Studenter vill ha jobb att utvecklas i

Att få ett jobb där man kan utvecklas ger studenter i Vårdfokus enkät en högre prioritet än bra lön. Men de anser sig värda minst 24 000 i ingångslön.

Under Vårdförbundets stu­dent­forum i maj frågade Vårdfokus de 40 deltagarna hur de ser på sitt kommande yrkesliv, vad de förväntar sig, vad de vill och vad de helst inte vill. ?

Svaren blev nästan lika varierade som antalet svarande. Och pekade åt olika håll. Ett exempel är psykiatrin. Det är vanligaste svaret på frågan om minst attraktiva arbetsplats, samtidigt anger var fjärde att det är vad de helst vill arbeta med.

Mest attraktiva arbetsplats är utan tvekan ambulansen. Ungefär var fjärde student vill arbeta där eller vidareutbilda sig inom området. Akutsjukvård är också populärt, även om färre svarar att de planerar en vidareutbildning inom området.

Om de actionsugna verkligen får det jobb de vill ha är mindre säkert. En snabb rundringning till landstingen visar att inte ett enda söker ambulanssjuksköterskor. Däremot tar de gärna emot vidareutbildade inom bland annat psykiatri, intensivvård, operation, förlossning och ortopedi.

Enligt en C-uppsats från Handelshögskolan i Stockholm är just intensivvård och operation två av de specialiteter inom vilka sjuksköterskor har bäst löneutvecklingsmöjligheter. Vilket kanske kan ge de studenter som svarade att löneutveckligen var ett viktigt krav på en kommande arbetsgivare en fingervisning om vad de bör inrikta sig på.

Lönefrågan utgör annars den våldsammaste krocken mellan studenternas förväntningar och verkligheten, där ingångslönerna ligger långt under vad studenterna tycker är skäligt.

Var tredje tillfrågad anser att 25 000 kronor är en skälig ingångslön för en nyutexaminerad student. Var fjärde lägger ribban på 24 000 kronor medan bara en handfull svarar 22 000 kronor, inte så långt från verklighetens 20?000—21 000.

Kommande, snåla arbetsgivare kan å andra sidan försöka blända de blivande sjuksköterskorna och biomedicinska analytikerna och spara in en och annan krona genom att se till att de får möjlighet att utvecklas och vidareutbilda sig. ”Utvecklingsmöjligheter” var det enda svar som var populärare än ”skälig lön” på frågan om krav på arbetsgivare och arbete.

När det gäller att känna sig redo för att möta patienter på egen hand är det de manliga som i större utsträckning självsäkert svarar ja. Å andra sidan är könsfördelningen i urvalet inte den mest jämlika.

FRÅGORNA SOM STUDENTERNA FICK:

1. Känner du dig beredd att efter utbildningen jobba självständigt som sjuksköterska, röntgensjuksköterska eller biomedicinsk analytiker?
2. Vilka krav har du på din kommande arbetsgivare och på arbetet?
3. Vad skulle du helst vilja jobba med?
4. Hur långt kan du tänka dig att flytta för att få jobb?
5. Finns det något du helst inte vill göra?
6. Har du planer på att vidareutbilda dig? Till vad?
7. Vad tycker du är en skälig första lön efter utbildningen?

Lars Cronstaaf 35 år. Röntgensjuksköterskeprogrammet, T3, Göteborgs universitet:
1. Nej, det kommer att ta minst ett år innan jag är självgående.
2. Främsta kraven är löneutveckling och utveckling i yrket. Jag vill att ökat ansvar skall synas i lönekuvertet, och att det skall finnas utrymme att ta mer ansvar.
3. CT och skelettlabb, gärna trauma-CT. På sikt kvalitets- och verksamhetsutveckling.
4. Inte flytta, däremot pendla upp till åtta mil.
5. Läser till röntgensjuksköterska, det utesluter allt annat.
6. Funderar på att ta en master i framtiden.
7. Cirka 24 000 kronor.

Zeina Diab 22 år. Biomedicinska analytikerprogrammet, inriktning klinisk fysiologi, T6, Örebro universitet:
1. Jaaaaa.
2. Bra bemötande och trevlig arbetsmiljö.
3. Ultraljud.
4. Inte för långt.
5. Jobba övertid eller för tidigt.
6. Masterexamen så småningom.
7. Minst 22 000 kronor.

Malin Bornander 24 år. Sjuksköterskeprogrammet, T4, Högskolan Kristianstad:
1. Det är svårt att säga i termin 4, men nu känner jag mig långt ifrån klar, även om det börjar närma sig.
2. Vänligt bemötande, rättvis, ärlig, öppen, rätt lön efter yrket.
3. Barn, ungdomar, på skola, utomlands.
4. Hela världen, bara det är något jag verkligen vill så kan jag flytta långt.
5. Jobba på ”vanlig” avdelning och dela piller.
6. Inga direkta planer än, men det finns i bakhuvudet. Kanske inom barn och ungdom.
7. 22 000 kronor, men har inte så bra koll.

Maria Wallin 35 år. Sjuksköterskeprogrammet, T3, Sophiahemmets högskola, Stockholm:
1. Svårt att säga nu. Man blir ju lite säkrare för varje vecka på den verksamhetsförlagda utbildningen.
2. Att det ska finnas alla möjligheter att arbeta kvalitetssäkert.
3. Jag vill jobba med barn, men det dyker hela tiden upp andra områden som verkar intressanta.
4. Kan tänka mig att flytta till Linköping för jag är därifrån. Vill inte flytta någon annan­stans.
6. Ser inte att jag passar på akuten. Barnsjuksköterska, eller något annat, vill gärna vidareutbilda mig.
7. 25 000 kronor.

Emelie Dahlgren 23 år. Sjuksköterskeprogrammet, T4, Linnéuniversitetet, Kalmar/Växjö:
1. Knappt… men jo.
2. Lång ”upplärning”, lön och arbetstider enligt bestämmelser.
3. Ungdomar, gravida kvinnor, utomlands, akut?
4. Bara det är något jag verkligen vill så kan jag flytta långt.
5. Jobba på en arbetsplats där dagarna ser likadana ut. Vill inte jobba på någon psykavdelning.
6. Barnmorska, anestesi, barnsjuksköterska…?
7. 25 000 kronor.

Peter Mähler 22 år. Sjuksköterskeprogrammet, T6, Linköpings universitet:
1. Ja, med en avdelningsspecifik introduktion om lokala rutiner och förhållanden.
2. Arbetet ska vara stimulerande och omväxlande samt ge mig något tillbaka. Arbetsgivaren ska vara rättvis och stärka mig som arbetstagare i yrket genom individuell återkoppling och möjlighet till kompetensutveckling.
3. Akutsjukvården, med korta möten med människor där man har stor chans att hjälpa dem i en svår situation.
4. Flyttar 90 mil inför sommaren, men ser hela världen som en arbetsplats.
5. Jag vill inte stagnera i min yrkesutveckling och få väldigt rutinbaserade uppgifter som innebär lite patientkontakt.
6. Ja, inom akutsjukvård och ledningsfrågor. Tittar nu på en ettårig master i disaster medicine i Köpenhamn.
7. 22 000 kronor, men med en stark löneutveckling som baseras på min kompetens och inte på ”generella direktiv”.