Forskare: Alla skulle tjäna på bra möten mellan vård och medier

Vårdpersonal och journalister skulle behöva mer kunskap om varandras arbete. Det är forskaren Liselotte Englunds slutsats efter arbetet med avhandlingen Katastrofens öga.

4 december 2008

I avhandlingen, där grunden är Göteborgsbranden 1998, framgår det att journalister är den enda yrkesgrupp som saknar utbildning i hur det är att vara ögonvittne till en katastrof.

– Journalister är över huvud taget ganska dåligt rustade i en krissituation till skillnad mot andra yrkesgrupper, vilket ingen tänker på, säger Liselotte Englund.

Från vårdhåll får hon ofta frågan varför det inte finns journalister som är specifika katastrofreportrar. Hon kan inte riktigt se hur det skulle gå till, eftersom det varierar vilka som är i tjänst. Krigsreportrar, däremot, kan få en viss utbildning, eftersom redaktionen vet vem man skickar ut.

– Min åsikt är att journalister behöver kunskap i krispsykologi och katastrofpsykiatri. De behöver veta hur de ska hantera sin situation och förstå sina egna och andras reaktioner för att utföra ett bättre arbete och få till ett konstruktivt möte.

Sjuksköterskor och ambulanspersonal ute på olycksplatser har i sin tur ofta inte tillräcklig kunskap om journalisters och fotografers uppdrag och deras villkor. De befinner sig där för att de har ett professionellt uppdrag.

– Många tror att de bara drivs av nyfikenhet och tänker inte på att de har ett arbete att utföra precis som alla andra, säger Liselotte Englund. Men journalister är också människor. Det är viktigt att veta att journalister reagerar och agerar på liknande sätt som andra yrkesgrupper på olycksplatsen.

Det är även betydelsefullt att inse att journalisters arbete skiljer sig från den akuta sjukvården, menar Liselotte Englund. De är inte där för att hjälpa till eller rädda liv, vilket ofta är en källa till konflikt.

Alla skulle tjäna på det goda mötet, anser Liselotte Englund, som själv håller i kurser om detta för enskilda yrkesgrupper.

– Jag skulle vilja betona vikten av beredskap för vårdpersonal att möta medier. De skulle behöva ökad kunskap om journalisters arbetsvillkor. Möjligen skulle också båda parter kunna träffas i syfte att öka förståelsen.

Hon anser att samarbetet också skulle kunna ge bättre journalistik där reportrar och fotografer skulle visa mer hänsyn och därmed öka skyddet för den enskilda.

De svåraste mötena anses vara mellan rikspress, internationell press och sjukvård medan den lokala pressen och hjälparna oftast fungerar mycket bra tillsammans eftersom den gemensamma kontakten gynnar mötet.

Liselotte Englund berättar om ett möte just vid Göteborgsbranden där den första lokal­fotografen som var på plats kände igen alla poliserna.

– Han hade sedan piketpolisen som sin krisgrupp, men kunde lika gärna ha haft någon från ambulansen, för dem kände han också till.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida