Lugna steg på minnesmottagningen: ˮPatienterna ska inte känna stressˮ

Ett lejon, en noshörning och en dromedar. Claudia Tyrsén pekar på testpapprets teckningar. ”Det kan vara svårt att komma ihåg vad djuren kallas”, säger hon. Som specialistsjuksköterska i demensvård strävar hon efter personcentrerad vård.

Påminnelselapparna hemma räcker inte längre. Kanske glömmer man ta sina läkemedel, upprepar sig eller har blivit fasligt lättirriterad. Vägen hem från centrum känns inte självklar längre. Anhöriga oroar sig.

På minnesmottagningen i Visby kommer Claudia Tyrsén gående med två koppar kaffe. Hon går aningen långsammare än andra sjuksköterskor i vården, som hastar fram.

– Vi är måna om att vara lugna och visa tålamod. Patienterna ska inte känna stress, säger hon.

Minnesmottagningen är inriktad på personer upp till 65 år som börjar få svårigheter. De äldsta utreds framför allt på sina vårdcentraler. Innan patienten fått remiss hit har en basutredning gjorts på vårdcentralen. Claudia Tyrsén ringer upp alla och förklarar hur den utvidgade utredningen kommer gå till.

– Det här är svåra besök. Det är vanligt att patienten själv inte märker hur vardagen börjat påverkas. Det kan vara knepigt och känsligt att motivera dem att komma hit. Det är viktigt för att få med en anhörig i första mötet.

Hon berättar att ett vanligt försvar brukar vara att patienten skojar lite om sin glömska och hur det är att bli äldre.

ˮJag kan nästan inte säga demens längreˮ

Vid första besöket träffar patienten hela teamet, med neuropsykolog, läkare, sjuksköterska och kurator. Claudia Tyrsén har omvårdnadsögonen på om personen verkar kunna äta, dricka och sova, har klätt sig för besöket och vilken oro som märks av.

Det krävs både tester, undersökningar och samtal om hur liv och vardag fungerar för att en diagnos ska ställas.

För vissa handlar det om mildare kognitiv svikt och inte allvarligare sjukdomar som Alzheimer eller frontallobsdemens. Demens har länge använts som samlingsnamn för flera sjukdomar. I dag går utvecklingen mot att i stället säga kognitiv sjukdom.

Claudia Tyrsén är nyexaminerad från Sophiahemmet högskolas specialistsjuksköterskeprogram med inriktning mot vård vid kognitiv sjukdom.

– Där använde vi bara uttrycket kognitiv sjukdom. Jag kan nästan inte säga demens längre för det låter så negativt. Men det är viktigt att alla förstår och det tar nog ett tag innan det nya uttrycket sätter sig, säger hon.

Så resonerar även Riksföreningen för sjuksköterskor inom äldre- och demensvård i kompetensbeskrivningen de gett ut i år för specialistsjuksköterskor inom vård vid demenssjukdom.

Känslosamma patientmöten

Claudia Tyrséns intresse kom redan som ungt vårdbiträde på ett boende för personer med demenssjukdom.

– Jag grät när jag slutade för att jag skulle minnas dem, men de inte skulle kunna komma ihåg mig. 

Hit till minnesmottagningen är det bara att ringa, enkelt och utan krångel med knappval. Claudia Tyrsén svarar både patienter och anhöriga och stödpersoner som biståndsbedömare och hemtjänstpersonal.

I fönstret på hennes rum står en inramad dikt av okänd författare som avslutas med raderna ”Mitt minne är dåligt, men inte mitt glömme”.

Några veckor efter patienterna fått ett besked om diagnos kommer de till henne på återbesök.

– Det är tufft och jag blir berörd av patienterna. Det är en del av att vara sjuksköterska. Jag berättar det mesta en gång till för att påminna och höra mig för vad personen tagit till sig. Jag tar upp vilket stöd som finns att få.

De bläddrar och skriver i den knallorange Min pärm som Svenskt demenscentrum ger ut. Den ska förenkla information om allt från diagnos till nummer till kontaktpersoner.

Individuell plan viktig del i vården

I kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskor inom demensvård går den personcentrerade vården som en röd tråd. Efter utbildningen ser hon flera möjligheter.

– Alla patienter ska få en individuell vårdplan, där de enkelt kan läsa om sin diagnos och vilka stödinsatser de har. Det är en viktig del av den personcentrerade vården. Jag vill också starta gruppträffar och där inge hopp.

Efter ett halvår träffar Claudia Tyrsén patienten på ett återbesök. Då följer de upp hur sjukdomen utvecklats. Alzheimers sjukdom kan ha ett ganska snabbt förlopp när unga drabbas. Till sin hjälp har hon olika testformulär.

– Då får det inte vara något som stör. Testen visar exempelvis hur det går att hålla tråden i samtalet och vilken kropps- och rumsuppfattning man har. En kub ska ritas av, vilket kan vara svårt.

Ord, uttryck och vitsar kan vara svåra att hitta och förstå, liksom att minnas nymodigheter som smartphones och appar.

– Vi försöker motivera att personen ska ta emot hemtjänst. Dagverksamhet brukar vara uppskattat med stimulans som promenader och sångstunder. Jag önskar att det fanns speciella grupper för yngre drabbade.

Sjukdomarna kan leda till förändring i personligheten.

– Jag vill jobba mer med beteendemässiga och psykiska symtom. Många blir nedstämda, förlorar självkänslan, är oroliga, vandrar och plockar mycket med saker eller får hallucinationer.