Anna Järvinen skriver om sin mammas demens: ”Jag ville reda ut känslan av saknad jag alltid haft”

Sverigefinska Anna Järvinens nya bok Otrygg handlar om hennes mammas demens. Men ännu mer om henne själv och deras relation genom livet.

Varför har du skrivit boken?

– Jag ville reda ut varför min saknad, efter mamma som sjuk, kändes som en känsla jag alltid haft. Det utvecklades till en undersökning om min allmänna otrygghet, som jag ville sätta ord på också för mina döttrars skull.

– Jag har komponerat, tecknat och skrivit om saknad hela livet. Det finns nog många källor till det. Att flytta från sin släkt som litet barn var väldigt sorgligt och fyllt av saknad. Nu älskar jag Stockholm och har mitt hem här, men kanske fanns det också en saknad som jag ärvde av min mamma. Hon blev lämnad när hon väntade mig och hade svårt för närhet. Kanske det togs över av mig och även av nästa generation.

Demens förändrade relationen

Hur var din relation med din mamma när hon fick demens?

– Hon var min närmaste vän, kanske den enda jag litade på. Vi pratade en timme om dagen i telefon. När hon blev sjuk blev jag plötsligt ansvarig för henne. Hennes förälder kan man säga. Det irriterade mig. Nu har jag accepterat rollerna.

Vad hände sedan med dig?

– Jag blev tvungen att ta itu med min generella rädsla. Jag fick inse att jag måste vara min egen, och väldigt många andras, mamma nu. Först var jag ganska arg och bitter. Sedan tillfälligtvis djupt sorgsen. Och ofta ganska stum känslomässigt eftersom det också var fysiskt utmattande. Det var också svårt att stå ut med hennes ångest. 

Hur går ditt skrivande till?

– Jag har skrivit sedan jag var sju år. Under så lång tid hittar man sin inre rytm och det är det som gör orden till bärare av en sanning. Jag letar efter sanningen, det är därför jag skriver, komponerar och tecknar. 

– Mamma är glad över att jag skrivit boken. Samtidigt har hon uttryckt förvåning över att någon intresserar sig för att skriva om henne. Hon har frågat om det hjälper mig.