Här får studenterna känna på äldres krämpor

I korridoren kämpar sig två studenter framåt. De rör huvudet lite som ugglor för att kunna se och säger blandat ”ojoj" eller "ajaj”, med lite fniss emellanåt. På Högskolan i Skövde får alla studenter på sjuksköterskeutbildningen pröva äldredräkter.

Sjuksköterskestudenterna Lisa Hedström Vild och Kristina Fahlgren i termin sex är i omklädningsrummet där de ska klä sig till en ny persona – betydligt äldre och sjukligare än de själva. På väggen sitter planscher som visar vilka hälsotillstånd och sjukdomar den persona de valt har. Det finns sju varianter att välja på.

I lådorna ligger tyngdvästar, tyngder till fotleder, skydd med piggar, ostadiga skor, svarta glasögon och en hel del annat.

Här kan studenterna till exempel få pröva att ha klämma på näsan och andas genom ett sugrör. Det ska visa hur det känns att ha KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, och inte få in tillräckligt med luft och syre.

Äldredräkt med ”lindriga” tillstånd

Lisa Hedström Vild är gravid och väljer en dräkt med ”lindriga” tillstånd. Catharina Gillsjö och Björn Bouwmeester Stjernetun hjälper studenterna att klä på sig de tunga dräkterna. Hon är projektledare och professor i omvårdnad på högskolan och han adjunkt, som också nyligen doktorerade inom ämnet.

– Oj! Jag ser bara vid några prickar, allt annat är svart, utbrister Lisa Hedström Vild direkt när hon drar på sig de svarta glasögonen, som mest påminner om skidåkar-goggles.

De ska simulera hur det är att ha gråstarr.

Det är viktigt att vi finns här och stöttar studenterna. Det här kan vara en stark upplevelse och det är olika hur studenterna reagerar.

Dessutom hör hon plötsligt så dåligt i sina hörselkåpor. Från att vara den unga, pigga studenten börjar hon röra sig annorlunda och se ut som hon hela tiden anstränger sig för att orientera sig i rummet och gentemot andra som pratar.

– Det känns också vingligt i de här skorna och piggarna hugger in ibland i knäet, säger hon och pekar på de stora sandalliknande skorna och knäbältet.

Äldredräktens extra kilo simulerar mindre muskler

Kristina Fahlgren har varit här en gång i termin ett. Då hade hennes persona nedsatt rörlighet i halva kroppen, var blind på ena ögat och hade tinnitus. Själva grunddräkten, som innebär ett naturligt åldrande, utan sjukdom, väger 20 kilo för att simulera förlorad muskelmassa.

I dag väljer hon också en utsatt dräkt med rygg- och knäsmärtor, neuropati i händerna och kraftig synnedsättning på grund av glaukom.

Catharina Gillsjö hjälper henne på med utrustningen.

– Det är viktigt att vi finns här och stöttar studenterna. Det här kan vara en stark upplevelse och det är olika hur studenterna reagerar. Känslor kan väckas om dem själva som äldre eller tankar på anhöriga. Allt är frivilligt och vi kan ta av delar eller hela dräkten. Vi brukar skoja och säga att ”det här är ingen tortyrkammare”, säger hon.

Robotar som är katter och hundar

Hon har varit ansvarig för att bygga upp Skaraborgs hälsoteknikcentrum på högskolan. Här finns ett innovationsrum, där vi strax träffar några robotar: den sociala Pepper som följer oss med blicken, en matningsrobot och både en hund och katt som kan vifta på svansen. De senare är inte helt ovanliga på demensboenden.

Dessutom finns en tillgänglighetsanpassad lägenhet med en rad moderniteter, de flesta med digital knorr. Här märks sensorer under sängen och fåtöljen för att personal eller anhöriga på distans ska kunna se om den boende ligger ovanligt länge kvar i sängen – och kanske blivit försämrad i sitt tillstånd.

Köksskåpen går att sänka och toaletten är hög med inbyggd dusch. Spisplattor och lampor är kopplade så att det digitalt går att följa om de slås av och på.

Jag visste inte att det var så här jobbigt att vara gammal.

De båda studenterna går sakta med käpp längs vad de nu beskriver som ”den här långa korridoren” – där de för en halvtimme sedan gick snabbt och obehindrat ut och in i olika rum. De säger ”ajaj” och ”ojoj” allvarligt och eftertänksamt, blandat med några fniss innan de kommer fram till lägenheten, där de får uppgifter att klara av.

Flera högskolor har äldredräkter

Högskolan i Skövde är ett av flera lärosäten i landet som i dag har äldredräkter. Syftet är att öka förståelsen för äldres situation.

De två studenterna kämpar med att kunna se sina uppgifter på pappret. Kristina Fahlgren klarar inte riktigt uppgiften att få på tandkräm på tandborsten.

– Jag har så svårt att bedöma avstånd med min dåliga syn nu och så surrar det vid händerna hela tiden på grund av neuropatin, säger hon och får lite hjälp av Catharina Gillsjö.

Efter att de stundtals mödosamt klarat av också äta, lägga sig i sängen, ta ned tallrikar ur köksskåp och skriva sms till sina anhöriga tar de av sig dräkterna. De sitter ned en stund med de båda lärarna och reflekterar. Båda berättar att de fått en större förståelse.

– Jag visste inte att det är så här jobbigt att vara gammal. Det blev en jättegrej för mig bara att dra filten över mig i sängen. Att tv-serien Raskens stod på i bakgrunden hörde jag inte alls, det bara flimrade där, säger Lisa Hedström Vild.