Nya grepp för praktiken

Pressat. Fler studenter och färre handledare. Då för­söker Norrlands universitetssjukhus få ihop ekvationen med ”studenttäta” salar, nattpass och samordnare.

Det har varit en rörig dag. Sjuk­sköterskestudenten Emma Mattson kom in på avdelningen först vid tiotiden. Egentligen skulle hon ha varit ledig, men ville ta igen lite timmar efter att ha varit sjuk.?

På de så kallade studenttäta salar där hon praktiserar, har patienterna hunnit få både morgonmedicin och hjälp med toalettbestyren. Undersköterskeeleverna är i full färd med att plocka undan frukostbrickor och bädda. Emmas kurskamrater Jenny Isaksson och Elsa Fransson förbereder sig för ronden. Hon själv får hoppa in och hjälpa till där hon kan. Ingen vidare start på dagen.?

— Jag behöver tänka själv och planera hur jag ska lägga upp arbetet. Om någon förekommer mig och säger hur jag ska göra blir jag bara stressad.

??Att studenterna behöver ta egna initiativ för att de ska växa in i sin yrkesroll är Göran Burwall övertygad om. Han var med och introducerade peer learning på sin klinik för sju år sedan. Modellen bygger på att studenterna tar ansvar för sitt eget lärande och stimuleras till att lära av varandra. Här jobbar undersköterskeelever och sjuksköterskestudenter tillsammans i studenttäta salar och har eget ansvar för sex patienter. De planerar, genomför och rapporterar omvårdnaden utifrån sina specifika kompetensområden med respektive handledare i bakgrunden.?

Är modellen inte bara ett sätt för sjuk­huset att spara in på handledarna??

— Här är det studenten som går före och handledaren följer efter, säger Göran Burwall och visar genom att lägga händerna bakom ryggen och ställa sig lite vid sidan av.

??På Norrlands universitetssjukhus ser man fler vinster. När studentantalet ökar finns det inte tillräckligt många som kan handleda under den verksamhetsförlagda utbildningen, vfu:n. Med peer learning kan en handledare ta hand om flera samtidigt. Det behövs när hög personal­omsättning urholkat avdelningarnas handledar­resurser.?

— Det är klart att sjuksköterskebristen märks. Vi försöker lägga det här pusslet tillsammans, men det är inte alltid det går ihop, säger Carina Olovsson som är en av samordnarna för den verksamhetsförlagda utbildningen.?

Hon och ”medspelaren” från Umeå universitet, Linda Wahlqvist, har fått i uppdrag att organisera verksamheten mellan de två enheterna.?När erfarna sjuksköterskor slutar och andra är nyinskolade får rutiner och tankegångar omvärderas. Det som fungerade i går är kanske inte det bästa i dag.?

Får studenterna en sämre praktik än förr??

— Tvärtom! Det kan till exempel handla om att låta studenterna gå ett par nätter. Trots att vi alltid tyckt att det är mest lärorikt att gå på dagen när det händer mest, testar några avdelningar nätter nu. Det behöver inte vara dåligt och kan skapa lite luft i systemet och responsen har varit positiv från studenterna, säger Carina Olovsson.??

Ibland blir dock lösningarna mindre lyckade. På en tidigare praktik hade Emma Mattson ingen handledare under några dagar och fick gå med en koordinator på intensivvården i stället för på avdelningen. ?

— Det hela blev mer som ett studiebesök och jag fick inte ut så mycket som jag hade kunnat få på avdelningen.

?Inför alla placeringar skickar studenterna in en portfolio till huvudhandledaren på kliniken. På geriatriken är det Göran Burwall som tar emot dem. Emma Mattson tog upp vad hon ville träna på och sina förväntade studieresultat. Bland annat beskrev hon hur viktigt det är för henne att först få fundera lite och sedan be om hjälp om hon behöver. Med portfolion som utgångspunkt vet Göran Burwall lite mer om henne, kan lägga schema och matcha med lämplig handledare.?

Sjuksköterskestudenterna på geriatriken, som nu går sin fjärde termin, har ytterligare förslag på hur sjukhuset kan klara pressen på praktikplatser. För dem är det ingen självklarhet att den mest erfarna sjuksköterskan är den bästa handledaren. De har själva upplevt det motsatta.?

— Nyfärdiga har färska kunskaper som bygger på empiriska studier och har lättare för att identi­fiera sig med oss. Det handlar mer om vilken trygghet de utstrålar, säger Elsa Fransson.

Trots att det är ont om handledare hoppas den nya sjuksköterskan Martin Fredlund att det dröjer lite innan han förväntas ta hand om studenter. Han blev klar med utbildningen i januari och fick direkt fast anställning på neurologen, den avdelning där han gjorde sin sista praktik. Det kändes som ett bra ställe att börja på. Trots viss personalomsättning finns en stabil kärna av erfarna kolle­ger här. Efter en månadslång introduktion behöver han fortfarande fråga en hel del.?

— Jag känner mig kanske redo om ett halvår, framför allt för att jag vill känna att jag gör ett bra jobb som handledare.??

På geriatriken 1 är det dags för Emma Mattson, Jenny Isaksson och Elsa Fransson att gå hem. Innan de tar hissen ner till omklädningsrummet sätter de sig med sin handledare för några minuters reflektion kring arbetspasset. Vid sidan om sina personliga reflektionsböcker, som de fyller i under tiden på avdelningen, avslutas varje pass med en stunds samtal. Vad har varit bra och vad hade kunnat göras bättre? Rörigheten till trots kan Emma Mattson och de andra konstatera att dagen flöt på fint.