Oroande tolerans mot övergrepp

Erlingsson Christen med flera. Perceptions of elder abuse: Voices of professionals and volunteers in Sweden: an exploratory study. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2006;20:151-159.

30 maj 2008

Bakgrund: Övergrepp mot äldre är ett tämligen outforskat och komplext problem. Det är också ett problemområde som har varit svårt att definiera, vilket kan bero på att vi uppfattar övergrepp mot äldre på så många olika sätt.

SYFTE: Att undersöka hur vi i Sverige uppfattar övergrepp mot äldre personer.

METOD: Som ett led i ett större projekt intervjuades professionella och frivilliga från organisationer som hade pekats ut av äldre som organisationer där man kan söka hjälp och stöd vid övergreppssitua­tioner. För att utforska uppfattningar om övergrepp mot äldre och hur man uppfattar sin roll i övergreppssituationer genomfördes fokusgruppsintervjuer med representanter från primärvård, kommunal äldreomsorg, polis, Svenska kyrkan, brottsofferjouren, och en stödorganisation för anhörigvårdare.

RESULTAT OCH SLUTSATSER: Grupperna diskuterade övergrepp med utgångspunkt från sin respektive organisation och med olika fokus. Till exempel primärvårdsgruppen diskuterade utifrån personalens perspektiv, representanter från Svenska kyrkan utifrån de vanliga medborgarnas vinkel medan anhörigstödjare tog den äldre personens perspektiv. Trots olika utgångspunkter och diskussionsfokus hade grupperna till största delen gemensamma uppfattningar om övergrepp mot äldre. I alla gruppdiskussioner fanns åldersdiskriminering, så kallad ageism, både som ett explicit samtalsämne och implicit i deltagarnas kommentarer. Ageism inom sjukvården diskuterades som ett hinder för att upptäcka övergrepp. Uppfattningar om att äldre personer själva bär en del av ansvaret för övergreppssituationer framkom också, till exempel genom oförsiktighet eller provocerande beteende.

I diskussioner om goda intentioner i övergreppssituationer berättade deltagare om välmenande handlingar som av äldre personer kunde upplevas som övergrepp. Trots detta uppfattade deltagarna att man ibland är tvungen till sådana handlingar för den äldre personens eget bästa. Sjukskötersk­or i de olika grupperna berättade om sin vilja att följa sin professionella etik samtidigt som de upplevde att de sitter i en rävsax; till exempel i situationer med krav att genomföra läkarens ordinationer eller en önskan att uppfylla familjens förväntningar, men där en äldre patient vägrar och kanske till och med gör motstånd. Deltagarna beskrev hur speciellt svåra vårdsituationer kan gå över styr och att vem som helst kan drivas till att gå över gränsen och bli förövare. Deltagarna beskrev både utsatta äldre personer och sig själva som offer i påfrestande situationer. Potentiella stödpersoners uppfattningar av åldersdiskriminering, skuldbeläggning av äldre och att se sig själva som offer i övergreppssituationer, pekar på en tolerans av övergrepp mot äldre i vårt samhälle. En tolerans som kan innebära en starkt ökad risk för äldre personer, både de som redan nu utsätts och de som kan komma att utsättas.

 

 

KOMMENTAR
MARGARETA GRAFSTRÖM

Riskabelt att se sig själv som möjlig förövare

Studien är en del av ett större projekt om övergrepp mot äldre och de uppfattningar som finns om detta problem. Författarna utgår i sin artikel från att övergrepp mot äldre är ett svårdefinierbart problem och att det kan bero på att vi uppfattar övergrepp på olika sätt. För att undersöka hur övergrepp uppfattas har man valt att intervjua utvalda grupper i samhället om detta. Fokusgruppsintervjuer gjordes med representanter från organisationer som de äldre tidigare hade ansett vara dem som man kan söka hjälp och stöd hos i övergreppssituationer.

Gruppen visade sig vara i stort sett samstämmig i samtalen om övergrepp mot äldre. Man uttryckte att åldersdiskriminering, ageism, i samhället kunde vara en orsak till att övergrepp kan förekomma, och i deras utsagor kunde även en implicit förekomst av ageism uppfattas. Ett exempel på detta är att man sa att äldre personer själva bär en del av ansvaret när de utsätts för övergrepp i provocerande situationer.

Uppfattningen att offret själv är ansvarig kan få konsekvenser i vården och bli en riskabel attityd i äldrevården och i samhällsdebatten. I vården av demenssjuka äldre kan till exempel kommunikationsproblem uppstå och den äldre kan uppfattas som aggressiv eller utåtagerande. Härmed kan svåra situationer uppstå där vårdaren kan känna sig provocerad till övergreppshandlingar enligt detta resonemang.

En annan synpunkt som presenterades var att deltagarna i fokusgruppen själva kunde se sig som förövare i påfrestande situationer; vårdsituationer kan gå överstyr och vem som helst kan drivas till att gå över gränsen och bli en förövare. Sjuksköterskor i fokusgruppen beskrev situationer där konflikt mellan respekt för patientens autonomi och läkarens ordinationer kan leda till övergrepp. Detta är en fråga som bör uppmärksammas: Finns det en risk att vi accepterar övergrepp om vi anser att alla kan bli förövare?

Fokusgruppsintervjuer är en utmärkt metod om man ämnar undersöka känsliga, tabubelagda frågor, som till exempel förekomst av våld och övergrepp. Studien är en välgjord fokusgruppsstudie och forskningsfrågan är synnerligen angelägen. Dock finns en risk vid denna typ av studier att resultaten inte representerar hela gruppens synpunkter. Validiteten av studien kan därför endast bedömas av forskarna.
 
Margareta Grafström
Professor emerita,
Karolinska institutet,
Alzheimer disease research center,
Stockholm

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida