Målmedveten
Redan som 17-åring visste Sofie Lennerlund att det var operationssjuksköterska hon skulle bli. I samband med en praktik på gymnasiet fick hon kliva in på en operationssal och sedan den dagen var hon såld.
– Jag ringde hem till mamma på vägen hem och berättade att jag hittat mitt drömjobb. Jag gillar att det är så mycket teknik och att man får använda händerna hela tiden. Det är verkligen kreativt med mycket plock och pill, samtidigt som jag måste vara totalt fokuserad hela tiden.
Klarar stressen
Efter grundutbildningen till sjuksköterska arbetade hon ett år inom beroendevården. Sedan började hon på den efterlängtade specialistutbildningen till operationssjuksköterska. Nu har hon arbetat tre år på centraloperation på Danderyds sjukhus. Här trivs hon både med kolleger och arbetsuppgifterna.
Hur är det med stress och personalbrist i jobbet?
– Visst kan det vara stressigt och det fattas sjuksköterskor hos oss också. Men som det ser ut nu klarar vi att täcka upp för varandra. Teamarbetet med våra duktiga undersköterskor fungerar jättebra.
Ska orka jobba länge
Att operationssjuksköterskans arbete skiljer sig från hur det visas i tv-serien Greys anatomy insåg nog de flesta som passerade den provisoriska operationssalen under tisdagen.

– Det där med att vi står upp hela dagen, med sträng uppsyn och utan vare sig kaffe- eller toalettpaus, stämmer inte. Min generation av operationssjuksköterskor har en högskoleutbildning och vi arbetar evidensbaserat. Det handlar om patienten i centrum samtidigt som vi värnar om vår arbetsmiljö. Vi kanske ska hålla i jobbet tills vi blir 72 år. Därför prioriterar vi pauser och kan ofta sitta på en stol under långa operationer.
Sofie Lennerlund är allt annat än en barsk knivsyster. Hon pratar glatt med alla som stannar till och skrattar ofta. När hon visar hur hon tar på sig dubbla lager av sterila handskar delar hon med sig av sina ”yrkesskador”. Som att hon kontrollräknar handdukar och flyttar saker med fötterna hemma eftersom händerna måste hållas sterila. Det får sambon stå ut med helt enkelt.