En katastrof för vården
Det som nu sker inom vården tar oss i en handvändning långt tillbaka i tiden och får omedelbart negativa konsekvenser för vårdens utveckling och säkerhet.
Man låter enskilda barnmorskor ansvara för uppemot dubbelt så många gravida som Barnmorskeförbundet rekommenderar. Man återgår till arbetstider med tjänstgöring varannan helg, och till och med delade turer – något som vi trodde tillhörde 70-talet. Man försämrar ensidigt arbetstidsmodeller så att ersättningen för arbete på obekväma tider minskar. Ja, det är bara några exempel på hur hyvlarna används runt om i landet. Dessa förändringar innebär en enorm press på enskilda verksamheter och enskilda individer som arbetar inom vården.?
Självklart har vi en verklighet att anpassa oss efter, men de besparingar som görs måste stå i proportion till säkerhet, kvalitet och resultat i vården. Man måste ta ett helhetsgrepp kring verksamhetens alla beståndsdelar och tänka igenom hur den på bästa sätt kan anpassas efter det reella resursläget. Vilken vård ska vi bedriva? Vilken kunskap behövs för att vården ska bli bra och säker? Kan vi effektivisera våra arbetssätt? Behöver vi prioritera bort något för att lyckas med vårt uppdrag? ??
På ledande nivå inom landsting och kommuner behöver man se över resursfördelningen inom hela verksamheten. Och det måste finnas en levande dialog mellan dem som styr och dem som utför. Det är politikerna som har det yttersta ansvaret för vår gemensamma välfärd, men det är som vanligt enskilda personer, inte minst inom våra yrken, som får ta smällen och hantera bristerna varje dag vi går till jobbet! ?
Visst var 70- eller 80-talets vård helt okej ur den tidens perspektiv, men utvecklingen inom våra kunskapsområden, inom teknik och metoder, och inte minst utvecklingen i befolkningen, gör det helt omöjligt att bedriva vård på samma sätt nu som för 30–40 år sedan.?
Att använda hyveln är både ineffektivt och omodernt. En pressad arbetsorganisation gör att all tid för eftertanke och reflexion försvinner – något som är ett måste för att vi ska kunna använda oss av den evidens som vi har tillgång till inom våra kunskapsområden. Det ger en vård där risken för misstag och skador ökar. Detta är en katastrof för den svenska vården, och ingen arbetsgivare som genomför neddragningar på detta sätt har rätt att kalla sig en modern arbetsgivare eller en modern vårdgivare. ??
Vi vet att vår kunskap behövs, ändå kommer några av oss att bli drabbade av arbetslöshet under en period. Vikariatet kanske inte förlängs, arbetsgivaren beslutar sig för att inte täcka en vakans och det blir svårare att komma in som nyutbildad. Då är det skönt att vi som medlemmar i Vårdförbundet har »marknadens« bästa inkomstförsäkring.?