Tankar hos en trainee

Tankar hos en trainee
Alexandra Källström ägnar mycket fritid åt att tänka på sitt nya jobb. Foto: Anders Andersson

I Halland har nyutbildade sjuksköterskor en unik möjlighet att snabbt få bred erfarenhet inom psykiatri. Men när det är dags för tredje arbetsplatsen på två månader börjar orken att tryta.

Stirrande tom blick. Långsamma steg. Händerna krampaktigt om matbrickan.

Alexandra Källström håller sig undan när en blek och sammanbiten person passerar i korridoren. Hon är fortfarande ovan vid de svårt sjuka patienterna på den slutna psykosavdelningen på Varbergs sjukhus, hennes tredje arbetsplats sedan hon tog sjuksköterskeexamen i början av året.

Patienten som precis gick förbi hör röster och har upprepade gånger försökt skada sig själv och andra och har därför extra övervakning.

Sjuksköterskeutbildningens fokus på den fysiska kroppen gjorde att Alexandra Källström nästan glömde bort sitt stora intresse för människors psyke. Hon blev påmind när Region Halland i termin fem kom och presenterade sitt traineeprogram.

Under fyra månader på våren roterar traineesjuksköterskorna på fyra olika arbetsplatser inom psykiatrins sluten- och öppenvård. De går utöver den ordinarie personalen fram till sommaren, då traineeprogrammet övergår i vikariat.

Alexandra Källström arbetar vidare på psykosavdelningen i sommar. Det är hon glad för. Personalen här är ett positivt sammansvetsat gäng med tydliga rutiner och gemensam syn på hur patienterna ska bemötas.

—Det gör det lättare att komma in som ny, säger hon.

Ångesten lyser i ögonen på en man som inte kan bestämma sig för när han ska gå ut och röka. Alexandra Källström stöttar med lugnande röst.

Hon får bra kontakt med patienterna och passar för jobbet, hon vet det själv. Ändå växer hon lite extra och får större tilltro till sin egen förmåga när hon får de erfarna kollegernas bekräftelse, berättar hon.

Ibland är traineerollen otydlig. Det har hänt att kolleger stått bakom henne och kontrollerat när hon delar mediciner, som om hon var en student på praktik. Men hon har sin legitimation och vill fortsätta utvecklas. Därför ser hon till att ta egna initiativ och så mycket eget ansvar som möjligt.

När en grupp traineesjuksköterskor samlas på eftermiddagen för ett reflekterande samtal bubblar starka känslor upp.

— Jag är så trött, säger en av Alexandra Källströms kolleger och tårarna rinner ner för kinderna när hon berättar om hur hon kämpar för att hitta sin roll.?

Traineeprogrammet ger en bra grund för framtiden, det är alla överens om. Men att hela tiden byta arbetsplats börjar ta på krafterna.

Du ska anpassa dig till nya arbetsgrupper, komma in i rutiner, prestera, hantera patienternas lidande och din egen känsla av otillräcklighet.

— Och någonstans ska du bli sjuksköterska också, säger hon som gråter.

På cykeln på väg hem och i timslånga samtal med sambon vrider och vänder Alexandra Källström på sina upplevelser som ny i yrket. Hon ägnar mycket fritid åt att tänka på jobbet. Men ser inte det som ett problem. Hon accepterar att det kan kännas jobbigt att vara ny och att det tar tid att komma in i yrket.

—Jag har bestämt mig för att tänka mycket nu, för att kunna göra det mindre sen. Jag vill bli säker på mina värderingar och vem jag vill vara som sjuksköterska.

Hallands traineeprogram

  • VAD INGÅR? Arbete på fyra olika arbetsplatser inom psykiatrin under fyra månader plus ett sommarvikariat.
  • MER? Introduktion, utbildning, reflekterande samtal och en konferens.
  • RESULTAT? 75 procent av sjuksköterskorna som har gått traineeprogrammet stannar inom psykiatrin i Halland.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida